Polis OCH minnesförlust
2011-08-28 @ 19:00:46
Ja det jag skrev i förra inläget va milt skrivet. Idag fick jag komma tillbaka tiLL psyk efter 24timmars vistelse på ITVA. Det som varit extremt jobbigt va att jag inte haft en aning om hur jag tagit mig hit eller dit men idag fick jag det svart på vitt. Varning för min historia nu. Det började med att jag hade permis från fredag till lördag. Fredagen hemmma gick bra då jag spenderade tiden med roliga saker och träffade mina underbara vänner. Kvällen kom, natten kom till mig och sen började helvetet. Vid 01.00 ringde jag avdelningen för lite stöd. Hade panik, kunde inte sova trotts seroquel, circadin och nitrazepam. Vi pratade en stund. Men natten fortsatte sömnlös. Vid 06.00 hade jag inte somnat och då hade jag inte sovit mer än några timmar på drygt en vecka. Min kropp värkte. Då bestämde jag mig för att ta lite mer medicin, bara för att få sova. Somnade inte, blev mer som blerv mer som blev mer. Vid 12 skulle jag vara tillbaka på avd. Sen minns jag inte vad som hände. Sjuksköterskan som va med mig har berättat idag. Jag hade ringt avd vid 10.20 och haft panik. Tydligen förvirrad. Tillslut framkom det att jag hade tagit en överdos. Jag fick panik och vägrade hjälp, vägrade att hon skulle ringa ambulans. Polisen blev inkopplad eftersom jag är på LPT. Fick handräckning. Bara det att jag hade börjat gå från min lägenhet. Hade ringt mitt boendestöd som hade sakt att jag skulle gå till dom så hon kunde skjutsa in mig. Tror det va därför jag gick det hållet. Polisen hade åkt hem till mig, slått in min dörr, men ingen minna där. Efterlysning blev och tillslut hittade polisen mig. Undertiden hade min SSK gått till akuten för att möta upp mig. Polisen tyckte att mitt fysiska skick inte va bra så ambulans tillkallades till platsen. Och så hamnade jag på akuten. Jävla skit. Så nu är tydligen min dörr paj men min hyresvärd har varit där och han tyckte att mitt mående va viktigare än dörren, så söt! Men allt är kaos och jag ber till gud att jag får komma hem i morgon ändå. Fast vissa patienter här som fattat vad som hänt bara skrattar åt mig när jag säger att jag ska hem i morgon. Men jag vill, jag måste hem. Jag sover ju inte här ändå. Mycket om mig nu, aja... hoppas ni aldrig behöver va med om detta! Kram på er /Minna
Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()