Friheten är ljuv
2011-11-25 @ 18:20:22
Jag har nu bott hemma i 11hela dagar och varit fri i 7. Jag saknar inte psyk och dess vita stela motbjudande miljö för fem öre. Sen finns det 2st personal som jag gärna hade velat ha med mig hem, som stått mig nära och hjälpt mig så otroligt mycket i alla väder. Dom saknar jag! Jag har lyckats stå ut mycket här hemma nu. Jag försöker göra saker hela tiden för att slippa tänka.Fast just nu tycker alla att jag gör föör mycket, jag måste ha en återhämtningsfas tycker dom. Men de dom inte förstår är att jag mår dåligt av de. Jag får också höra hur bra det går, att så här bra trodde vi aldrig att det skulle gå. Tack personalen TACK. japp, så säger jag till dom. Men det dom inte ser är hur jag lider mig i genom varje natt, hur jag kämpar för att inte slita sönder min kropp i stycken och att inte samla på mig massa tabletter. Allt detta tänker jag kanske 10gånger varje dag. Men oj vad bra det går. Just nu bara snurrar hela jag känns det som. Jag ska på fest och har aldrig varit så opepp i hela mitt liv. Men jag ska stå ut, jag ska klara detta. Blogg vänner, psyk vänner och alla ni andra. Att falla betyder inte att misslyckas glöm aldrig de!
Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()
Hospitaliserad
2011-11-20 @ 01:32:43
Nej, inte riktigt. Men även att jag inte ville vara på avd så blev det en vardag en trygghet. Personal dygnet runt, alltid någon att prata med, alltid kunna fråga om råd tips och trix för att överleva det krig som just nu sker i min kropp. Jag känner av ensamheten fast att jag är extremt aktiv. Och allt blir så mycket jobbigare när man kommer "ut i det fria". För egentligen är det nu det jobbiga börjar. Det kryper i min kropp och det skriker i min hjärna. Usch! Men jag är hemma och jag har inte direkt självskadat en ända gång. Och nu ska stygnen tas och jag ska kämpa för att slippa fler. Jag vill inte ha livslånga ärr. Är det värt de? Ja, jo tydligen. Men egentligen dövar jag smärta med smärta, blir som min egen medicin. Å vad jag gillar när dom syr utan bedövning. Okej, hoppas det inte är triggande, det finns bättre lösningar! God natt på er /Minna
Permalink Dagens Kommentarer (2) Trackbacks ()
At home
2011-11-14 @ 21:28:18
Vid kl:11.00 hade jag mitt utskrivningssamtal. Det gick bra. Dock är inte mitt LPT avskrivet än. Men om det går okej nu ett tag kommer det skrivas av. Hoppas! Så vid 12 tiden va jag hemma. Mitt liv va just då nedpackat i fyra plastpåsar. Och eftrsom jag inte varit hemma på drygt 3månader så fanns det en hel del att göra. Plockade upp och städade till det va dags att gå till behandlingsenheten vid 15.00. Fixade med medicinerna och sånt så de ska stämma med apdosen och så. Sen vid 19.00 kom mitt boendestöd och hon gick vis 20.00 så nu kommer snart nattpatrullen, då där runt 22.00 och mitt mål idag/natt är att va skadefri. Har tagit all min vb-medicin, det gjorde jag redan vid 9 i morse. Va en hemsk kväll och natt på avd. Aja, hoppas ni mår okej. Nu är jag hemma i alla fall, förhoppningsvis för gott. :)
Permalink Dagens Kommentarer (1) Trackbacks ()
Blood ooze out
2011-11-13 @ 14:26:59
I morgon är det utskrivning. Har varit här nu i lite drygt 3månader. Känns som en evighet. Från 30graders värme till minusgrader, från sommar till vinter. Jag har missat mycket. Men har även varit med om en hel del. Tyvärr både bra och dåliga saker. Har skaffat mig 2nya vänner. Men det är jobbigt när man får va med om självmord på en sluten psykiatrisk avdelning. Tragiskt. Borde vara säkert men egentligen bara en falsk trygghet. Just nu känner jag mig en aning känslokall. Undra hur min vardag hemma kommer se ut? Kommer få mer hjälp av mitt boende-stöd. För egentligen vill dom här att jag ska flytta till ett boende men jag vägrar. Jag vill bo i min lägenhet, inget snack om saken. Så dom kommer komma till mig 3gånger om dagen. För det kommer bli en extrem kontrast att ha personal 24/ till 2timmar om dagen som jag hade innan nu blir det typ 3timmar. Vi får se hur det går. Vilket fall så har jag varit riktigt dum. Skar mig djupt i tisdags men sa aldrig till, jag ville inte sy men det hade verkligen behövts. nu glipar typ hela armvecket. Fick sy igår i alla fall, ett annat. Måste sluta, måste få ett stopp på detta. Bra läkare som sydde i alla fall. Hon är förstående och lättsam och har sytt mig innan. Hon gillar att köra utan bedövning och det är bra för det vill jag med. Aja... nu ska jag fortsätta virka lite på min halsduk. Och en annan sak, psykvården måste verkligen förbättras och förnyas för att utvecklingen ska gå framåt inte bakåt. Hej på er. /Minna
Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()
IVA
2011-11-05 @ 15:38:52
Jag är kvar Dagarna bara går Jag vet inte vad som är ut och in rätt eller fel Jag bara lever vidare Jag hatar att säga att sanningen inte stämmer överens med mitt tänk Jag måste bli skadefri innan jag kan börja ett "riktigt" liv. Men hur? Jag gjorde ännu ett misstag i tisdags som resulterade i att hamna på IVA. En till Intox i alla som blivit. Minns inte antalet längre, minns inte alla gånger vad och varför. Så där låg jag med maskiner inkopplade överallt, dricka kol och höra hur dom andra försökte hålla en tant vid liv en hel natt. Alla människor jag träffar inom vården säger till mig -lycka till hoppas det kommer gå bra för dig lilla gumman sen försvinner dom ur mitt liv lika fort som vinden ilar förbi mitt instängda psykfönster. Jag hatar mig själv för mycket för att kunna gå in med 110% i mitt tillfrisknande och det är de som behövs för att lyckas ta sig ur mitt eget fängelse. För vet ni... jag blir snart utskriven. Ja, kalla det vad ni vill men jag kallar det fucking perfect. Inte för att jag vet att jag kommer klara det utan för att då tar jag mig ut i friheten utan att vara övervakad 24/7. Mitt LPT kommer dock vara kvar. Min personal gör allt vad dom kan, men dom vet inte heller hur dom ska klara detta. Om inte dom vet hur ska då jag veta? Står på lite annan medicin nu så vi ska se hur de funkar Endronax tetracyklin theralen largegan (ökad) seroquel 600mg mitrazepim x2 nozinan x2 Jag måste hålla mig ifrån Benzon annars kommer det sluta illa. Jag vill inte börja på beroendeenheten. Och såklart har jag råkat röka på också mitt i allt. Vad fan skulle jag göra det för? Idiot. Och i onsdags natt råkade nattsköterskan ge mig en "överdos" Pallar inte längre. I natt har jag sovit 3timmar trotts alla mediciner. Sjukt. Jag måste sova men jag kan inte. Jag vet inte hur man gör... Ta hand om er alla. Vi har bara ett liv! /Minna