stolenmoments

• Till bloggens startsida

2011-08-28 @ 19:00:46

Ja det jag skrev i förra inläget va milt skrivet. Idag fick jag komma tillbaka tiLL psyk efter 24timmars vistelse på ITVA. Det som varit extremt jobbigt va att jag inte haft en aning om hur jag tagit mig hit eller dit men idag fick jag det svart på vitt. Varning för min historia nu. Det började med att jag hade permis från fredag till lördag. Fredagen hemmma gick bra då jag spenderade tiden med roliga saker och träffade mina underbara vänner. Kvällen kom, natten kom till mig och sen började helvetet. Vid 01.00 ringde jag avdelningen för lite stöd. Hade panik, kunde inte sova trotts seroquel, circadin och nitrazepam. Vi pratade en stund. Men natten fortsatte sömnlös. Vid 06.00 hade jag inte somnat och då hade jag inte sovit mer än några timmar på drygt en vecka. Min kropp värkte. Då bestämde jag mig för att ta lite mer medicin, bara för att få sova. Somnade inte, blev mer som blerv mer som blev mer. Vid 12 skulle jag vara tillbaka på avd. Sen minns jag inte vad som hände. Sjuksköterskan som va med mig har berättat idag. Jag hade ringt avd vid 10.20 och haft panik. Tydligen förvirrad. Tillslut framkom det att jag hade tagit en överdos. Jag fick panik och vägrade hjälp, vägrade att hon skulle ringa ambulans. Polisen blev inkopplad eftersom jag är på LPT. Fick handräckning. Bara det att jag hade börjat gå från min lägenhet. Hade ringt mitt boendestöd som hade sakt att jag skulle gå till dom så hon kunde skjutsa in mig. Tror det va därför jag gick det hållet. Polisen hade åkt hem till mig, slått in min dörr, men ingen minna där. Efterlysning blev och tillslut hittade polisen mig. Undertiden hade min SSK gått till akuten för att möta upp mig. Polisen tyckte att mitt fysiska skick inte va bra så ambulans tillkallades till platsen. Och så hamnade jag på akuten. Jävla skit. Så nu är tydligen min dörr paj men min hyresvärd har varit där och han tyckte att mitt mående va viktigare än dörren, så söt! Men allt är kaos och jag ber till gud att jag får komma hem i morgon ändå. Fast vissa patienter här som fattat vad som hänt bara skrattar åt mig när jag säger att jag ska hem i morgon. Men jag vill, jag måste hem. Jag sover ju inte här ändå. Mycket om mig nu, aja... hoppas ni aldrig behöver va med om detta! Kram på er /Minna

Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()

2011-08-27 @ 21:05:51

Jaha.... Efter så många dygn med så lite sömn fans detbara ett alternativ i mitt huvud. Sova,sova,sova,sova...hur,hur,hur.... Tabletter, tabletter, tabletter, tabletter. Och så slutade det på ITVA och just nu med extra vak.Helvete. Har svårt att gå, vinglig och har sett i syne tills bara ett par timmar sen. Jag vill hem men jag kommer inte hem, jag vill bort men jag kommer inte bort. Jag är fast här, om jag kommer någon stans i kväll är det tillbaka till psyk. Fan. Ska bli så jävla skönt att få komma hem på måndag!!!Minna

Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()

2011-08-25 @ 22:33:18

Har inte sovit mer än 6 timmar på 4dygn. Känns som om jag kommer vara ytterligare somnlös i natt. Fan. Nattpersonalen kommer ta ifrån mig min telefon. Just nu är jag bara förbannad. Eller igentligen är det sorgligt. För de dom bedriver här är ingen vård, ingen sjukvård. För mig är det bara som en bur där jag behandlas som ett djurt. Och det där med telefonen. Ja, det lyckades att ringa en vid halv 5 i natt, just precis när en personal satt här, här inne med mig bara för att jag skulle sova. 30min satt han och då viskade han -sover du? Jag hade bra lust att säga NEJ men då visste jag att jag inte hade blivit av med honom så självklart lådsades jag sova. Och bara därför tar dom min telefon. För mig är min telefon en trygghet. Jag kan nå mina vänner och om det skulle vara dom något kan dom nå mig. Och så min pappa...jaa, behöver inte gå in i detalj. Men om jag inte svarar när han ringer så blir det inte nådigt om man säger så. Tack personalen för att ni kommer göra mig orolig ytterligare en natt. TACK! Det har hänt massor av mer hämsksaker här. Sånt man helst inte äns vill prata om. Hela min kropp värker, den värker av sömnbrist och ångest. Jag håller på att falla sönder. Bit för bit lämnas jag åt ångesten, åt sjukdomen åt allt som jag kämpar för att inte bli men som jag inte orkar att stå emot. Ja, jag vet att jag är sjuk. Så snälla ni som läser. Ta hjälp innan det går för långt. För när det väl har tagit över än är det ett helvete att ta sig ur det. Och då kan det va allt från självskada, deprision, ätstörning eller annan psykisk ohälsa. Lova att ta hand om er. /Minna

Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()

2011-08-25 @ 08:41:26

Ja, jag sover inte! Max 2timmar per natt. Dom säger det är skadligt. Ärligt så orkar jag inte bry mig!! Men, dom vill droga ner mig mer, ännu mer. Känns som om jag snart inte kommer veta vad jag heter! Är tabletter verkligen lösningen? Men vad gör man när man antingen inte orkar leva med tabletter eller utan. Jag känner mig stabilare, men är jag verkligen de? Läkarna lägger till och tar bort läkemedel hela tiden. Hur ska man hinna få något lugn då? Just nu sitter jag på en brygga och ser ut över vattnet. En flock med svanar simmar förbi. Min tid är snart ute, jag kommer Lomma försent tillbaka. Jag bryr mig inte. För jag vill inte in, skulle kunna sitta ute hela dagen. Dom kommer bli arga. Jag bryr mig inte, jag ska snart här ifrån!! /Minna

Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()

2011-08-24 @ 18:30:26

Fick en fråga om vad öppet lpt är. Jo skillnade är att jag i så fall inte behöver vistats på en sluten avdelning utan kan vistas hemma i mitt hem. Men jag har fortfarande inte makt övet att bestämma över mig själv utan inbokade möten, mediciner, resor m.m får jag inte välja själv. Och om detta inte skulle gå bra är det bara för dom att lägga in mig igen varje sig jag vill eller inte så bestämmer dom de. Jag hoppas att jag kommer slippa mitt lpt och kan få försöka återgå till ett sundare och bättre liv när jag kommer hem. För när jag väl kommer hem kommer den första tiden va svår. Här har jag personal dygnet runt och att göra destruktiva saker här försekommer inte alls så som hemma. Jag lever i två olika världar. Dagen har varit ganska jobbig. Nu har jag ångest och ont i magen. Har också fått ny medicin och en annan är utsatt. Men jag vill verkligen hem. Jag vill klara mig själv. Men helt ärligt så är jag rädd. /Minna

Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()

2011-08-22 @ 14:56:18

Idag har det varit rond. Inte vilken ronddag som helst utan idag va det dagen då min framtid skulle bestämmas. hehe.. låter kanske lite väl men så va det faktiskt. Det va massor av folk med. Överläkare, läkare, ssk, från komunen, från behandlingsenheten och min kontaktperson. Om allt blir som det har tänkt blir jag utskriven om exakt en vecka och om jag sköter mig tar dom bort LPT annars får jag öppenvårds LPT. Känns skönt att det finns en planering. Och nu ska jag få lite permisar också. SKÖNT. Måste kila. Hoppas allt är bra med er andra. Har mycket att läsa ikapp när jag kommer hem. Ta hand om er tills dess. /Minna

Permalink Psykiatrin Kommentarer (1) Trackbacks ()

2011-08-15 @ 08:53:51

Inget blir som jag tänkt mig och allt är just nu kaos. Inte bara i min hjärna utan på hela avd. Sommaren är slut och nu ska allt bli som vanligt igen. Men jag vill inte vara kvar här, inte en ända sekund till vill jag lägga här. Jag vet att det har varit för min egna säkerhet, för att jag ska hållas vid liv. Men det känns som om jag ligger i en resperator, om maskinen stängs av så dör jag vilket fall. Just nu de senaste dagarna har det kommit in 3st narkomaner. Och gissa deras abstinens. De ända dom pratar om är sjut, kanyler, amfetamin, alkohol och hur mångfa dygn som varit uppe. Och ja, vilken puls dom har. Kan också medela att dom ser ut som pandor alla tre, helt svarta under ögonen. MEN idag är det rond. Och jag vill hem, vill bort här ifrån så fort som möjligt. För detta är inget liv. Vid förra ronden gick jag och väntade från 10 till 14 på att få träffa läkaren och då hade dom helt plötsligt bestämt att jag inte äns fick träffa henne. Sjukt besviken blev jag eftersom då visste jag att jag va tvungen att stanna. Så idag vill jag att dom skriver av mitt LPT och skickar hem mig. För här är jag inte mer än förvaring. /Minna

Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()

2011-08-10 @ 18:43:53

Arbetsterapin va okej.Det är fortfarande ingen i personalen jag känner för att prata med. Men på avd bredvid min är det en superbra som jobbar. Hon med pärlorna som satt vak och ändrade en liten del på mitt liv. Henne mötte jag idag och såklart började vi prata. Tyvärr kunde inte hon följa med in till min avd eftersom hon jobbade på den andra och jag får inte gå in till dom. Så där stod vi i korridoren och pratade en snabbis. Skönt vilket fall! Sen har jag haft besök av tre vänner. Mina bästa vänner som älskar mig trotts att jag är världens sämsta människa och kompis. Dåligt samvete för de. Aja... snart kvällsmat. /Minna

Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()

2011-08-10 @ 10:54:28

Det finns en sak idag som man längtar till, en sak som tiden går fort på, aldeles för fort när de är det ända som är roligt på hela dagen. ARBETSTERAPI. Det innebär att vi får gå ner i källaren. Och bara att komma från avd är skönt och få tänka på något annat för en timme. Jag är redan nervös inför morgondagen, inför ronden och mötet med läkaren. Ska träffa överläkaren den högsta här. Träffade henne förra gången också men då gick det inge vidare. Så hoppas på utskrivning denna gången! Det är vidrig lunch idag. Någon köttgryta. Jag gillar inte när allt är blandat i sås. Men till middag är det kyckling och det tycker jag är gott så de kommer gå lättare! Ta hand om er! /Minna

Permalink Psykiatrin Kommentarer (1) Trackbacks ()

2011-08-09 @ 20:41:44

Jag hatar att vara inlåst. Att veta att man inte kommer utanför dörrarna utan personal. Riktigt frustrerande. Och vad finns att göra här? INGET! Det vi typ gör är att spela kort, yatzy och alfapet och jag suger på allt det där, haha. Personalen som är nu är inte alls bra. Jag pratar inte med någon och känner inget behov av att göra det heller, bara de att jag måste prata lite så jag ska kunna komma ut här ifrån och få LPT avskrivet. För jag pallar inte va här. Det hade varit skillnad om det hade varit bra personal så man hade kunnat prata och få lite hjälp men nu är det nästan tvärt om. Dåliga sommarvikarier. Så att vara här hjälper inte just nu tycker inte jag. Dom har inte lika mycket koll på maten heller och då blir det lätt att man fuskar. Men men... rond på Torsdag och då¨hoppas jag att jag blir utskriven eller i alla fall får mitt övervak ändrat! Nähe...positiva jag är i farten igen ;) Ta hand om er! /Minna

Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()

2011-08-09 @ 00:08:13

Träffat läkaren idag. Faktiskt så va jag nervös. Jag vill så gärna hem. Hon beslutade inget utan väntade, varför vet jag inte. Men tillslut fick jag beskedet om att jag va tvungen att stanna. Jag blev extremt besviken. Men dom säger att dom inte kan hjälpa mig om jag är död. Därför måste jag leva. Nu är jag rastlös, trött, ledsen och allt annat. Ligger i min säng och får inte va uppe längre. Ska göra ett Försök till att sova nu i alla fall. God natt på er/minna

Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()

2011-08-08 @ 08:47:54

Skriver från mobilen nu så jag vet inte alls hur detta blir... Det har hänt mycket, FÖR mycket. Och för att göra en lång Historia kort så hamnade jag på ITVA onsdag till torsdag Fick en överläkarbedömmning och fick åka hem, kom till behandlingsenheten i fredags och dom tvingade mig att följa med till psyk, annars polis. Arg, ledsen, sur och besviken hamnade jag på psyk akuten, blev inlagd. MEN, helt ärligt så trodde jag att jag skulle få komma ut I lördags men inte. Då satte läkaren LPT. Fan. Snart rond och jag vill bara hem just nu. Hoppas ni mår okej!!! /minna

Permalink Psykiatrin Kommentarer (1) Trackbacks ()

2011-08-02 @ 16:07:59

Permalink Dagens Kommentarer (3) Trackbacks ()

2011-08-02 @ 09:49:46

Permalink Dagens Kommentarer (3) Trackbacks ()

2011-08-01 @ 14:24:29

Permalink Dagens Kommentarer (1) Trackbacks ()