stolenmoments

Hospitaliserad

2011-11-20 @ 01:32:43

Nej, inte riktigt. Men även att jag inte ville vara på avd så blev det en vardag en trygghet. Personal dygnet runt, alltid någon att prata med, alltid kunna fråga om råd tips och trix för att överleva det krig som just nu sker i min kropp. Jag känner av ensamheten fast att jag är extremt aktiv. Och allt blir så mycket jobbigare när man kommer "ut i det fria". För egentligen är det nu det jobbiga börjar. Det kryper i min kropp och det skriker i min hjärna. Usch! Men jag är hemma och jag har inte direkt självskadat en ända gång. Och nu ska stygnen tas och jag ska kämpa för att slippa fler. Jag vill inte ha livslånga ärr. Är det värt de? Ja, jo tydligen. Men egentligen dövar jag smärta med smärta, blir som min egen medicin. Å vad jag gillar när dom syr utan bedövning. Okej, hoppas det inte är triggande, det finns bättre lösningar! God natt på er /Minna

Permalink Dagens Kommentarer (2) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Eriiza

Tack för dina ord.

Nu har vinet fått vara ett substitut för min vid behovs-medicin som läkarna inte förnyat receptet på.

Hoppas det är fixat till imorgon, väntat sedan onsdag eller torsdag...

Vad har du för medicin?

2011-11-21 @ 16:37:46
URL: http://eriiza.webblogg.se/

Postat av: Eriiza

Jag förstår din text, det är en trygghet att vara inlagd.

Man vet hur det fungerar där inne.

Det händer inte direkt några oväntade saker.

Man vet var man har allt och alla.

Ute i "den verkliga världen" är allt så flummigt och osäkert.



Förr tyckte jag att Theralen var gott, sedan fick

man kväljningar, men nu verkar jag tycka att det

är gott igen. ;D

Min medicin fungerar väl relativt, men jag behöver

egentligen höja alla mina lugnande...

2011-11-22 @ 12:09:03
URL: http://eriiza.webblogg.se/


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback