Hopplösheten våldtog min kropp
2012-08-25 @ 14:32:22
Jag är här Har inte varit de sen förra gången jag skrev vlket är många månader sedan. Jag har varit rädd och är fortfarande... De va efter påsk allt förändrades. Efter HIVA då sa min kropp ifrån. Mina låga värden efter allt dåligt ätande, skärande, kräkande, gjorde att hjärtat inte ville va med mig. Efter Kirurgen då min brustna blindtarm förgiftade min kropp, min egna kropp höll på att döda mig, det va obeskrivligt nära. Trotts allt detta fortsatte min behandling på min behandlingsenhet DBT och mat, vilket va bra (eller ine?) L kom till och med och hämtde mig hemma eftersom jag knappt kunde röra mig. Tiden gick och tillslut kunde jag röra mig mer Och de va då I slutet på April som ALLT hände. Eller igentligen inte för de har hänt hela tiden men de va nu som dom fattade. Jag höll på att bli behandlad för lite allt möjligt bla PTSD, äs, självdestruktivitet, adhd m.m Men efter en kväll när jag kom hem jag va svullen och röd på högersidan av ansiktet, började bli blå på kinden och runt munnen jag hade blivit slagen igen Kom hem sent Natten kom med min medicin jag va helt borta av ångest och rädsla för honnom och för livet och för allt och alla dom trodde jag hade flasch backs ingen visste ingen trodde att det fortfarande pågick... Varför? Vet inte om jag nämnt de men under min tid inom psyk och där av ca6mån på LPT har jag inte fått prata om mina problem inte äns när jag va inlåst de är för farligt sa dom...' dom trodde jag skulle ta livet av mig om jag pratade om de. Du har PTSD och de ska behandlas när du är redo. Och nu då? Som jag skrev trodde Natten (personal) att jag blivit galen. Ringde psyk, akuten m.m JAG FICK PANIK... är dom sjuka i huvudet jag blir inte bättre på psyk snarare tvärt om. De va tre som jobbade varav en man han gick närmare mig där jag satt i min lägenhet uppkrupen av rädsla i ett hörn. jag skrek att han inte skulle komma närmare och inte röra mig jag fick prata i telefon med läkare och helt sjukt nog behövde jag inte åka in. Den kvällen detta hände den kvällen våldtog han mig igen igen och igen. han slog mig Dagen efter kom en tjej som jobbat natten innan jag grät och skrek när hon kom för jag va arg Fortfarande svullen och blåtira syntes. Men gud... Vi fattade inte... Idag är det den 25Aug mitt liv är kaos vikten är för låg ont i hela kroppen jag är sjuk både psykiskt och fysiskt för ca 3veckor sedan skar jag nästan av vänster arm de gjorde jag efter han våldtagit mig igen ingen fick reda på de på akuten sa en äldre uska att vi ska hjälpa och laga dig på utsidan muttrade jag dte är på insidan de gör ont FATTAR NI INTE DE ville jag bara skrika armen räddades tack vare ortopeden men motoriken och kännslen är ännu sämre än innan. Det som är jobbigt är att han har förstört fler ställen tror inte jag behöver äga mer om de. Men nu håller jag på att avsluta med behandlingseneten. Jag vägrar vara kvar Efter att dom fick reda på att det fortfarande pågick hot, våld, misshandel m.m i mitt liv ändrades deras syn på allt. helt plöttsligt skulle jag prata. MEN DE VA JU DOM SOM TVINGADE MIG ATT INTE PRATA dom sa till alla i min personal att om jag började prata skulle dom byta samtalsämne. så över ett år.... För mycket text för mycket tankar För mycket av allt utom mat eller när han gjort vissa saker blir det för mycket mat och sen spy Sorry fore that. Men jag har tänkt på er som jag brukade läsa hos ibland bara så ni vet även om kanske ingen ser detta eller bryr sig. okej, kortfattat om mina senaste månader kram på er och JAG LEVER tror jag
Permalink Tankar Kommentarer (1) Trackbacks ()
Empty
2011-06-25 @ 10:47:03
Okej, idag känner jag mig extremt tjock. Ja riktigt fet.
Mina kläder börjar sitta mer åt på kroppen och mina bröst börjar bli större. Jag som gillar platta bröst. Kanske en av de få som gör de. Detta är riktigt jobbigt. Och ibland undrar jag vad jag håller på med. Att kämpa mot att bli frisk när det innebär att bli fet. Jag vet att min självbild är fel. Men det är svårt att ändra på.
Jag vill bara må bra på mina vilkor, men det går säkert inte.
Mitt boendestöd tog mina mediciner igår. Hade nog fått med mig lite för mycket så det va risk för att jag skulle stoppa i mig allt. Får dom idag.
Annars så ska jag hem till mamma. Äta jordgubbstårta. Ja, ni hör ju, fettot är på gång. Men vi får se om jag får i mig de. Sen ska jag ut och gå en runda med en vän.
Mina fetto tankar tar över mig idag. Hoppas mitt boendestöd och min vän kan få mig på andra tankar sen!
Puss på er
/Minna
Permalink Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()
Stela psykmiljön
2011-04-29 @ 12:18:42
Lite tankar på de...
Jag kan bara prata efter mina egna erfarenheter.
Igår satt jag på en föreläsning där min lärare är typ någonting inom psykiatrin, doktorerat och har en grym utbildning m.m. Hon började prata om att hon tycker det svenska systemet inom psyk är helt fel. Hon tycker att miljön patienterna vistas i är rent av deprimerande. Sjukhusrum och sjukhus korridorer på avdelningar. Och jag kan inte annat än att hålla med. Tänk vad miljön spelar stor roll. Och rent psykiskt är det jobbigt att vistats på ett sjukhus för det är just vad det är, veta att man är fast i den stela miljön där allt är stelt, grått, tråkigt. Sängarna är gamla och gnisslar, gardinerna har inte blivit bytta sen 70talet och fönstren går knappt att se ut egendom pga av allt smuts. Glädjen sprudlar inte direkt och man vill bara där ifrån.
Jag minns när vi va några som skrattade men det varade inte så länge då vi blev hyschade av en personal som sa här skrattar man inte!!! MEN… okej, självklart, alla fattar väl att alla mår dåligt eftersom man är där, men brukar man inte säga att ett skratt förlänger livet? Och rent psykologiskt kan det va bra att kunna skratta lika som det är bra att kunna gråta. KÄNNSLOR kära du! Vi större inte direkt någon med vårt skratt utan tvärt om, patienterna kollade mot oss och log. Jag ser inte felet?
Bara för att det är ett sjukhus, en avdelning, ett psyke måste man väl få skratta? Och det är ju inte något som händer för ofta på ett sådant ställe?
Så tänk om miljön kunde bli bättre, gladare, mindre stel och mer välkomnande. Som ni förstår menar jag inte att det skulle bli som ett mysigt litet hem. Utan bara mindre stelt och kanske lite lättare för ens eget psyke att vistas där.
Nu bär det av till enheten!
/Minna
Permalink Tankar Kommentarer (1) Trackbacks ()
In the arms of an Angel
2011-04-21 @ 21:59:28
Jag bara älskar när människor överaskar.
Denna tjej är otroligt vacker på sitt sett och rösten berör.
Och jag kan inte mer än hålla med om att låten är extremt bra och framför allt texten.
Visst är hon otrolig. Trotts att hon är så nervös gör hon det. Och hon gör det bra och med känsla. Ibland önskar jag att jag vågade göra saker. Hon kan bli något. En gång i tiden kunde jag också de. Jag hade möjligheten att gå långt. Att bli elit (jag va elit fast på ungdomsnivå). Men jag vågade aldrig ta det stora klivet. Jag tog istället ett kliv bak. Det va kanske inte bara mitt val utan yttre fyskiska omständigheter kronglade till det. Men jag vågade ändå inte ta det stora klivet upp. Något jag ångrar idag. Men också något jag aldrig kommer kunna ändra på. Gjort är gjort.
Jag vet att det va många som trodde på mig. Men det viktigaste, jag trodde inte på mig själv!
/Minna
Permalink Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()
Jag önskar...
2011-04-19 @ 23:28:08
Men jag kan inte spela längre.
Folk kan fråga mig vad mina drömmar är.
Ofta slår jag till med något som låter bra och kanske klyschigt som skaffa man, barn, hus, ett bra jobb, resa, vara lycklig och ha hälsa.
Visst låter det bra?
Och kanske är det just mina drömmar men bara drömmar.
För när mina destruktiva tankar kommer in finns det ingen framtid, inga drömmar och inget i morgon.
Då känns allt slut och meningslöst. Det spelar ingen roll vad jag gör, frisk som sjuk!
En sida av mig vill ge upp medans en sida förtsätter att kämpa trotts alla motgångar och hinder på vägen.
Det är tungt och svårt, men jag vet att jag inte är ensam, att ni finns där ute, att ni fortsätter. Det känns bra, att inte vara ensam, trotts att jag önskar att ni skulle slippa allt.
I morgon blir det skola, enheten och plugg efter de.
Och jag kan tala om att det blev dyrt hos optikern.
3900kr WHAAAAT!!!
Men det är ett måste. Glasögon måste jag ha, fast att jag inte använder dom ofäntligt ;)
Nu ska jag tänka på refrengen :) Natti
/Minna
Permalink Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()
All my scars are open
2011-04-07 @ 21:51:04
Nej det klart ni inte vet. Men jag skrev om det för några dagar sedan. Det va de som gjorde att jag hamnade på akuten och på psykakuten. Det va en människa som har en maktposition i samhället, han gjorde mig inte illa fysiskt men psykiskt. Då egentligen inte med ord han själv valt utan mina egna. Denna mannen känner jag personligen och har sett upp mycket till. Men nu är han död i mina ögon. Han förstörde något som jag så sakta börjat bygga upp. Han bröt mot regler och framför allt mot allt vad hans yrke har att göra med, han använde det mot mig och de han inte vet är att jag är beredd att offra mitt liv för att bli av med allt de han sa till mig. Det han gjorde mot mig är inte okej. Plus att han tog tag i mina armar, drog upp min tröja och skulle se alla mina ärr och sår. Men han fick bli besviken. Den tiden jag gjorde mig illa på armarna är ett tag sen, det har läkt fint. Ändast ett fåtal synliga ärr som va extra djupa och några brännmärken men inget han såg där vi va. I ett kök med lite halvt bra belysning och han dyngrak.
Han sa så mycket. Jag höll på att få panik, höll på att svimma, spy och försvinna in i mig. Tankarna snurrade, snurrade, snurrade, mitt liv snurrade mina ögon blev dimmiga och där höll allt på att gå riktigt illa. Men i en folksamling med släcktingar, vuxna gamla som unga kunde jag inte annat än svälja alla hans ord, fortsätta le medans jag darrade på rösten när någon pratade med mig, hela jag skakade. Han va så full att han bröt sin tystnadsplikt. Det jävla svinet. Ursäkta mina ord men han har förstört ännu mer som jag inte ens trodde va möjligt. Jag kan inte beskriva händelsen fullt ut. Men allt är suddigt och heeeeelt sjukt.
Detta skulle kunna vara en avslutande del i min historia. Eller kanske inte. Men jag va bara tvungen att skriva av mig. För seriöst, jag är så rädd att detta ska komma ut, att folk ska få reda på något. För då kan jag råka JÄVLIGT ILLA UT. Då är livet definitivt slut.
Okej, ni kanske inte fattar, men detta är sanningen. När jag sedan kom hem på kvällen tog jag en överdos, ville dö. Ännu en gång såg jag livet rusa förbi mina ögon, såg himlen och gröna ängar, änglar som sjöng och ett liv värt att leva. Ambulansen kom då jag i desperation ringt avd.
Jag vill bara att detta ska ha ett slut.
/Minna
Permalink Tankar Kommentarer (2) Trackbacks ()
Mammor
2011-03-31 @ 14:12:27
Jag kan bara prata utifrån mig nu. Men jag har en väldigt bra mamma. Mammor kan vara riktigt bra att ha. Tyvärr finns det vissa mammor som kanske inte är värda sina söner eller döttrar. Som kanske aldrig borde skaffat barn.
Mamma har blundat för mycket i mitt liv och gör det även idag.
Det finns dock mycket hon inte vet som hon aldrig ska behöva få reda på heller.
Men hon finns ändå där för mig så mycket hon bara orkar. Sen är det upp till mig just nu hur jag tar emot och behandlar allt jag får från henne. För det är mycket.
Jag älskar henne. Trotts de bråkar vi en hel del.
Tyvärr.
Nu ska vi snart åka till IKEA. Eller hon skulle hämtat mig för 5minuter sedan. Men min mamma är tidsoptemist så om jag har tur kommer hon om en 15min sådär. Sådant kan irritera mig en hel del. Men jag försöker att inte bry mig när jag setter mig i bilen. Men ibland brister jag ut. DU ÄR ALLTID FÖRSENAD.
Haha... och så kan bråket vara igång.
Men för mig är tider viktigt och det vet hon.
Okej, nu får vi se hur många tusen fattigare jag kommer att vara när jag kommer hem.
Och jag tror inte det ska va så mycket folk där idag.
Jag gillar er.
Och tack mamma!
/Minna
Permalink Tankar Kommentarer (2) Trackbacks ()
It's all about choosing the right stairs
2011-03-25 @ 22:09:13
Allt är mitt fel, allt verkligen.
Jag är inte värd att se på ens.
Inte värd att finnas till.
Jag är felplacerad på ett ställe där jag inte passar in.
Ibland funderar jag på hur det kommer sig att man blev som man blev.
Varför?
Hur kunde det gå så fel, hur kunde jag bli så fel.
Misslyckad.
Jag är inte värd att få hjälp. Ta upp någon annans tid när hela jag lyser med osäkerhet om vad jag står i frågan om att bli hjälpt. Men tiden går och den läker inga sår. Trotts att jag hoppas på att vakna nästa dag utan ångest och utan tankar och med allt det för med sig.
Men just nu är det för mycket begärt.
Det är inte alltid lätt att välja det rätta när man inte vet vilken väg man ska gå, vilket steg man ska ta!
För ett snedsteg kan vara lika med döden.
Tyvärr har jag ingen bra fredagskväll.
Hoppas ni har det bättre.
/Minna
Permalink Tankar Kommentarer (1) Trackbacks ()
Big Brother
2011-03-22 @ 17:28:00
Jag hatar sådana program men jag ska erkänna att jag kollat några gånger.
Det blir bara värre och värre och folk förnedrar sig själva och andra på ett sjukt sett.
Jag skulle kunna skriva en uppsats om alla naktdelar det där programet tillför samhället.
Att nedvärdera människor på de settet som dom gör när det tex gäller status, pengar, kön och läggning är fruktansvert. Seriöst. Skärp er. Väx upp.
Men det verkar som om TV gör allt för att det ska vara så underhållande som möjligt.
Hur det nu kan vara de egentligen?
/Minna
Permalink Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()
Ödet?
2011-03-17 @ 20:58:38
Varför händer vissa saker?
Vem eller vad är det som gör att det händer?
Varför tänker jag så här, kommer ändå aldrig få svaret.
Men ibland tror jag på ödet.
Jag är konfemerad men jag vet faktist inte om jag tror på gud eller är troende?
Njää... tror inte de. Men ibland hoppas jag!
Jag vill hitta svaret.
Men ingen med livet!
Nu måste jag duscha! VIKTIGT!
hehe
/Minna
Permalink Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()
Och lite tankar på de
2011-03-16 @ 21:14:56
Familjen.
Min familj är guld värd. Trotts att jag haft en barndom jag inte önskar att någon borde få ha. Men den har haft sina ljusa stunder också. Min mamma&A står bakom mig i vårt och tort och att dom står ut är ett under. På pappas sida, eller egentligen enbart pappa och hans sambo är det dött. Dom skulle nog tycka det va skönt om jag försvann, eller i och för sig bryr dom ju inte sig att jag lever heller.
Jag har lärt mig att ta hand om andra och därför glömt hur jag tar hand om mig själv.
Jag hatar att tänka på mig själv och tycker att det inte finns någon jävla mening med de. Just nu är jag bara till bevär för alla känns det som.
Jag har mycket tankar som styr mig.
Det kliar i mina ben och känns som om tusen myror springer i min kropp.
Pappa är dålig. Han mår inte bra. Han jobbar med företaget 24/7 och alkohol och en aning piller på de... mmm ingen bra kombo.
Jag har berättat lite om min pappa förut.
Och om det händer honom något kommer det ut i blaskan direkt.
Jag gillar inte de och är ständigt nervös över att han ska göra något dumt. Eller han gör dumma saker och jag vet om det. Just därför är det jobbigt. För om det skulle hända något bär jag ett delat ansvar för de.
Fan.
Skärp dig pappa. Det kan gå jävligt illa nu!
/Minna
Permalink Tankar Kommentarer (1) Trackbacks ()
Tsunamin och ett antal tankar därefter
2011-03-12 @ 09:23:09
Men här kommer lite tankar.
Min vän va med under tsunamin i thailand.
Hon och hennes familj överlevde men vissa av dom blev mycket skadade.
Det är fruktansvert nu när hon berättar hur hon kände då och hur hon berättar att alla vänner runt om henne va ledsna, oroliga för om hon skulle va död eller inte. Ovetskapen va fruktansvärd.
Men hon berättar även att chocken. Mom vad som hände va så stora saker som inte kunde ske ske, tex som att en man lyfte på ett träd för att rädda en människa. Full med adrenalin lyckas människan att göra onaturliga saker i riktigt svåra tillfällen av ren livsinstinkt. Otroligt.
Jag tänker på vad som händer i japan.
Hur många människor som fått sätta livet till.
Vad är världen påväg, vad händer sen med vår natur när det bara går åt de hållet.
Ibland tänker jag så att jag kan dö i morgon. För det finns vissa som just uttryckt dom orden. Minna du kan dö i morgon. Och då väljer jag att vara olycklig när jag väl lever.
Jag ser upp mot dom som lyckas utnyttja dagen som om den vore den sista.'
Det skulle inte funka i längden. Men jag utnyttjar verkligen inte mina dagar. För som jag sa, vi vet inte hur många vi har kvar.
Vi borde leva nu.
Eller hur?
För visst är det vår tur nu?
Jag vill inte leva som jag gör nu,
med tankar som styr mitt liv,
jag ska styra mitt liv
inte hon.
Är ni med?
Ska vi börja leva?
Och jag avslutar med en tanke till alla drabbade i Japan och till alla dom som va med under Tsunamin i thailand.
/Minna
Permalink Tankar Kommentarer (2) Trackbacks ()
I-lands funderingar
2011-03-10 @ 22:41:16
Sitter och funderar på om jag ska ta en dusch nu eller i morgon bitti.
Kan inte bestämma mig och då blir jag sur på mig själv.
Det är ju inte svårare än att bara ta sig till duschen, men så kommer tankarna.
Plus att mitt hår blir helt sjukt om jag sover med det blött, men om jag duschar på morgonen hinner det inte torka tills jag ska till skolan. Och jag fönar inte mitt hår. Hatar det och jag blir som ett troll.
Som jag sa, det är pinsamt att ha dessa tankar.
Tänk vilket i-land vi lever i.
/Minna
Permalink Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()
MorgonTimsTankar
2011-03-10 @ 08:15:26
Och jag blir mer och mer stressad.
Men läkarna skyller just nu på skolan.
Och, ja till viss del har dom rätt. Det är SJUKT mycket och jag kanske egentligen inte pallar (nej ja gör nog inte de) Men med en sjukskrivning, altså helt, kommer verkligheten så långt bort och jag kanske inte orkar med vardagen för de. Ger upp totalt.
För just nu är det skolan som får mig att kliva upp ur sängen och det är skolan som gör att jag måste gå och lägga mig. Förvisso har jag jobb om jag skulle välja att hoppa av men det skulle kännas som ett katastrofalt misslyckande.
Men egentligen, det är ju inte skolan som fått mig att må dåligt.
Så jag kör på ett tag till.
Kanske tills jag kolapsar som min kära läkare sa till mig igår att jag säkert kommer att göra. TACK för feedbacken
Nähe, plikten kallar!
Hoppas ni får en bra dag
/Minna
Permalink Tankar Kommentarer (2) Trackbacks ()
Leendet
2011-03-04 @ 22:15:01
Eller de va ett tag sen sist.
Jag är ensam nu. En fredagskväll. Jag har haft fullt upp hela dagen. Jag är trött. Men jag känner mig så ensam.
Inte okej.
Men vanlig kvällsångest är inte ovanligt längre. Eller har aldrig direkt varit heller.
Men en sak. Nu när jag bor ensam. Jag hör grannarna, när de går på hälarna. Jag hör folk gå i trapphuset. När dom sjunger utanför mitt fönster. När dom går förbi.
Det känns läskigt ibland. Men jag antar att det är en vanesak som jag inte lärt mig ännu.
Jag hoppas ni har en bra fredagskväll.
/Minna
Permalink Tankar Kommentarer (2) Trackbacks ()
ADHD?
2011-03-02 @ 22:00:45
Jag kan inte sluta tänka på om jag har ADHD eller inte.
Jag tänker inte lägga in något speciellt tycke om detta då jag är allt för okunnig innom ämnet.
Men man kan läsa på olika sidor om ADHD där det debbateras om rätt/fel sant eller falskt i olika samanhang.
Min läkare försöker övertyga mig (omedvetet) om att jag HAR ADHD och att om jag har det kan jag få hjälp, bra hjälp.
Men här kommer dagens samhälle in i mitt huvud, allas tankar och åsikter.
Vill jag hela livet ha bokstäverna ADHD på mig?
Det är absolut inget fel, det är verkligen inte det jag sitter här och tycker nu. För jag upprepar jag är OKUNNIG. Jag kanske till och med har det själv. Det kan förklara saker. Så som när jag fick min diagnos Dyslexi. Det förklarade varför jag tog fel på bokstäver, varför jag inte kunde läsa när alla andra kunde de, varför jag hatade skolan. De va svårt. Men nu får jag bättre hjälp. Ska det behövas en diagnos.
Nu är jag rastlös och ska ut och gå en runda till innan jag ska försöka gå och lägga mig!
/Minna
Permalink Tankar Kommentarer (2) Trackbacks ()
Barn utan stöd trots ny lag
2011-02-27 @ 10:26:07
-Pappa,pappa....sover du?
Enligt Svenska dagbladet har det inte hänt ett skit. Att det har gått ett år men inga riktiga satsningar på barn med alkohol, narkotika eller psykiskt sjuka föräldrar. Vi lever i Sverige där vi HAR RÄTT TILL RÄTT VÅRD det betalar vi skatt för. Men om dessa stackars barn blir utsatta trotts att det faktiskt till och med har inskaffats en lag om att dom ska få hjälp så är frågan, vad gör människor ? Jag bli bara extremt ledsen av att behöva höra att utvecklingen går så pass sakta framåt trotts att det är ett problem som blir mer och mer uppmärksammans. Men det verkar bara som om att det är ingen som vågar göra något. Ta tag i problemen.
Tänk på barnen, på deras liv, deras uppväxt och framtid. Det är inte barnens fel.
Jag kan med egna erfarenheter säga att om någon bara hade gjort något i min situation så hade mitt liv sett jävligt mycket ljusare ut.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/barn-utan-stod-trots-ny-lag_5972117.svd
LÄS...
/Minna
Permalink Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()
Theralen
2011-02-21 @ 23:37:45
Tänkte bara fråga om någon har erfarenhet av Theralen (droppar)?
Har fått 2ml till kvällen och 7.5mg Imovane
Jag blir lite seg dagen efter men vet inte om det är theralenen eller Imovanen?
NUU MÅSTE JAG SOVA.
Sov gott nu era finingar :)
/Minna
Permalink Tankar Kommentarer (3) Trackbacks ()
Sarah Dawn Finer
2011-02-19 @ 22:31:48
Jag må säga att Sarah Dawn Finer är tjock men ack så fin och ljuvlig röst. Smälter man inte när hon sjöng kärleksvisan nu på QX galan. Hon har talang.
Och jag tycker det är rätt att vem som helst ska få gifta sig med vem som helst oberoende av kön. Jag har fått för mig att man blir kär i människan inte i könet. Men det är kanske upp till var och en.
Bara en liten tanke så här på lördagskvisten.
/Minna
Permalink Tankar Kommentarer (1) Trackbacks ()
Det finns mycket i livet man vill ha, men inte lika mycket man kan få.
2011-01-06 @ 22:33:29
Vad är ett liv?
Alltså meningen med själva livet? Förr i tiden kämpade man för att överleva, för att skaffa sig mat och hålla sig varm. Idag verkar det som om livet handlar mer om materiella saker och pengar eller vem som är snyggast och kommer längst. För snygga människor blir populära och framgångsrika med vissa undantag, men visst går smala fina tjejer före fläskberg (självklart fel i mitt tycke) ni förstår vad jag menar? Alla skönhetsoperationer för att bli någon man inte är. Ja, snälla.. jag hade behövt operera hela mig om jag skulle bli något utav det där som snygg och framgångsrik. Men är det de livet handlar om? För vissa i alla fall. För mig är kampen den samma som för dom på stenåldern, ÖVERLEVA.
För jag vet att folk på stan kollar på mig. Jag ser deras blickar och känner deras hån. Dom vet att jag vet. Jag vet också att jag kommer bli rik innom loppet av 10år, ekonomiskt oberoende, men det är inte lycka. Jag vill ha lycka och glädje. Kunna känna kärlek i mina ådror. Känna att hjärtat slår slag för livet. Inte för en kamp om att överleva ett krig.
HAHA... Jag i lugg 2007. ALDRIG MER LUGG säger jag bara :P
Helt sjukt, 4år sedan nu. Jäklar vad tiden går (känns som igår ju)
/Minna