stolenmoments

Att livet inte skulle bli som man hade tänkt sig, nä det trodde jag inte heller. Under loppet av några år har jag gjort en inre resa. Tyvärr har den bara gått åt det mörkare hållet. Men jag försöker se det så att de som inte har varit nere på botten kan aldrig nå toppen heller.

Jag mår inte bra. Jag har kommit på varför. Det är bra att jag kommit på de i alla fall, ett framsteg. Nu är det bara så att man måste våga ta tag i sina problem också. Att börja prata va det största steget jag tagit i hela mitt liv. Jag gick till en kurator för nästan första gången i mitt liv i våras. Jag tog mig själv i kragen, bokade en tid, avbokade, bokade, avbokade och tillsist bokade och då gick jag. Så velig och så feg. Jag har mycket mörka tankar och kännslor som ligger och gror. Inte konstigt med tanke på allt man inte ska behöva vara med om som barn och även nu.


Kommer fortsätta att skriva lite om min uppväxt/minnen/kännslor men inte nu. Dröjer ett par veckor innan jag uppdaterar igen. Ska iväg på en liten resa. Jag hoppas jag klarar av detta nu utan för mycket ångest och tankar utan kan släppa allt och njuta och slappna av. Det kan bli svårt men jag ska verkligen försöka.

Nu ska jag ta en Atarax och försöka sova utan allt för många mardrömmar.
God natt vänner och hoppas ni har det bra där ute. Puss

/Minna