Självmord
2012-01-28 @ 11:51:07
Natten har varit ruskigt lång. Det läskiga är att det nästan känns som det kommer förbi såhär i all oändlighet. Jag ser ett förbättrande i mitt mående då jag inte ”vill” prata dö dö dö hela tiden. Men sömnen känns som den aldrig kommer bli bra. Jag ringde natten på Avd. Det va S som svarade. De va skönt att få prata med någon som känner mig väl och vet hur min sömn, mina tankar och allt annat inom mig bubblar. Hon hade tänkt på mig. Och jaa…undrade om det va något speciellt som satte igång den där jävla ångesten, paniken. S vet, hon vet vad som hände i somras. Jag behövde bara nämna hennes namn och hon förstod direkt. Allt handlade om A. A va en tjej, några år äldre än jag som va så underbar. Jag älskade hennes stil. Smal, svarthårig och brukade gå runt i fina klänningar och söta kjolar. Vi kom från samma ort, hennes lillasyster är ett år äldre än jag och jag känner hennes mamma väl. Vi pratade mycket och delade mycket med varandra på avd. Jag skrevs ut i juli. En personal kom fram och gav mig en fin lapp från A. Jag packade mitt liv i plastpåsar och åkte hem. Lappen försvann i röran. MEN efter 2veckor hittade jag den. Skickade iväg ett långt sms. Inget svar. Skickade några dagar senare. Inget svar. Efter ett par veckor träffade jag en ssk K. Det som inte fick hända hade hänt. Min fina underbara roliga söta trevliga vän. Varför? Allt måste blivit fel, vi skulle kämpa… vi skulle ses när du kom ut. DU sa de… DU sa att du ville ses mer än allt annat. Varför? Jag saknar dig i mitt hjärta. Du tog en överdos på tabletter. Det som jag har gjort så många gånger innan, legat i koma, hjärtmaskin, pumpats, kol men jag har vaknat, varför vaknade jag och inte du? A jag saknar dig <3 Din vän Minna. Allt detta kom upp då jag träffade ssk K på stan för första gången efter jag fick beskedet. Jag flög i hennes armar...Är allt en mardröm?
Permalink Psykiatrin Kommentarer (1) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Elin
Förstår din känsla, att bli lämnad efter att hittat någon på det viset, det gör ont. Förbannat ont. Att dela veckor, kanske månader ihop på ett ställe som på en låst avd är något som ger en speciell kontakt som inget annat kan göra. Den relationen kommer aldrig bli densamma som med människor som inte varit inlagd med en. Så jag förstår, och jag känner igen din smärta. <3
Känner som du där, det är så lätt att fokusera på det jobbiga och det negativa, eftersom det är det mest smärtsamma, men också det vi upplever mest.
Så vi får kämpa, för varandas skull men framför allt för vår egen skull.
kramar
2012-01-28 @ 13:33:27
URL: http://uturanorexin.blogg.se/