stolenmoments

Vart jag mig i världen vänder...

2014-03-28 @ 14:43:00

Hejsan hoppsan....
 
De va det där klassiska  med att tiden springer iväg,
och ja det kan man verkligen säga mellan mina blogginlägg
åren går
men ärren består (blir fler) tyvärr.
 
Mitt mående pendlar fortfarande
OCH INTE LITE
Just nu befinner jag mig på ett boende
MEN har inte varit inlaggd på psyk sedan dryga 2år tillbaka vilket är ljuvligt.
'
Min vikt står ganska still, några minus på vågen men inte farligt.
Självskadorna har varit djupa och svåra men färre.
 
Tanken med boendet är att testa och se hur min framtida vård kommer se ut.
Känner inte för att va allt för neggo trotts att det skriker i mig hela tiden.
 
Jobbar några dagar nu.
Kämpar som FAN
Lyckas ibland 
Misslyckas oftare
MEN försöker se det som går frammåt
annars dör jag.
 
Hoppas ni kämpar som aldrig förr, att livet har en solglimt.
För vet ni, ALLA har lika värde
trotts att man inte ser och tror det själv.
 
PUSS&KRAM MINNA
 

Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kommentar undernärd...

2014-01-19 @ 16:13:36

Ledsen

Allt känns extremt tungt och är trött på att va och känna mig negativ 
Jag vet att omgivningen inte ser min inre känsla så dom uppfattar mig inte på samma sett som jag uppfattar mig själv men det är mina tankar och åsikter om mig själv som är jobbigast.
Dock fick jag en kommentar idag då vi satt och åt äppelpaj. Jag åt en normal bit. Sedan blir det lite över och då säger personen som sitter bredvid mig att Minna kan ta den sista biten hon ser lite undernärd ut.
Vad gör jag...!?
Skraaaapar pajformen, öser på sås, slevar in....
Åker hem
Käkar glass sockerkaka och choklad, massa godis.
Spyr

Har glömt att ta min medicin.
Kroppen känner det.
Min kropp är gammal och trött
Sliten
Hjärtat rusar

Jag vet inte hur min framtid ser ut,
Vården är just nu kaos
Och jag är rädd

Ont, ont i kropp och själ

Hej på er 

Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()

ÄTSTÖRNING

2013-06-25 @ 21:35:10

Hej hets
 
Liknar ett biafrabarn
Magen svullen och hård
Hurts like hell
blåmärken på höftbenen
lite överallt efter de som hände i lördags
därav hets
 
jag är bara äcklig 
 
nu är ansiktet svullet efter allt äckel
 
snart kommer personalen
inte okej
inget är okej
 
tack för mig
/Minna

Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()

LÄNGE SEDAN men här kommer ett hej

2013-06-20 @ 13:58:40

Jag säger det rakt ut.

Jag ÄR sjuk.

Både fysiskt och psykiskt.

 

Men jag kämpar hela tiden, verkligen HELA tiden.

Tror inte någon förstår i min närhet vilken kamp det är att hela tiden kämpa mot sig själv och alla de yttre omständigheter som försegår i mitt liv.

De som vet är nog ni som har läst lite här, de som varit med om liknande själva. Hur förjävligt det är att vakna och tänka att varför leva en ytterligare dag? finns det någon mening?

Bara den senaste månaden har jag ätit 1dubbel dos antibiotika och sedan ett par veckor efter blev det penicillin.Första dosen va pga av att de inte viste om jag va trasig "i mig" och tog uteslutningsmetoden. Den senare omgången hade jag lyckats göra det där vars man kan se benet komma fram och vägra sy trotts att det va ett måste.

Jag gör allt hela tiden men känner mig frånvarande.Jag tänker inte ens nämna hur min vård ser ut idag, för den är obeskrivligt dålig. De gör mig till och med sämre ibland. I natt va natten(personal) här 3gånger varav en gång fick hon plocka upp mig från golvet :/

 

Men jag har en galet stor positiv sak att ta upp.

Pappa...

Han som varit känd i över halva sitt liv, tidningar, tv, media, resa och allt där till.

Han som festat och inte slutat när han kommit hem, lite öl då, lite sprit då....

vilket resulterade i 16år som aktiv alkoholist.

Han är fortfarande de men varit nykter (vad vi vet) i 6-7mån

Det är obeskrivligt vilken känsla det är att se pappa idag jämfört med för ett halvår sedan.

Pappa lilla Pappa...jag hoppas och önskar att du kommer klara detta.
 
Hur är ddet med alla er där ute? Jag har inte läst något. Men jag hoppas ni lever och att ni kämpar med mig och att ni lever ett liv som är värt att leva. Tänker på er <3
 
 
 
 
Massa kramar från Minna
 

Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()

Och helt plöttsligt...

2013-01-05 @ 20:46:00

Fick jag ingen lust att kämpa längre...
 
Min underbara hund ligger en bit bort och sover medans gamel kissen ligger i soffan och snarkar.
Jag har dock inte sovit på förmånga nätter.
 
Och den senaste tiden har varit kämpig och de som händer är jag knappt inte medveten om.
Lever i ett vakum
2mm från att dö
För många stygn
X antal feldoserade tabletter
Dålig egenvård och
dålig sjukvård
 
ressulterar i
 
Kilon för lite
Kakor och mat för mycket
Hets
spy
Urusla värden
tänder som inte håller
nedsatt funktion/kännsel/motorik m.m i vänster hand, arm.
 
Jobbar i morgon.
Lovat mitt b-stöd att träffa henne på måndag för om jag inte lovade de skulle hon ringa psyk.
Hon märker att jagf mår skit men att jag håller uppe fasaden, så hon gräver och hotar.
 
Pappa lever
han kämpar
trotts de är jag dagligen nervös över de,
han sa att han tänkt ta livet av sig...
 
då är vi 2
 
I morgon är en ny dag!
 
kram på er

Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()

Knäcke, julkaffe och Ariel

2012-12-01 @ 06:30:15

Usch!
Har varit vaken för länge och nu sitter jag och trycker i mig knäckebröd.
Magen gillar det sådär medans hjärnan hatar de.
Men Julkaffe och Ariel går hem både psykiskt och fysiskt.
 
Pappa är jättesjuk nu
Vet inte om han överlever.
Jag vill inte att hans ska dö.
På måndag skjutsar jag honom till sjukhuset.
 
Jag älskar dig pappa.
Jag älskar inte alkoholen.
Just nu är du förgiftad
 
Jag vill bara skrika, gråta kasta och slå
Iget hjälper ändå.
 
/Minna

Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()

Svulla och goda gärningar

2012-11-28 @ 18:59:18

Är hos en vän.
Lågt bort.
Hon har det jobbigt.
Hennes pappa har dött
Hon har inte några vänner här och klart jag reser hit och ställer upp.
Hon är värd de.
 
Vi svullar kakor, mat och godis
DRICKA
i massor.
 
Jag mår dåligt.
Men kämpar.
SOM FAN.
De är livet
KÄMPA
 
KÄMPA ni med.
 

Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ersättning

2012-11-19 @ 17:50:15

Jag och text hör inte ihop just nu
det bara skär sig
 
 
/Minna

Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bara massa teori men ingen praktik

2012-11-08 @ 15:36:47

Stormöte och alla blickar på MIG
 
Idag har jag "vi" haft stormöte.
Till vilken nytta?
Det va 10st som är inblandade  min vård +jag.
Så 11st satt vi i ett konfersensrum och sen började de pratas om hur vi ska
kunna förbättra min livssituation eller hur jag ska få bättre vård.
Dom som jag har runt mig nu känner sig enbart maktlösa.
Kul JÄTTEKUL att veta.
 
Men jag har länge sakt att det inte finns någon bra lösning.
Jodå, de finns de.
Nepp.
 
Och idag satt vi i 1timme sen va chefena tvugna att gå.
Kom vi fram till nått.
Njaaeee, typ inget.
 
Eftersom jag inte vill bo på boende så vet dom inte vad dom ska göra med mig....
 
Jag är hopplös
 

Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()

Not gonna need you if I fall

2012-10-18 @ 00:13:11

Eller?
Massa vänner, kärlek och omtanke.
Men ingen vård, ingen hjälp, där står jag ensam.
Allt är så tragiskt, ingen vill eller kan hjlpa mig just nu.
Hjälplösa och hjälplös.
Borttappad i en mörk gränd
letar dom efter något dom aldrig kommer finna.
 
Hetsen har ersatt en nattlig demon
ersatt något annat inte bra
men fettet på min kropp går åt till att leva på.
Men vill inte behålla.
öppnngen är inte långt bort
men kampen finns kvar, jag mot dom.
 
Karriären går uppåt
dock känns det som om mitt namn
inte passar i tidningen
fast de har jag aldrig tyckt
och historiska ögonblick har skett
och bildat komande stjärnor
 
kanske lyser de upp min kväll
kanske gör de att de där äckliga stannar
i magen, där de ska va.
 
Fy tusan va trött jag är
sliten
 

Permalink Dagens Kommentarer (3) Trackbacks ()

ojoj hej!

2012-10-02 @ 02:52:46

Ännu en gång... JAG ÄR HÄR!
 
Dock vet jag inte om jag är i mina sinnes fulla bruk.
Men antar att min natt medicin redan gått ur kroppen för ett par timmar sedan.
Ändå låg jag i sängen och va nära på att somna.
Men istället efter ett tag tog matmånstret vid och det blev massa hets.
 
Ja det där med mat är en ständig kamp.
Och för att inte va triggande så är detta verkligen ett rent helvete om inte mer.
Jag har massa problem, så som hämska människor runt om mig.
Perversa idioter som är fullkomligt... Ja, vidriga!
Men faktiskt, mathelvetet är kanske inte exakt lika jobbigt men väldigt nära.
 
Mina svält/hets (ana/mia) perioder tär nått extremt på min kropp.
Jag trodde inte innan att jag va en ana/mia eller fel ordval eller kanske rätt?
Jag VA en ana/mia för där är jag inte idag.
Idag har jag mer insikt i att maten fortfarande är ett hjälpmedel att dölja eller bota/döva de resterande problemen.
Vilket inte går någe bra.
 
Livet är fortfarande kaos om inte mer just nu.
Men jag har inte varit inlåst sen jul förra året vilket har varit extremt skönt men också ett fruktansvert slit eftersom hot om inläggning är ett bra knep från psyks sida.
 
Okej, har egentligen massa att få ur mig men är nog inte rätt tid på dygnet för de.
åter igen så tänker jag på er där ute och hoppas ni kämpar lika mycket som jag.
 
Massa tusen kramar på er <3
 

Permalink Dagens Kommentarer (3) Trackbacks ()

Alkohol eller mat, blod och tårar

2012-09-15 @ 11:32:56

Jag är fortfarande här

men som i ett vakum

Mina andetag blir tyngre och allt de där som jag trodde blivit bättre va bara helt tvärt om.

Att jag har problem med vissa människor vet ni redan.

Och att min pappa är känd alkoholist och går på AA vet ni nu.

För problem med alkoholen har jag nog nämnt men här har även jag varit en "blåst blondin" och jävligt blåögd.

Jag har sett det mesta som en alkoholist kan göra och innerst inne vet jag att min pappas liv är fult av lögner.

Allt det där du lovade, och allt det där du sa...

Det river i mig när jag ser din trasiga själ av tomhet oh när jag hör hur du somnar och knappt får luft, när jag får sköta allt det där du är som bäst på, där du skapat framgång och karriär. Jag gråter inombords när jag hör dina falska försvar, nr du ligger hela dagar för alkoholen slagit ut dig och jag trodde du hade så ont i ryggen som du sa.

Hur länge eller hur mycket? De som skrämmer mig är att nu idag insåg jag att jag är en matolist.

Jag tar till mat i form av Hets eller Svält för att döva precis som du tar till tabletter och alkohol.

Nästa vecka får jag provsvar från vårdcentralen, rädd att jag ska vara sjuk! Tror jag gått för länge med infektion.

Jag är som det där glaset jag tappade i frustration en sommarkväll på avd, jävligt splittrad.

hoppas ni kämpar där ute!

 

 

 
 

Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()

jag bara är, lever, fast inte lever!

2012-08-31 @ 11:27:51

Dikter eller texter, brev eller bara flumm.
Stavning eller ord, rader som flyter.
Panik och ångest, plågas och dövas.
Allt från vitt till svart eller hund till katt.
Fnatt och spratt glatt och platt
Vad är de jag vill ha? Något för att sanna kvar
Vad kan de då va?
Ja, något som gör att allt blir bra…

Permalink Dagens Kommentarer (1) Trackbacks ()

Hopplösheten våldtog min kropp

2012-08-25 @ 14:32:22

Jag är här Har inte varit de sen förra gången jag skrev vlket är många månader sedan. Jag har varit rädd och är fortfarande... De va efter påsk allt förändrades. Efter HIVA då sa min kropp ifrån. Mina låga värden efter allt dåligt ätande, skärande, kräkande, gjorde att hjärtat inte ville va med mig. Efter Kirurgen då min brustna blindtarm förgiftade min kropp, min egna kropp höll på att döda mig, det va obeskrivligt nära. Trotts allt detta fortsatte min behandling på min behandlingsenhet DBT och mat, vilket va bra (eller ine?) L kom till och med och hämtde mig hemma eftersom jag knappt kunde röra mig. Tiden gick och tillslut kunde jag röra mig mer Och de va då I slutet på April som ALLT hände. Eller igentligen inte för de har hänt hela tiden men de va nu som dom fattade. Jag höll på att bli behandlad för lite allt möjligt bla PTSD, äs, självdestruktivitet, adhd m.m Men efter en kväll när jag kom hem jag va svullen och röd på högersidan av ansiktet, började bli blå på kinden och runt munnen jag hade blivit slagen igen Kom hem sent Natten kom med min medicin jag va helt borta av ångest och rädsla för honnom och för livet och för allt och alla dom trodde jag hade flasch backs ingen visste ingen trodde att det fortfarande pågick... Varför? Vet inte om jag nämnt de men under min tid inom psyk och där av ca6mån på LPT har jag inte fått prata om mina problem inte äns när jag va inlåst de är för farligt sa dom...' dom trodde jag skulle ta livet av mig om jag pratade om de. Du har PTSD och de ska behandlas när du är redo. Och nu då? Som jag skrev trodde Natten (personal) att jag blivit galen. Ringde psyk, akuten m.m JAG FICK PANIK... är dom sjuka i huvudet jag blir inte bättre på psyk snarare tvärt om. De va tre som jobbade varav en man han gick närmare mig där jag satt i min lägenhet uppkrupen av rädsla i ett hörn. jag skrek att han inte skulle komma närmare och inte röra mig jag fick prata i telefon med läkare och helt sjukt nog behövde jag inte åka in. Den kvällen detta hände den kvällen våldtog han mig igen igen och igen. han slog mig Dagen efter kom en tjej som jobbat natten innan jag grät och skrek när hon kom för jag va arg Fortfarande svullen och blåtira syntes. Men gud... Vi fattade inte... Idag är det den 25Aug mitt liv är kaos vikten är för låg ont i hela kroppen jag är sjuk både psykiskt och fysiskt för ca 3veckor sedan skar jag nästan av vänster arm de gjorde jag efter han våldtagit mig igen ingen fick reda på de på akuten sa en äldre uska att vi ska hjälpa och laga dig på utsidan muttrade jag dte är på insidan de gör ont FATTAR NI INTE DE ville jag bara skrika armen räddades tack vare ortopeden men motoriken och kännslen är ännu sämre än innan. Det som är jobbigt är att han har förstört fler ställen tror inte jag behöver äga mer om de. Men nu håller jag på att avsluta med behandlingseneten. Jag vägrar vara kvar Efter att dom fick reda på att det fortfarande pågick hot, våld, misshandel m.m i mitt liv ändrades deras syn på allt. helt plöttsligt skulle jag prata. MEN DE VA JU DOM SOM TVINGADE MIG ATT INTE PRATA dom sa till alla i min personal att om jag började prata skulle dom byta samtalsämne. så över ett år.... För mycket text för mycket tankar För mycket av allt utom mat eller när han gjort vissa saker blir det för mycket mat och sen spy Sorry fore that. Men jag har tänkt på er som jag brukade läsa hos ibland bara så ni vet även om kanske ingen ser detta eller bryr sig. okej, kortfattat om mina senaste månader kram på er och JAG LEVER tror jag

Permalink Tankar Kommentarer (1) Trackbacks ()

För stora kontraster

2012-03-11 @ 01:00:29

Ojojoj... här snackar vi inte liten berg och dalbana utan GIGANTISK. Ja, lite enklare uttryckt så är det antingen svart eller vit och svårare än så är det inte. Jag har varit extremt dålig på strukturen efter vistelsen på HIVA, för ca 2mån sen skulle jag tro. För en hel vecka låg min så extremt aktiva kropp så still den bara kunde.Har knappt inga minnen heller direkt. Minns bara att andra veckan började jag kunna resa mig upp och gå m.m utan att tuppa av. Min kropp orkade inte ens ha ångest och då jäklar är det något som är på tok. ,Just i den stunden va kontrasterna stora just för att jag inte kunde göra något åt situationen. Jag va totalt handlingsförlamad och utan familj, vänner och personal som ställer upp extra vid sådana tillfällen, de är så värdefulla att jag inte vet hur jag ska kunna visa min tacksamhet Och som ni vet kom det ett bakslag till., MAGEN och den historien finns i det tidigare inlägget om ni inte läst. Mellan dessa incidenter hände det även bra saker i mitt liv. Jag fick rida en underbar häst, åka till en annan stad, åka och se en vän prestera något stort. Och faktiskt så har små godbitar som att hålla sams med mamma mer, göra små saker tillsammans utan tjafs, ha kvalitetstid med de människor jag känner att jag kan må bra av och att det är ömsesidigt. Och bara försökt att se att våren kommer med ljusare tider. Haha... å gud, vad skriver jag? kan jag stå för allt detta positiva? Just där jag sitter nu kan jag de, Och idag när en superbra personal va här på morgonen va jag helt vild, galen och hade panik. Och där va kontrasten ;( hehe... får väl försöka inse att jag är väldigt ostabil och speciellt då som sagt efter allt sjukhus, smärtor och ja, mer sjukhus. Och som jag sagt innan så är jag en olycksfågel och ja det är SOLKLART. Så just nu, idag i denna stund överväger jag om hur jag ska gå till väga. Akuten icke akuten. Ängel vs Djävul, Vitt eller svart...Och jag antar att ni fattar att jag hatar just de stället, sjukhuset och Akuten. På ett sett skäms jag så, ja skam och skuld det gamla vanliga. För alla gånger det varit intox eller självskador så är Akuten destination ett. Och eftersom många av de besöken inte varit i vaket, medvetslöst eller klart i tillstånd så tänker jag bara på alla som tagit emot mig. Undra vad dom tänker. Slöseri på landstingets pengar eller det är vi som betalar skatt... Hmm... Vilket fall så är det inte pga psyket bara så ni vet. Natti

Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()