Tagen av dagen
2011-04-15 @ 20:37:38
En dag som till en början såg ut att gå åt rätt håll...
slutade med att jag va näst in till tårögd.
Jag och mamma valde att äta på ett ställe där dom har väldigt goda sallader. Och så blev det. Jag kan inte säga att det kändes bra men det fick gå helt enkelt och mamma blev jätteglad.
Hon ville köpa ALLT åt mig men jag vill verkligen inte att hon ska göra de.
Men allt gick rätt okej. Jag blir ganska trött av att gå på stan men som tur va det inte så mycket folk.
Mamma och jag gick in på banken för mamma skulle hämta ut pengar.
Och det va då det "hände".
Jag såg J i kön. En tjej från psyk. En tjej runt 28år, 2barn och vars man tagit sitt liv.
Sista gången jag såg henne va dagen då hon skulle på hans begravning.
Den dagen kom hon och en personal och knackade på på mitt rum och hon frågar mig -kan jag gå så här? Jag kramade om henne och sa att hon va världens vackraste.
Där stod hon med sina svarta kläder, påsar under ögonen och smalnat av regält och fullproppad av lugnande.
Men hon va vacker.
Efter de såg jag henne inte mer, hon kom aldrig tillbaka. Jag har funderat ganska mycket på hur hon har det, om hon fortfarande levde m.m eftersom hon hade en del självmordstankar efter makens död. Men 2vackra barn hade dom tillsammans.
Och så idag träffade jag henne. Det va ett jobbigt möte som blev ganska hastigt. Men det va helt underbart att se henne. Att veta att hon känner sig okej och att barnen mår bra. Jag hade velat prata mer med henne men inte där i en kö direkt. Men hennes röst va annorlunda, inte alls så groggy som den va på avd, hela hon såg mycket fräschare ut. Å vad glad jag blev. Men som jag sa så va det även mycket jobbigt.
Mina egna tankar om vad som hände på psyk, på den avd just när jag va där kommer till ytan då det för mig förknippas med J:s mans död.
Ja,riktigt tunga, jobbiga tankar, syner och känslor.
Vila i frid
/Minna
slutade med att jag va näst in till tårögd.
Jag och mamma valde att äta på ett ställe där dom har väldigt goda sallader. Och så blev det. Jag kan inte säga att det kändes bra men det fick gå helt enkelt och mamma blev jätteglad.
Hon ville köpa ALLT åt mig men jag vill verkligen inte att hon ska göra de.
Men allt gick rätt okej. Jag blir ganska trött av att gå på stan men som tur va det inte så mycket folk.
Mamma och jag gick in på banken för mamma skulle hämta ut pengar.
Och det va då det "hände".
Jag såg J i kön. En tjej från psyk. En tjej runt 28år, 2barn och vars man tagit sitt liv.
Sista gången jag såg henne va dagen då hon skulle på hans begravning.
Den dagen kom hon och en personal och knackade på på mitt rum och hon frågar mig -kan jag gå så här? Jag kramade om henne och sa att hon va världens vackraste.
Där stod hon med sina svarta kläder, påsar under ögonen och smalnat av regält och fullproppad av lugnande.
Men hon va vacker.
Efter de såg jag henne inte mer, hon kom aldrig tillbaka. Jag har funderat ganska mycket på hur hon har det, om hon fortfarande levde m.m eftersom hon hade en del självmordstankar efter makens död. Men 2vackra barn hade dom tillsammans.
Och så idag träffade jag henne. Det va ett jobbigt möte som blev ganska hastigt. Men det va helt underbart att se henne. Att veta att hon känner sig okej och att barnen mår bra. Jag hade velat prata mer med henne men inte där i en kö direkt. Men hennes röst va annorlunda, inte alls så groggy som den va på avd, hela hon såg mycket fräschare ut. Å vad glad jag blev. Men som jag sa så va det även mycket jobbigt.
Mina egna tankar om vad som hände på psyk, på den avd just när jag va där kommer till ytan då det för mig förknippas med J:s mans död.
Ja,riktigt tunga, jobbiga tankar, syner och känslor.
Vila i frid
/Minna
Permalink Psykiatrin Kommentarer (1) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Elin
Uh ja, Imovane är inte rätt att självmedicinera, vissa är ju lite speciella.
Det är så jobbigt med mediciner för det ska ändras och flyttas och bytas ut och omvärderas så kroppen hinner inte riktigt hämta sig efter allt det där.
Hundar är för underbara, skule inte klarat mig utan henne. Fick henne när jag mådde som sämst, hon var lite min enda länk ut till världen utanför psyks väggar. Kände du också? Att hela ens värld vad psyk?
kramar
2011-04-16 @ 00:21:24
URL: http://uturanorexin.blogg.se/