stolenmoments

All my scars are open

2011-04-07 @ 21:51:04

Hur kan detta hända?

Nej det klart ni inte vet. Men jag skrev om det för några dagar sedan. Det va de som gjorde att jag hamnade på akuten och på psykakuten. Det va en människa som har en maktposition i samhället, han gjorde mig inte illa fysiskt men psykiskt. Då egentligen inte med ord han själv valt utan mina egna. Denna mannen känner jag personligen och har sett upp mycket till. Men nu är han död i mina ögon. Han förstörde något som jag så sakta börjat bygga upp. Han bröt mot regler och framför allt mot allt vad hans yrke har att göra med, han använde det mot mig och de han inte vet är att jag är beredd att offra mitt liv för att bli av med allt de han sa till mig. Det han gjorde mot mig är inte okej. Plus att han tog tag i mina armar, drog upp min tröja och skulle se alla mina ärr och sår. Men han fick bli besviken. Den tiden jag gjorde mig illa på armarna är ett tag sen, det har läkt fint. Ändast ett fåtal synliga ärr som va extra djupa och några brännmärken men inget han såg där vi va. I ett kök med lite halvt bra belysning och han dyngrak.

Han sa så mycket. Jag höll på att få panik, höll på att svimma, spy och försvinna in i mig. Tankarna snurrade, snurrade, snurrade, mitt liv snurrade mina ögon blev dimmiga och där höll allt på att gå riktigt illa. Men i en folksamling med släcktingar, vuxna gamla som unga kunde jag inte annat än svälja alla hans ord, fortsätta le medans jag darrade på rösten när någon pratade med mig, hela jag skakade. Han va så full att han bröt sin tystnadsplikt. Det jävla svinet. Ursäkta mina ord men han har förstört ännu mer som jag inte ens trodde va möjligt. Jag kan inte beskriva händelsen fullt ut. Men allt är suddigt och heeeeelt sjukt.

Detta skulle kunna vara en avslutande del i min historia. Eller kanske inte. Men jag va bara tvungen att skriva av mig. För seriöst, jag är så rädd att detta ska komma ut, att folk ska få reda på något. För då kan jag råka JÄVLIGT ILLA UT. Då är livet definitivt slut.

Okej, ni kanske inte fattar, men detta är sanningen. När jag sedan kom hem på kvällen tog jag en överdos, ville dö. Ännu en gång såg jag livet rusa förbi mina ögon, såg himlen och gröna ängar, änglar som sjöng och ett liv värt att leva. Ambulansen kom då jag i desperation ringt avd.

Jag vill bara att detta ska ha ett slut.

/Minna

Permalink Tankar Kommentarer (2) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Jessica

Tusen, tusen tack! Och det är väl lite som förut med nea, men jag ska vidarebefodra kommentaren till henne ist så kan hon svara själv om hon vill :) Kramkram!

2011-04-07 @ 22:36:40
URL: http://kessen.blogg.se/

Postat av: gryningsljus

Jag har precis läst de tre senaste dagarnas inlägg och är berörd. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än jätte-kram! Alkohol verkar vara en röd tråd genom ditt liv och alltid följer destruktivitet i dess fotspår. Jag har ingen erfarenhet av det här och jag önskar att du också hade skonats. Prata, lämna och gå vidare är nog det enda råd jag kan ge. Men det fungerar bara om det är bra nu. Om din pappa fortsätter dricka och göra livet svårt för dig kan du ju inte bara lämna det bakom dig eftersom det fortfarande är pågående.

Och den andre mannen som bröt tysthetsplikt pga alkohol borde bli dömd för det, det är verkligen inte ok!

Styrka och kramar till dig!

(Katten var jättesöt, juh:))

2011-04-08 @ 08:54:43
URL: http://anorexivardag.blogspot.com


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback