stolenmoments

2012-08-25 @ 14:32:22

Jag är här Har inte varit de sen förra gången jag skrev vlket är många månader sedan. Jag har varit rädd och är fortfarande... De va efter påsk allt förändrades. Efter HIVA då sa min kropp ifrån. Mina låga värden efter allt dåligt ätande, skärande, kräkande, gjorde att hjärtat inte ville va med mig. Efter Kirurgen då min brustna blindtarm förgiftade min kropp, min egna kropp höll på att döda mig, det va obeskrivligt nära. Trotts allt detta fortsatte min behandling på min behandlingsenhet DBT och mat, vilket va bra (eller ine?) L kom till och med och hämtde mig hemma eftersom jag knappt kunde röra mig. Tiden gick och tillslut kunde jag röra mig mer Och de va då I slutet på April som ALLT hände. Eller igentligen inte för de har hänt hela tiden men de va nu som dom fattade. Jag höll på att bli behandlad för lite allt möjligt bla PTSD, äs, självdestruktivitet, adhd m.m Men efter en kväll när jag kom hem jag va svullen och röd på högersidan av ansiktet, började bli blå på kinden och runt munnen jag hade blivit slagen igen Kom hem sent Natten kom med min medicin jag va helt borta av ångest och rädsla för honnom och för livet och för allt och alla dom trodde jag hade flasch backs ingen visste ingen trodde att det fortfarande pågick... Varför? Vet inte om jag nämnt de men under min tid inom psyk och där av ca6mån på LPT har jag inte fått prata om mina problem inte äns när jag va inlåst de är för farligt sa dom...' dom trodde jag skulle ta livet av mig om jag pratade om de. Du har PTSD och de ska behandlas när du är redo. Och nu då? Som jag skrev trodde Natten (personal) att jag blivit galen. Ringde psyk, akuten m.m JAG FICK PANIK... är dom sjuka i huvudet jag blir inte bättre på psyk snarare tvärt om. De va tre som jobbade varav en man han gick närmare mig där jag satt i min lägenhet uppkrupen av rädsla i ett hörn. jag skrek att han inte skulle komma närmare och inte röra mig jag fick prata i telefon med läkare och helt sjukt nog behövde jag inte åka in. Den kvällen detta hände den kvällen våldtog han mig igen igen och igen. han slog mig Dagen efter kom en tjej som jobbat natten innan jag grät och skrek när hon kom för jag va arg Fortfarande svullen och blåtira syntes. Men gud... Vi fattade inte... Idag är det den 25Aug mitt liv är kaos vikten är för låg ont i hela kroppen jag är sjuk både psykiskt och fysiskt för ca 3veckor sedan skar jag nästan av vänster arm de gjorde jag efter han våldtagit mig igen ingen fick reda på de på akuten sa en äldre uska att vi ska hjälpa och laga dig på utsidan muttrade jag dte är på insidan de gör ont FATTAR NI INTE DE ville jag bara skrika armen räddades tack vare ortopeden men motoriken och kännslen är ännu sämre än innan. Det som är jobbigt är att han har förstört fler ställen tror inte jag behöver äga mer om de. Men nu håller jag på att avsluta med behandlingseneten. Jag vägrar vara kvar Efter att dom fick reda på att det fortfarande pågick hot, våld, misshandel m.m i mitt liv ändrades deras syn på allt. helt plöttsligt skulle jag prata. MEN DE VA JU DOM SOM TVINGADE MIG ATT INTE PRATA dom sa till alla i min personal att om jag började prata skulle dom byta samtalsämne. så över ett år.... För mycket text för mycket tankar För mycket av allt utom mat eller när han gjort vissa saker blir det för mycket mat och sen spy Sorry fore that. Men jag har tänkt på er som jag brukade läsa hos ibland bara så ni vet även om kanske ingen ser detta eller bryr sig. okej, kortfattat om mina senaste månader kram på er och JAG LEVER tror jag

Permalink Tankar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Kommentarer

Postat av: Elin

Brukar kika in här ibland, så skönt att läsa ATT du lever. Inte på sättet du lever, men att du fortfarande andas. Har tänkt flera gånger att det kanske slutat ännu värre. Att du faktiskt dött. Hoppas du tolkar det rätt. :S



Hm, det finns ju egentligen ingenting som kan göra saker bättre, på riktigt. Det är en kamp, varje sekund och orättvist nog har du fått kämpa alldeles för länge. Du förtjänar friskhet och frihet, inte det här.



Kan säga att jag förstår (en del i alla fall, alla tänker ju olika) hur det känns. Varit i din sits, men inte lika allvarlig. Det räckte liksom för mig, jag flydde och överlevde, mest tack vare hot tillbaka mot killen. Jag hoppas att du en dag kan få rätt stöd som kan ta dig ur det här, vidare till det som är bättre. En lite mindre trasig kropp, en ännu mindre trasig själ, och verkligen en mindre ångest än så som du har det nu.

Jag hoppas på alla sätt jag kan att du fortsätter leva, fortsätta överleva heter det kanske, för livet finns. Någon gång, hur länge eller kort eller bra vet jag inte, men liv finns.

kram

2012-08-26 @ 13:25:30
URL: http://uturanorexin.blogg.se/

Trackback