Tänker och tänker
2011-02-20 @ 18:08:21
För att mina tankar bara åker runt runt runt som en illamående karusell.
Jag måste ringa att samtal till avdelningen. Det är ett MÅSTE. Jag drar mig för det. För jag vill inte. Jag bara orkar inte just nu. Jag vet att jag behöver åka dit i morgon. Jag ska åka dit i morgon (annars risk för farbror blå) och de vill jag inte.
Jag vet inte heller hur det kommer gå på ronden i morgon. Jag har en svag känsla av att jag kommer att bli utskriven. Det känns på ett sett bra, för miljön på avdelningen har den senaste veckan varit kaotisk men mycket vikarier och ostrukturerat med skrikandes och gråtandes patienter. Men på den andra sättet vet jag inte om jag är redo för att ”släppas ut” helt själv i en verklighet jag vet att jag har svårt att klara av. När beslutet tas ska jag på en sekund gå från en värld till en annan och då bara klara av den. Och de kommer bli jobbigt. Det vet jag redan nu.
Nu ska jag dricka kaffe med familjen. Försöka glömma verkligheten som just nu bara är en existens som jag inte lever i, men den finns där. Som Descartes sa: Jag tänker alltså är jag. Hur man nu ska tolka de. För ibland känns det som om jag inte tänker alls men visst finns jag kvar… men i och för sig ibland känns det som om jag aldrig kan sluta tänka…
Okej, jag tappade bort mig en aning i texten där märker jag. Hehe.
Ha en bra kväll och jag kanske återkommer senare med ytterligare tankar om existensfilosofin… haha eller inte ;)
/Minna
Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()