Sleepy
2011-03-08 @ 22:42:17
Huvudvärk
Ska försöka komma i säng tidigt ikväll.
Huvudet känns som det ska sprängas i tusen bitar.
Ingen ide att öppna en bok och försöka läsa, ingen ide att sitta vid datorn och min I-pod är urladdad (jävla skit, hehe). Vad ska jag göra nu? Rastlös men ändå helt slut samtidigt. Så jag ska verkligen försöka krypa ner under mitt bolltäcke nu. Göra ett försök. För om det funkar tror jag morgondagen kommer bli sååå mycket bättre än idag.
För visst har jag otur som först träffade en ssk-student i skolan som gjort sin praktik på psyket (en mycket bra sådan) för att sedan på stan träffa en ssk som va i mitt vårdlag (hon som jag i princip "hatade"). Då har man otur. Hälsade på båda. Ni vet när man inte riktigt vet om man ska hälsa eller inte. Men jag är väldigt tacksam över vad den studenten gjorde för mig, så jag sa hej och inget annat, hade klasskamrater runt mig och jag vill inte att någon ska veta. Men det kändes bra. Sen den andra började jag prata med i en affär. Trodde det skulle kännas jobbigare än vad det gjorde, blev ändå ganska naturligt från båda parter. Så det va okej.
Men ändå otur som ska träffa på dom sådär i lite krystade lägen.
Men vi är ju människor allihopa.
Nähe, försök till sömn va det ja!
Nu ska det räknas får.
/Minna
Ska försöka komma i säng tidigt ikväll.
Huvudet känns som det ska sprängas i tusen bitar.
Ingen ide att öppna en bok och försöka läsa, ingen ide att sitta vid datorn och min I-pod är urladdad (jävla skit, hehe). Vad ska jag göra nu? Rastlös men ändå helt slut samtidigt. Så jag ska verkligen försöka krypa ner under mitt bolltäcke nu. Göra ett försök. För om det funkar tror jag morgondagen kommer bli sååå mycket bättre än idag.
För visst har jag otur som först träffade en ssk-student i skolan som gjort sin praktik på psyket (en mycket bra sådan) för att sedan på stan träffa en ssk som va i mitt vårdlag (hon som jag i princip "hatade"). Då har man otur. Hälsade på båda. Ni vet när man inte riktigt vet om man ska hälsa eller inte. Men jag är väldigt tacksam över vad den studenten gjorde för mig, så jag sa hej och inget annat, hade klasskamrater runt mig och jag vill inte att någon ska veta. Men det kändes bra. Sen den andra började jag prata med i en affär. Trodde det skulle kännas jobbigare än vad det gjorde, blev ändå ganska naturligt från båda parter. Så det va okej.
Men ändå otur som ska träffa på dom sådär i lite krystade lägen.
Men vi är ju människor allihopa.
Nähe, försök till sömn va det ja!
Nu ska det räknas får.
/Minna
Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()