Real life
2010-09-23 @ 23:15:53
Tillbaka till real life.
Har släppt nästan alla tankar när jag varit borta. Kvällarna är värst, då dyker ångesten upp fast att man har bestämt att den inte får komma. Jag har ändå klarat mig ganska bra. Men det är nu när man kommer hem, när jag kom tillbaka till mitt liv igen som hjulet börjar snurra igen.
Att man aldrig kan få vara ifred från sina egna tankar. Man kan stänga ute andras, fast en själv tampas man alltid med hur mycket man än vill eller inte. Man kan aldrig springa ifrån sig själv helt och hållet.
Jag har sprungit ifrån mig själv sen jag va sju år.
De va då allting började...
Jag va sju år skulle snart fylla åtta. Mamma och pappa skilldes. För mig kändes det just då inte som något "viktigt" utan bara ganska kul att få ytterligare ett rum att bostätta sig i. Pappa va nästan aldrig hemma. Mycket resande med jobbet och mamma och jag va bara med ibland som stöd.
Vi visste inte vad som hände när han va borta men allt som hände här hemma då lades i mammas händer. Det är mycket att ta hand om då vi bodde (bor) på en gård och hon hade sitt eget jobb att sköta plus att ta hand om mig. Mamma började märka något på pappa. Hon förstog att allt inte va okej. Så vi flyttade. Mamma och jag. Till ett hus i samma samhälle så jag skulle kunna fortsätta skolan.
Det gjordes upp så att jag skulle bo hos pappa varannan helg.
Dessa helger kom att bli de värsta helgerna i mitt liv...
/Minna
Permalink Det förflutna Kommentarer (1) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: latzia
sv: Oj, tack för ditt inlägg! :) Det är tråkigt att du också har haft en hård uppväxt, för det är inte någon jag önskar.. Hur mår du nu? Har du kontakt med din pappa idag?
Min pappa bor för tillfälligt på ett hem för uteliggare och måste blåsa i en alkohol grej 2 ggr om dagen och ta urin prov ibland.. Visst, det är ju bra. Men jag vet att han aldrig kommer att bli frisk, och det har han sagt själv också. Känns jävligt bra.. <3 kram
2010-09-25 @ 12:04:14
URL: http://latzia.blogg.se/