För stora kontraster
2012-03-11 @ 01:00:29
Ojojoj... här snackar vi inte liten berg och dalbana utan GIGANTISK. Ja, lite enklare uttryckt så är det antingen svart eller vit och svårare än så är det inte. Jag har varit extremt dålig på strukturen efter vistelsen på HIVA, för ca 2mån sen skulle jag tro. För en hel vecka låg min så extremt aktiva kropp så still den bara kunde.Har knappt inga minnen heller direkt. Minns bara att andra veckan började jag kunna resa mig upp och gå m.m utan att tuppa av. Min kropp orkade inte ens ha ångest och då jäklar är det något som är på tok. ,Just i den stunden va kontrasterna stora just för att jag inte kunde göra något åt situationen. Jag va totalt handlingsförlamad och utan familj, vänner och personal som ställer upp extra vid sådana tillfällen, de är så värdefulla att jag inte vet hur jag ska kunna visa min tacksamhet Och som ni vet kom det ett bakslag till., MAGEN och den historien finns i det tidigare inlägget om ni inte läst. Mellan dessa incidenter hände det även bra saker i mitt liv. Jag fick rida en underbar häst, åka till en annan stad, åka och se en vän prestera något stort. Och faktiskt så har små godbitar som att hålla sams med mamma mer, göra små saker tillsammans utan tjafs, ha kvalitetstid med de människor jag känner att jag kan må bra av och att det är ömsesidigt. Och bara försökt att se att våren kommer med ljusare tider. Haha... å gud, vad skriver jag? kan jag stå för allt detta positiva? Just där jag sitter nu kan jag de, Och idag när en superbra personal va här på morgonen va jag helt vild, galen och hade panik. Och där va kontrasten ;( hehe... får väl försöka inse att jag är väldigt ostabil och speciellt då som sagt efter allt sjukhus, smärtor och ja, mer sjukhus. Och som jag sagt innan så är jag en olycksfågel och ja det är SOLKLART. Så just nu, idag i denna stund överväger jag om hur jag ska gå till väga. Akuten icke akuten. Ängel vs Djävul, Vitt eller svart...Och jag antar att ni fattar att jag hatar just de stället, sjukhuset och Akuten. På ett sett skäms jag så, ja skam och skuld det gamla vanliga. För alla gånger det varit intox eller självskador så är Akuten destination ett. Och eftersom många av de besöken inte varit i vaket, medvetslöst eller klart i tillstånd så tänker jag bara på alla som tagit emot mig. Undra vad dom tänker. Slöseri på landstingets pengar eller det är vi som betalar skatt... Hmm... Vilket fall så är det inte pga psyket bara så ni vet. Natti
Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()
Och där tryckte ni ner mig lite lite till...
2012-03-08 @ 02:28:50
Som ni kanske märker har jag haft en tuff period. Inte bara psykiskt utan också fysiskt. Så just nu är jag inne i en åter hämtnings fas kan man säga. Och just nu är det JÄVLIGT jobbigt. Eftersom allt tycks gå mot mig så kan det väl fortsätta göra det. Och jaa, lite så har det varit både igår och idag. Felet med min mage va en sprucken blindtarm vilket inte är bra och kan få allvarliga konsekvenser. Där av den drastiska åtgärden som behövde göras vid operationen. Bemötandet på kirurgen va nonchalant och nu i efterhand inser vi att om dom hade kollat hur jag mådde lite oftare hade kanske incidenten aldrig skett. Och eftersom mitt allmänna tillstånd försämrades under vistelsen på kirurgen borde dom reagerat. Men ja, nu sitter jag här med smärtor vid i stort sätt varje rörelse jag gör istället för att va ute i det vackra vårvädret. Smärtan kan hålla i över 6månader. KUL. Trodde heller inte jag kunde få sämre sömn men så har det blivit. Mitt hyperaktiva liv har gjort en drastisk ändring och blivit raka motsatsen. Skulle kunna skriva massor om allt jag varit med om både på psyk och på den somatiska sidan. Det tragiska är att sjukhus även drar med sig traumatiska händelser som kommer förfölja mig livet ut. Så istället för att reagera när det händer en negativ situation, någon gör fel, otrevlig personal, självmord, inte bli lyssnad på, fördomar m.m reagerar man istället på om det är någon som är snäll och bra som kanske bryr sig. Tragiskt men sant så blir allt det där negativa vardagsmat när man varit så mycket på sjukhus den sista tiden. Hoppas ni har fått bättre bemötande än vad jag har fått inom sjukvården. Nähe, dags att jag och magen går och tänker på refrängen ;) Kram på er
Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()
Syrgas, morfin och något som gick fel
2012-03-06 @ 02:09:46
Jag tror inte ni kommer tro att det är sant för själv tvivlar jag. För exakt en vecka sedan just vid denna tiden skulle jag och några tjejkompisar på en rodtripp upp mot landet. Allt va bokat och klart och alla i min omgivning tyckte att det va exakt det jag behövde. En weekend med bara skoj och försöka koppla bort allt. Läkare hade godkänt min resa och även han tyckte att ett break bara skulle vara till min fördel med tanke på allt jag varit med om den sista tiden. Detta va en morot som fick mig att kämpa för att få en så bra resa som möjligt. MEN så hände det som ingen trodde skulle hända. Jag tror att det är meningen, att jag inte är värd att få må bra och ha kul. För allt slutar alltid i kaos. Som i somras när jag och några skulle bo på hotell i gbg slutade med en stor krock då en man körde in i mig. Båda bilarna blev skrot och min va relativt ny och den nästan bäst krock säkra bilen i sverige vilket resulterade i att jag överlevde. Så det blev ingen resa. Efter de blev jag inlagd på LPT i 4mån viket va rena helvetet. Ja, jag va helt klart extremt självmordsbenägen så för min egen säkerhet va de det bästa, fast 4mån va för länge och när självmordstankarna lugnat sig blev man sjuk av de resterande 2mån då jag va extremt understimulerad och rastlös. Under denna tiden skar jag sönder en nerv i min vänstra arm Och den tiden blev det besök på IVA, ITVA och Medicin. Va även hos hematologen för att få blod intravenöst. Efter utskrivning fick jag en mer frihetskänsla fast ändå fången i mig själv. Men allt gick bättre än väntat och medicin och nya insattser med hjälp och stöttning av personal blev mycket bra efter förändringar. Tyvärr har det blivit några fler vistelser på akuten där min arm fick sys igen. Tur att läkarna på soma sidan inte kan se mina psyk journaler. Och som ni vet fick jag för ett tag sedan besöka hjärtintensiven då jag nästan höll på att stryka med. Riktigt läskigt. För visst, om man mår psykiskt dåligt och bestämmer sig för att ta livet av sig har man ett val (säger absolut inte att det är lätt och ibland syns bara en utväg och just då vet man inte bättre) Men där låg jag mellan liv och död kändes det som med livet i läkarens händer IGEN. Nu måste oturen vända....OCH VAD HÄNDER!!!?? Samma dag som vi skulle åka jag och mina tre vänner händer det igen. Akuten och lång väntan, ville hem så jag kunde följa med. Men vid 23,00 kom jag upp på Kirurgen och då åkte mamma hem. Ont, orolig och ledsen över allt bemöttes jag som tur va av bra natt personal. Smärtan i magen va nästan outhärdlig. De fyllde då min kropp med dropp, ketogan och morfin och den allra värsta smärtan klingade av en aning. Massa prover togs. Va själv på mitt rum tills en dam kom in ca 1timme efter mig. Vi båda låg med sjuka buksmärtor. Ångesten började krypa i mig för nu visste jag att de andra va på väg mot vår semesterort. Så med smärta, rädsla och ångest började jag till och med gråta. Minns knappt när jag gjorde det senast.Brukar nästan ALDRIG göra de. Tur att de va natt så ingen hörde.Personalen tittade nog till mig lite extra för de märkte att jag hade det jobbigt och ja, de fick komma typ en gång i timmen och ge mig morfinspruta. Hoppar fram en bit...Hela dagen som kom kände jag mig ganska borta av all medicin. Fastade och började bara spy galla. Ultraljudet va toppen så dom hade ingen brådska. Jag blev sämre och sämre. Hade inte feber när jag kom men nu denna kvällen fick jag hög feber. Klockan 01.00 mitt i natten blev det operation. Dom skulle ner och kolla med titt hål så dom målade två prickar på magen. Började vakna till på uppvaket runt 11 och hade lika ont som innan. Det kom en ssk och berättade att min operation INTE gått som väntat. Det va mycket värre. Så hade inte bara två hål utan ett stort snitt över typ halva magen, sönderskuren magmuskel och massa mer. Nu har jag varit hemma några dagar. Kan fortfarande inte sova i sängen och jag sover knappt över huvud taget. Fatta chocken att vakna upp. Gick på så stark medicin så den riktiga chocken kom nog när jag kom hem, Kunde inte resa mig, gå på dass, bära saker , gå, stånga och öppna dörrar och det värsta KLÄ PÅ SIG. Allt händer mig helt enkelt. Å vilket långt jobbigt inlägg men det är därför jag varit frånvarande. Hoppas ni har det okej. Massa kramar
Permalink Dagens Kommentarer (2) Trackbacks ()
Du skulle bara våga riva muren...!!!
2012-02-22 @ 00:03:44
“Sometimes you put walls up not to keep people out, but to see who cares enough to break them down.”
Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()
Ny dag och nya andetag.
2012-02-20 @ 11:03:53
Just nu lider jag av den där dubbelmoralen. Ni vet, ängeln på ena axeln och djävulen på andra. Och vilken brukar vinna? Ja, det vet nog alla svaret på. Så inatt blev det natt vandring på isgator och fruset slask. Vilket ledde till orolig natt personal och vaken DBT-terapeut. Ingen bra kombo. Så klockan 03.45 klev jag innanför dörren. Frusen men med något mindre ångest. Vaknade runt sju tiden och fast bara ett par timmars sömn och över en timmes promenad i natt känner jag mig förvånansvärt pigg. Ny dag och den började med frukost och en liten ängel. Ta hand om er. Kram Minna
Permalink Dagens Kommentarer (1) Trackbacks ()
En del faller vackert.En del faller hårt.
2012-02-20 @ 01:24:56
Det är tråkigt att höra att fler människor behandlats lika illa av akutsjukvården som jag har. Dock drar jag inte alla över samma kant och har förhoppningar om att sjukvården ska ta lärdom av alla misstag som görs. För visst, vi är alla människor men vissa val som tex läkare gör kan ha förödande konsekvenser som tex de som hände med mig. Om jag hade lyckats stå på benen tills jag kommit ut kunde jag lika väl vara död nu. Jag hade inte tagit mig hem själv utan troligtvis svimmat ute i minus 15grader. Och när jag fick åka in och sy för dryga 3veckor sedan slutade lampan att fungera mitt i när han sydde. Och den ssk som va med kunde inte sätta på den. Så han tog lite på måfå och självklart lyckades han sticka ssk också. Vilket egentligen innebär att hon måste gå och kolla upp sig för blodsmittor. Men hon frågade bara mig om jag hade det eller inte. Nej sa jag. Men hon gör fortfarande tjänstefel. Skrev lite om detta när det hände. Så till er som sitter i samma båt som jag och som en tjej skrev, vi har varandra. Tog upp detta på behandlingsenheten och visst va det många som reagerade. Men det är en sak som är farligt i detta, det är att vad händer nästa gång? Vad händer om jag skulle bli fysiskt sjuk igen? Frågan är om jag ”vill” söka vård på akuten då. Troligtvis inte efter detta bemötandet. Tragiskt. Annars är jag mycket bättre nu rent fysiskt. Fortfarande dåliga värden och vissa fortsätter att sjunka. Nu har jag motion/träningsförbud. Ett långt blandat inlägg. Ta hand om er där ute! Kraam
Permalink Psykiatrin Kommentarer (1) Trackbacks ()
Jag och sjukhus
2012-02-09 @ 15:27:57
Hej på er. Nuuu är jag hemma efter ett antal vändor till och från sjukhuset. Jaa, allt är helt stört och jag orkar inte skriva om allt. Just nu är jag orkeslös och har svårt för att anstränga mig. Jag som är så sjukt aktiv och aldrig är still så såhär dåligt va det länge sedan jag mådde. Fick komma hem från hjärtintensiven igår kväll och mina boendestödjare blev inte glada. Dom ville att jag skulle stannat minst en natt till men det ville inte jag. Så jag tjatade mig hem. Tänkte jag lika väl kunde va däckad hemma som där och slippa se alla sjuka och höra alla ljud. Det hemska är att eftersom jag är psykiskt sjuk så tänker dom mest på de. Och denna gången sökte jag inte pga psyket utan mitt fysiska månde (eller det va mitt boendestöd som skickade ambulans). Dom tog mig inte på allvar och tänkte skicka mig till psyk och jag sa att jag inte skulle åka dit för jag kom inte in för mitt psykiska mående, okej då får du åka hem sa dom. När jag sedan reste mig och skulle gå kunde jag inte gå rakt, blev svart framför ögonen och jag höll på att svimma. Dom tog mig i varsin arm och skrek att jag skulle skärpa mig, skärp dig för fan. Men såhär kan vi inte släppa hem dig sa dom då helt plötsligt. Jag bara skrek att jag ville hem eftersom det va de dom hade sagt. Sen tog dom blodtryck ståendes och då va det dropp och upp till hjärtintensiven direkt och dom hade till och med kallat dit en psykläkare. Såå till alla er där ute som sitter med psykiska problem och kommer till sjukvården. Om ni känner att det är något som är fel och inte blir tagna på allvar, så stå på er. Allt detta bara för att jag har haft det trassligt i mitt liv. Det sista man vill är att bli bemött som om man är ett stort jävla psykfall utan bara människa.
Permalink Dagens Kommentarer (4) Trackbacks ()
Undra om det är ödet
2012-02-05 @ 23:51:47
Hej i kylan. Fy fan rent ut sagt. Mer än -20grader är inte okej, eller mer än -10 är inte okej. Känns som om alla kroppsdelar fryser till is, brrr. Annars har dagen varit ganska okej förutom nu då jag fick så jäkla ont i magen. Jag har många underbara vänner. Jag har några psyk vänner jag träffar en hel del och några har det verkligen klickat med trotts att vi är som natt och dag. Jag och en annan tjej kom fram till några bra saker idag. 1, att ett så hemskt ställe som psyk ändå kunde föra med sig något gott som vänskap 2, att både hon och jag trotts våra bakgrunder ändå klarat av skolan. 3, att vi är så "normala" att folk runt om oss aldrig skulle kunna tro att vi lider av psykisk ohälsa med ett dussintal diagnoser och allt som hör där till. Vi tar inte en vecka i taget utan mer 1sekund, 1minut, 1timma eller en dag i taget. Snart har jag varit hemma i 3månader. 3underbara månader om man jämför med de 4månader jag va inlåst. Gud vad jag uppskattar att kunna öppna dörren och gå ut. <3
Permalink Dagens Kommentarer (1) Trackbacks ()
Nytt in, gammalt ut.
2012-02-04 @ 16:25:28
Åååå jag bara älskar dom. Har köpt nya kaffekoppar med frukostskålar till. Mina nuvarande kaffekoppar liksom bara följde med när jag flyttade. De va några som mamma hade vunnit för länge sen men som passade bra att ta med sig i flytten och när man ändå köper så mycket annat nytt. Så nu va det dags för nya egen valda koppar. Så nu vill jag dricka kardemumma kaffe hela tiden, hihi. Kaffet smakar mycket bättre nu ;) Införskaffade även lite nya ljus som luktar vanilj då dom andra håller på att ta slut, en tavellist, diskborstar, borste till bilen. Och idag har jag köpt en fleece på rean. Det är ju så jäkla kallt, Brrrrr. Dock jobbigt när vi skulle fika. Jag, mamma och en väninna, vi hittade ett mysigt ställe och det blev kaffe och en liten kaka typ den minsta som fanns. Ångest efter och eftersom jag ätit scones dagen innan va det extra jobbigt. Nu ska jag hoppa in i duschen och sen åka hem till mamma och sen vidare till en kompis där det blir tv mys. Ha en bra Lördag i kylan :D
Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()
Smiling doesn't always mean you're happy.
2012-02-03 @ 11:41:59
Allt som allt har jag 20st personal. Ja, det är många och i bland lite föör många. Alla är snälla men ibland hjälper det inte att vara snäll utan lite mer sträng. 4st av dom är som sagt snälla men så osäkra att dom inte hjälper mig utan nästan tvärt om, jag skulle bara vilja be dom gå när dom kommer. Jag är specialist på att slingra mig och få dom dit jag vill. Jag ler och ser glad ut och då verkar allt okej. Jag har 4st som kommer lite oftare till mig och dom har börjat lära sig läsa av mig lite bättre, så dom är inte så lätta att lura som dom andra. Jag är ändå ganska öppen med att jag är bra på att luras. Brukar säga det till dom ibland. Jag är expert på att luras när jag mår dåligt bara så ni vet ;) hehe. För dom som inte brukar va här lika ofta kan jag säga att jag redan ätit, inte fått min medicin (så kanske jag får mer), inte varit ute så då kanske dom går en promenad med mig, inte skadat mig m.m. Men att inte tala sanning blir bara negativt för mig, då blir jag inte bättre. Och när jag mår dåligt skiter jag i allt medans när jag mår bättre vill jag sträva mot ett bättre liv. Idag ska jag göra något roligt. Ha en fin fredag nu. Skriver ikväll vad jag haft för mig och en annan bra nyhet ;) tihii
Permalink Dagens Kommentarer (1) Trackbacks ()
Läkarsamtal
2012-02-02 @ 12:17:03
Slutade med att vi satt och småfnittrade både han och jag. Det är skönt att jag haft honom i både sluten och öppenvården. Då slipper jag dra saker om mediciner och annat. Han tycker jag är lite galen. Och jaa det kanske han har rätt i ;) Han brukar skratta åt mig, eller det gör ganska många. Jag va alltid den som alla skrattade åt. Han tyckte att jag såg bättre ut än förra gången. Det kan man säga att han hade rätt i. För förra gången hade jag slagit mig så hårt att jag fick åka och röntga mig, skurit så djupt att stygnen aldrig tog slut och deras argument om att polisanmäla eller våga sätta stopp för det just nu den psykiska misshandeln som en viss person orsakar mig. Det blev helt enkelt för mycket. Så denna gången gick det hålla ett normalt samtal vilket va bra. Concertan höjdes och det kanske ska sättas in Ritalin också så småningom. Nu ska jag ut och gå i snön, till behandlingsenheten och senare ska vi baka scones och se på film. Känner redan att jag är lite smått nervös inför de. Tur att de är bra personal. Kram på er
Permalink Psykiatrin Kommentarer (1) Trackbacks ()
Dom ger mig i alla fall värme
2012-02-01 @ 10:39:11
Ska iväg till stallet. Måste helt enkelt för att inte bli tokig här hemma nu. Ska träffa min läkare i eftermiddag. Nervös då dom förra gången typ angrep mig kändes det som. Fast jag vet att dom egentligen vill mitt bästa så har jag svårt att tolerera när människor försöker ändra saker utan min egna vilja. Skriver ändringarna senare. kram på er
Permalink Dagens Kommentarer (1) Trackbacks ()
Dom ger mig blickar
2012-01-30 @ 22:05:22
Och så blev gårdagen/natten kaos. När natten kom hade jag ångest, sjuk ångest. Hon satte sig ner bredvid mig i soffan och frågade hur det var samtidigt som hon la sin hand över min arm. Drog undan armen fort. Vad har du gjort? har du skadat dig? Sa att det inte va något allvarligt eller farligt. Men hon va tvungen till att se annars hotade hon med psyk. Så motvilligt och panikslagen drog typ 2personal ut mig i bilen och så va jag helt plötsligt på väg till akuten IGEN. Ååå... personalen på akuten va inge bra plus att det va en tjej som jobbat natt på psyk som va och jobbade på akuten nu. Ja, kom folk och frågade massa dumma frågor m.m. och dom kollade på mig som om jag va dum i huvudet. Skulle aldrig berätta något för någon jag inte känner. Fick sy och mitt uppe i allt sluta lampan att fungera. Så där satt läkaren i skummet och sydde mig utan bedövning. Va nog hemma till 00.30. Min personal va oroliga men dom ville heller inte skjutsa mig till psyk där dom vet att jag inte vill va. Så hon som åkte med mig stannade till 03.00. Kändes tryggt. Sov typ inget i natt så hoppas på mer i natt och framför allt... inga självskador. NADA. Massa styrkekramar
Permalink Psykiatrin Kommentarer (2) Trackbacks ()
Självmord
2012-01-28 @ 11:51:07
Natten har varit ruskigt lång. Det läskiga är att det nästan känns som det kommer förbi såhär i all oändlighet. Jag ser ett förbättrande i mitt mående då jag inte ”vill” prata dö dö dö hela tiden. Men sömnen känns som den aldrig kommer bli bra. Jag ringde natten på Avd. Det va S som svarade. De va skönt att få prata med någon som känner mig väl och vet hur min sömn, mina tankar och allt annat inom mig bubblar. Hon hade tänkt på mig. Och jaa…undrade om det va något speciellt som satte igång den där jävla ångesten, paniken. S vet, hon vet vad som hände i somras. Jag behövde bara nämna hennes namn och hon förstod direkt. Allt handlade om A. A va en tjej, några år äldre än jag som va så underbar. Jag älskade hennes stil. Smal, svarthårig och brukade gå runt i fina klänningar och söta kjolar. Vi kom från samma ort, hennes lillasyster är ett år äldre än jag och jag känner hennes mamma väl. Vi pratade mycket och delade mycket med varandra på avd. Jag skrevs ut i juli. En personal kom fram och gav mig en fin lapp från A. Jag packade mitt liv i plastpåsar och åkte hem. Lappen försvann i röran. MEN efter 2veckor hittade jag den. Skickade iväg ett långt sms. Inget svar. Skickade några dagar senare. Inget svar. Efter ett par veckor träffade jag en ssk K. Det som inte fick hända hade hänt. Min fina underbara roliga söta trevliga vän. Varför? Allt måste blivit fel, vi skulle kämpa… vi skulle ses när du kom ut. DU sa de… DU sa att du ville ses mer än allt annat. Varför? Jag saknar dig i mitt hjärta. Du tog en överdos på tabletter. Det som jag har gjort så många gånger innan, legat i koma, hjärtmaskin, pumpats, kol men jag har vaknat, varför vaknade jag och inte du? A jag saknar dig <3 Din vän Minna. Allt detta kom upp då jag träffade ssk K på stan för första gången efter jag fick beskedet. Jag flög i hennes armar...Är allt en mardröm?
Permalink Psykiatrin Kommentarer (1) Trackbacks ()
Tro, Hopp & Kärlek
2012-01-26 @ 00:10:35
Ja det är vad jag lever för just nu. Jag måste TRO att livet kommer bli bättre och jag HOPPAS att jag kommer göra saker som gör mig lycklig och få bort allt skräp i mitt liv. Kärleken vänder jag till mina närmaste i familjen och självklart mina bästa vänner, djur och natur och såklart all min personal söm gör allt för mig. För vem vet, kanske är jag den som lever med två barn, man och hund i den svenska idyllen. Kan ni tänka er... en dröm som inte är en mardröm är att kunna få leva ett "normalt" liv, ett enkelt Svensson liv och även dom har sina små problem. Något vi möts dagligen av i våra liv. Natten har gått och jag ska försöka krypa till kojs efter 3timmars sömn i natt! Kram på er