stolenmoments

LÄNGE SEDAN men här kommer ett hej

2013-06-20 @ 13:58:40

Jag säger det rakt ut.

Jag ÄR sjuk.

Både fysiskt och psykiskt.

 

Men jag kämpar hela tiden, verkligen HELA tiden.

Tror inte någon förstår i min närhet vilken kamp det är att hela tiden kämpa mot sig själv och alla de yttre omständigheter som försegår i mitt liv.

De som vet är nog ni som har läst lite här, de som varit med om liknande själva. Hur förjävligt det är att vakna och tänka att varför leva en ytterligare dag? finns det någon mening?

Bara den senaste månaden har jag ätit 1dubbel dos antibiotika och sedan ett par veckor efter blev det penicillin.Första dosen va pga av att de inte viste om jag va trasig "i mig" och tog uteslutningsmetoden. Den senare omgången hade jag lyckats göra det där vars man kan se benet komma fram och vägra sy trotts att det va ett måste.

Jag gör allt hela tiden men känner mig frånvarande.Jag tänker inte ens nämna hur min vård ser ut idag, för den är obeskrivligt dålig. De gör mig till och med sämre ibland. I natt va natten(personal) här 3gånger varav en gång fick hon plocka upp mig från golvet :/

 

Men jag har en galet stor positiv sak att ta upp.

Pappa...

Han som varit känd i över halva sitt liv, tidningar, tv, media, resa och allt där till.

Han som festat och inte slutat när han kommit hem, lite öl då, lite sprit då....

vilket resulterade i 16år som aktiv alkoholist.

Han är fortfarande de men varit nykter (vad vi vet) i 6-7mån

Det är obeskrivligt vilken känsla det är att se pappa idag jämfört med för ett halvår sedan.

Pappa lilla Pappa...jag hoppas och önskar att du kommer klara detta.
 
Hur är ddet med alla er där ute? Jag har inte läst något. Men jag hoppas ni lever och att ni kämpar med mig och att ni lever ett liv som är värt att leva. Tänker på er <3
 
 
 
 
Massa kramar från Minna
 

Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback