Lyssnare
2011-04-25 @ 22:36:22
Det blir ingen del 3 idag bara så ni vet, tappade helt lusten!
Ni vet hur dom brukar säga -kom på 3saker du gjort bra under dagen och skriv ner dom...
Hur ofta kommer man på 3hela saker man gjort bra...? Typ aldrig!
Men idag slog det mig, jag är en bra lyssnare! MEN för mig är det inte bara något positivt, utan när alla kommer och ska berätta saker för mig "tar jag åt mig" deras problem! Fattar ni?
Jag lyssnar mer än gärna på mina vänner, för det är de vänner är till för men när arbetskamrater, mammas vänner, folk runt om mig ska prata med mig och "öppna sig" inför mig då börjar det bli jobbigt. Och vissa har inte enkla problem. Som tex en arbetskamrat, hennes tonårs son sitter inne för våldtäkt mot sin syster, och hon sitter och drar allt för mig....sjuuukt jobbigt (och fruktansvärt hämskt)! Och sen en annan, typ mammas vän, hennes mamma gick bort för ett tag sen och då skulle hon prata om det osv... listan kan göras otroligt lång!
Och när jag pratade med en nära vän här om dagen kom jag på att det va hela 3st på avd som frågade mig om jag va personal. Och jaa, jag tar det positivt. Men på ett sett är det negativt också, INGEN ser att jag mår dåligt. Och jag inbillade mig ibland att viss personal inte såg mig som den jag va just för mitt useende och tankesätt!
Nog om det! Snart ska jag sussa! Skola i mon och jag känner på mig att det kommer bli en LÅÅÅNG DAG!
/Minna
Permalink Dagens Kommentarer (1) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: gryningsljus
Man behöver inte orka träffa vänner hela tiden. Bra vänner förstår och när du orkar igen finns de kvar och det kommer kännas som ni sågs igår.
Jag känner igen ndet där med att vara lyssnande. På avdelningen var jag ofta terapeut åt de andra. Det blir inte bra så nu försöker jag att inte gå in i några djupare samtal på avdelningen. Det är svårare i "vanliga livet". Där dras man lätt in i andras problem på ett annat sätt. Kanske för att människor tycker man känns trygg för att man förstår. De märker nog att man kan sätta sig in i hur de har det i sin ångest. Är det så allvarliga saker som du skriver här är det ju också svårt att dra sig ur och inte vilja lyssna även om det är det man borde. Man kan alltid, om man klarar det, fråga om de har någon att prata med om det jobbiga och om inte, föreslå att de tar kontakt med någon. Man kan faktiskt säga att jag är inne i en ganska jobbig period själv just nu och jag vet inte vad jag ska säga för att hjälpa dig. Jag förstår att du har det fruktansvärt jobbigt men jag orkar just nu inte hjälpa dig med det här, jag behöver ta hand om mig själv. Människor skulle acceptera men det är svårt att säga. Jag klarar det fortfarande inte...
Kram och styrkekram, du kämpar hårt och du är värd allt gott!!!
2011-04-26 @ 08:58:34
URL: http://anorexivardag.blogspot.com