stolenmoments

Stela psykmiljön

2011-04-29 @ 12:18:42

Lite tankar på de...

Jag kan bara prata efter mina egna erfarenheter.

Igår satt jag på en föreläsning där min lärare är typ någonting inom psykiatrin, doktorerat och har en grym utbildning m.m. Hon började prata om att hon tycker det svenska systemet inom psyk är helt fel. Hon tycker att miljön patienterna vistas i är rent av deprimerande. Sjukhusrum och sjukhus korridorer på avdelningar. Och jag kan inte annat än att hålla med. Tänk vad miljön spelar stor roll. Och rent psykiskt är det jobbigt att vistats på ett sjukhus för det är just vad det är, veta att man är fast i den stela miljön där allt är stelt, grått, tråkigt. Sängarna är gamla och gnisslar, gardinerna har inte blivit bytta sen 70talet och fönstren går knappt att se ut egendom pga av allt smuts. Glädjen sprudlar inte direkt och man vill bara där ifrån.

Jag minns när vi va några som skrattade men det varade inte så länge då vi blev hyschade av en personal som sa här skrattar man inte!!! MEN… okej, självklart, alla fattar väl att alla mår dåligt eftersom man är där, men brukar man inte säga att ett skratt förlänger livet? Och rent psykologiskt kan det va bra att kunna skratta lika som det är bra att kunna gråta. KÄNNSLOR kära du! Vi större inte direkt någon med vårt skratt utan tvärt om, patienterna kollade mot oss och log. Jag ser inte felet?

Bara för att det är ett sjukhus, en avdelning, ett psyke måste man väl få skratta? Och det är ju inte något som händer för ofta på ett sådant ställe?

 

Så tänk om miljön kunde bli bättre, gladare, mindre stel och mer välkomnande. Som ni förstår menar jag inte att det skulle bli som ett mysigt litet hem. Utan bara mindre stelt och kanske lite lättare för ens eget psyke att vistas där.

 

Nu bär det av till enheten!

/Minna

Permalink Tankar Kommentarer (1) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Felicia

åh hyschade de verkligen er? Helt ofattbart. Klart man ska få skratta! Humor är viktigt. Den som mår dåligt men som lyckats behålla sin humor ligger ett långt steg före!! Det är vad jag tror iallafall. Att jag har kvar min humor har verkligen räddat mig många gånger. Att ibland flamsa ur är verkligen ett slag mot all ångest, allt ältande och alla negativa tankar.



Jag har förstått att du läser till sjuksköterska, det gör jag också :)

Kram kram

2011-04-29 @ 12:53:21
URL: http://seethefeeling.blogg.se/


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback