When I´m alone
2010-09-30 @ 22:37:21
När ska det ta slut?
Jag fattar inte. När helvetet har börjat brakar allt ner. ALLT ska verkligen komma på samma gång. Att jag fortfarande står upp är ett under. Känns just nu som om jag är en slagpåse. Ja, det är okej, slå så hårt ni kan, gör det bara.
Jag har tagit way too much pills idag också. Jag va tvungen, tvungen att fly från verkligheten. Jag vill inte bli som du. Jag börjar ta efter, dämpa smärtan. Jag vill verkligen inte. NEJ, jag kommer aldrig bli som du endå.
Hällre dör jag.
/Minna
Jag fattar inte. När helvetet har börjat brakar allt ner. ALLT ska verkligen komma på samma gång. Att jag fortfarande står upp är ett under. Känns just nu som om jag är en slagpåse. Ja, det är okej, slå så hårt ni kan, gör det bara.
Jag har tagit way too much pills idag också. Jag va tvungen, tvungen att fly från verkligheten. Jag vill inte bli som du. Jag börjar ta efter, dämpa smärtan. Jag vill verkligen inte. NEJ, jag kommer aldrig bli som du endå.
Hällre dör jag.
/Minna
Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()
Wonderful morning
2010-09-30 @ 08:59:16
Nyss hemkommen.
Skjutsade in mamma till jobbet så blev en skön PW inne i stan. Mys. Är så bra höstväder idag. Jag känner fortfarande av min överdos. STUPID STUPID GIRL.
Snart blir det även en sväng till stan, kanske en mysig fika någonstans(fika är min fiende), vi får se hur det blir!? Hoppas på att jag kanske orkar någon sorts träning idag också! Peppa peppa...
Me
/Minna
Skjutsade in mamma till jobbet så blev en skön PW inne i stan. Mys. Är så bra höstväder idag. Jag känner fortfarande av min överdos. STUPID STUPID GIRL.
Snart blir det även en sväng till stan, kanske en mysig fika någonstans(fika är min fiende), vi får se hur det blir!? Hoppas på att jag kanske orkar någon sorts träning idag också! Peppa peppa...
Me
/Minna
Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()
The Fear
2010-09-29 @ 21:19:53
Blää...
Börjar känna mig något bättre nu, men jag får skylla mig själv. Jag vet och jag borde veta bätter. Skippade träningen och gick en runda istället. Hade inte förvånat mig om jag hade kolapsat på träningen annars.
Nu ska jag äta en frukt sen hoppas jag på att komma i säng innan 2 i natt och få sova några timmar. Vore skönt. I mon blir det en lång PW i stan innan frukosten. Nu måste jag komma igång med träningen ordentligt.
Börjar känna mig något bättre nu, men jag får skylla mig själv. Jag vet och jag borde veta bätter. Skippade träningen och gick en runda istället. Hade inte förvånat mig om jag hade kolapsat på träningen annars.
Nu ska jag äta en frukt sen hoppas jag på att komma i säng innan 2 i natt och få sova några timmar. Vore skönt. I mon blir det en lång PW i stan innan frukosten. Nu måste jag komma igång med träningen ordentligt.
I don't know what's right and what's real anymore
And I don't know how I'm meant to feel anymore
And when do you think it will all become clear?
'Cuz I'm being taken over by the Fear
Forget about guns and forget ammunition
'Cuz I'm killing them all on my own little mission
Now I'm not a saint but I'm not a sinner
Now everything is cool as long as I'm getting thinner
/Minna
And I don't know how I'm meant to feel anymore
And when do you think it will all become clear?
'Cuz I'm being taken over by the Fear
Forget about guns and forget ammunition
'Cuz I'm killing them all on my own little mission
Now I'm not a saint but I'm not a sinner
Now everything is cool as long as I'm getting thinner
/Minna
Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()
Guess what? Im not a robot.
2010-09-29 @ 12:52:57
Stupid Girl...
Ja, jag gjorde något dumt igår, något mycket dumt. Efter att ha varit på psyk mådde jag verkligen skit. Fick sjukt mycket ångest. Låg hemma i sängen och skakade. Mamma kom hem och vi började bråka en aning. Hon gick ut med en vän och jag blev ensam kvar hemma. Jag tappade upp ett varmt bad, tände ljus, satte på skön musik, tog fram mina piller och tog alla som va kvar på kartan. Jag slappnade av för en stund och drömde mig bort.
Just då visste jag inte om jag skulle leva eller dö. Men eftersom jag sitter här och skriver överlevde jag tydligen. Jag blev skakis och jätte jättetrött, hjärtklappning och illamående. Har inte sovit en blund i natt. Har känts som om jag vore superfull och är bakis idag. Har fortfarande en aning hjärtklappning men men... det löser sig nog.
Varför ska jag hålla på så här? Ibland klarar jag bara inte av all ångest eller livet. Jag orkar inte...
/Minna
Ja, jag gjorde något dumt igår, något mycket dumt. Efter att ha varit på psyk mådde jag verkligen skit. Fick sjukt mycket ångest. Låg hemma i sängen och skakade. Mamma kom hem och vi började bråka en aning. Hon gick ut med en vän och jag blev ensam kvar hemma. Jag tappade upp ett varmt bad, tände ljus, satte på skön musik, tog fram mina piller och tog alla som va kvar på kartan. Jag slappnade av för en stund och drömde mig bort.
Just då visste jag inte om jag skulle leva eller dö. Men eftersom jag sitter här och skriver överlevde jag tydligen. Jag blev skakis och jätte jättetrött, hjärtklappning och illamående. Har inte sovit en blund i natt. Har känts som om jag vore superfull och är bakis idag. Har fortfarande en aning hjärtklappning men men... det löser sig nog.
Varför ska jag hålla på så här? Ibland klarar jag bara inte av all ångest eller livet. Jag orkar inte...
/Minna
Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()
You hit the ground
2010-09-28 @ 14:59:18
Jag är en drömmare...
Idag har jag varit på Psyk. De va mer än en månad sen sist. Jag tycker inte om det alls. Jag HATAR de. Men jag känner att jag måste. Om jag vill bli bättre måste jag verkligen göra detta. Jag vill inte leva med ångest, depression, självmordstankar, tvångstankar, bulimi och självdestruktivt beteende. Jag vill inte de, det är inget liv.
Jag satt och pratade med min läkare i ca: 1timme. Jobbigt, jobbigt, jobbigt. Åååå jag tyckte till och med att hon va lite jobbig idag. Har bara varit på samtal med henne en gång tidigare (bara varit på psyk 2gånger innan dess i mitt liv) och hon ville att jag skulle prata om allt. Jag menar, jag har aldrig berättat för någon och så ska man helt plötsligt dra upp allt bara så. Nää så enkelt är det inte för mig. Det kommer ta tid. Tillslut tror jag hon fattade att jag faktist inte vill gå in för djupt än.
Hon frågade om jag ville ha medicin men eftersom jag fick sånna grymma bi-värkningar förra gången tackade jag nej. Har mina Atarax och dom får räcka för stunden i alla fall (har lite andra tabletter också om livet skulle bli allt för odrägligt). Om dom nu hjälper?
I morgon ska jag till vårdcentralen för att ta prover igen. Jag pallar snart inte med detta längre. Prover hit och dit och dom är bara så dåliga. Jag tror jag vet varför men skulle aldrig berätta.
FAN
/Minna
Jag satt och pratade med min läkare i ca: 1timme. Jobbigt, jobbigt, jobbigt. Åååå jag tyckte till och med att hon va lite jobbig idag. Har bara varit på samtal med henne en gång tidigare (bara varit på psyk 2gånger innan dess i mitt liv) och hon ville att jag skulle prata om allt. Jag menar, jag har aldrig berättat för någon och så ska man helt plötsligt dra upp allt bara så. Nää så enkelt är det inte för mig. Det kommer ta tid. Tillslut tror jag hon fattade att jag faktist inte vill gå in för djupt än.
Hon frågade om jag ville ha medicin men eftersom jag fick sånna grymma bi-värkningar förra gången tackade jag nej. Har mina Atarax och dom får räcka för stunden i alla fall (har lite andra tabletter också om livet skulle bli allt för odrägligt). Om dom nu hjälper?
I morgon ska jag till vårdcentralen för att ta prover igen. Jag pallar snart inte med detta längre. Prover hit och dit och dom är bara så dåliga. Jag tror jag vet varför men skulle aldrig berätta.
FAN
/Minna
Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()
How deep is the ocean.
2010-09-27 @ 11:11:33
Mår riktigt illa.
Jag planerade min dag i natt. Det gör jag nästan varje natt. Jag skriver och skriver och läser. Jag hänger tvätt, jag tränar, jag gör mina kvällsrutiner. ALLT för att få sova. Vaknade vid 06.00 av att mamma fönade håret. Har så svårt att somna om. Gick upp och åt gröt och en macka till frukost när mamma gått till jobbet. MEN nu kommer det stora problemet jag har. MAT. Mat, Mat,Mat.... Jag hatar mat medans jag inte kan sluta äta. Så nästan direkt efter jag ätit frukost tog jag en jättebit med äppelkaka och glass som fanns från gårdagen. EFTER FRUKOSTEN. Jag tyckte inte äns at de va gott utan åt bara för att jag inte kan sluta äta.
Jag har sån grym ångest just nu. Min kurator har försökt att få mig att gå till ett ABC (anorexi,bullemi center) eftersom jag spyr ganska ofta (när jag hetsat typ). Jag känner mig för gammal för att hålla på med sånt här. Men jag känner mig bara så grymt fet, äcklig, överviktig, tjock. Då tar mina demoner bara över.
Jag faller bara längre och längre ner.
How deep is the ocean?
/Minna
Jag har sån grym ångest just nu. Min kurator har försökt att få mig att gå till ett ABC (anorexi,bullemi center) eftersom jag spyr ganska ofta (när jag hetsat typ). Jag känner mig för gammal för att hålla på med sånt här. Men jag känner mig bara så grymt fet, äcklig, överviktig, tjock. Då tar mina demoner bara över.
Jag faller bara längre och längre ner.
How deep is the ocean?
/Minna
Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()
Hide in yourself
2010-09-26 @ 23:49:53
Crawl in yourself,
You'll have your time.
Sitter med datorn i knät och slötittar samtidigt på Kungarna av Tylösand på kanal5. Haha... ganska kul faktist. Att se hur dom gör bort sig i TV. Fan va pinsamt att se sig själv sen. Dom lär se att dom gjort bort sig så sjuuukt mycket. Men funkar som underhållning när man inte kan sova.
Annars har dagen varit ganska lugn. Spenderat lite social tid med tre av mina bästa vänner. Alltid lika underbart.
Nähe, detta funkar inte. Kan inte sova om nätterna. Jag vet inte vad jag ska ta mig till ibland, när tankarna blir för jobbiga. Jag har gjort många dumma saker i mitt liv. Saker jag inte skrivit här än. Men nu har jag sånt jävla craving, jag bara MÅSTE, MÅSTE, MÅSTE.... Men jag vet att det är sååååååå fel!
FANNNNNNNN!
/Minna
You'll have your time.
Sitter med datorn i knät och slötittar samtidigt på Kungarna av Tylösand på kanal5. Haha... ganska kul faktist. Att se hur dom gör bort sig i TV. Fan va pinsamt att se sig själv sen. Dom lär se att dom gjort bort sig så sjuuukt mycket. Men funkar som underhållning när man inte kan sova.
Annars har dagen varit ganska lugn. Spenderat lite social tid med tre av mina bästa vänner. Alltid lika underbart.
Nähe, detta funkar inte. Kan inte sova om nätterna. Jag vet inte vad jag ska ta mig till ibland, när tankarna blir för jobbiga. Jag har gjort många dumma saker i mitt liv. Saker jag inte skrivit här än. Men nu har jag sånt jävla craving, jag bara MÅSTE, MÅSTE, MÅSTE.... Men jag vet att det är sååååååå fel!
FANNNNNNNN!
/Minna
Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()
Nobody said it was easy.
2010-09-26 @ 17:56:03
Varför?
Jag har ständigt den frågan snurrandes i mitt huvud. Varför? Varför blev det som det blev, varför händer detta just mig varför, varför, varför....?
Jag vet att det finns tusentals med barn och ungdommar som fått/får stå ut med samma sak som jag gör och har fått gjort under alla dessa år. Jag beundrar dom som har klarat sig igenom allt och orkat med sitt eget liv och allt som hör där till. Allt lidande man får gå igenom. Det är inte rätt, man ska inte behöva stå ut med alllt. Allt som egentligen är så fel... Men ibland har man inget val.
Fortsättning på min helg från förra inlägget... Det slutade med att jag gick ut från toan. Jag vågade inte va kvar där. Jag letade förbrilt efter pappa. Jag visste inte var han va och i vilket tillstånd. Jag visste då hur han kunde bli och jag hade fått ta hand om honom många helger innan detta skedde. Tillslut hittade jag honom i en utav våra skinnfotöljer. Han hade mer eller mindre somnat där bland allt folk som vinglade om kring runt om i huset. Med hög musik på och många röster tog jag pappas arm och skakade på honom. Jag ropade pappa, pappa vakna... Han vaknade inte. Jag blev så rädd. Trodde han va död. Det va inte första gången jag trodde de, men situationen med så mycket äckligt folk runt om blev jag förtvivlad när jag inte fick honom att vakna. Jag blev jätteledsen. Men såg att han andades och vred på huvudet. Han va full, inte bara full ASPACKAD. När min pappa är full kan han bli aggresiv, arg och mycket oförutsägbar. Man vet aldrig vad han tänker eller kan göra. Slutade med att jag gick där ifrån helt förstörd.
Det hände mer hämska saker den kvällen. Jag fick va med om mer, mer saker jag gärna önskat aldrig hade hänt. Jag fick se saker jag önskar att jag sluppit se. Men tiden har haft sin gång och det som hänt har hänt. Jag har nu börjat inse allt. Att de äckelgubbarna gjorde va fel och att det inte va mitt fel. Fast att jag hela tiden har tagit skulden själv. Det gör jag till en viss del fortfarande. Jag vet aldrig om tankarna kring detta kommer att försvinna.
Detta va en liten händelse som har speglat lite av mitt liv. Ett liv som jag aldrig levt. Jag vill leva eller vill jag dö. Inget mitt i mellan.
/Minna
Jag har ständigt den frågan snurrandes i mitt huvud. Varför? Varför blev det som det blev, varför händer detta just mig varför, varför, varför....?
Jag vet att det finns tusentals med barn och ungdommar som fått/får stå ut med samma sak som jag gör och har fått gjort under alla dessa år. Jag beundrar dom som har klarat sig igenom allt och orkat med sitt eget liv och allt som hör där till. Allt lidande man får gå igenom. Det är inte rätt, man ska inte behöva stå ut med alllt. Allt som egentligen är så fel... Men ibland har man inget val.
Fortsättning på min helg från förra inlägget... Det slutade med att jag gick ut från toan. Jag vågade inte va kvar där. Jag letade förbrilt efter pappa. Jag visste inte var han va och i vilket tillstånd. Jag visste då hur han kunde bli och jag hade fått ta hand om honom många helger innan detta skedde. Tillslut hittade jag honom i en utav våra skinnfotöljer. Han hade mer eller mindre somnat där bland allt folk som vinglade om kring runt om i huset. Med hög musik på och många röster tog jag pappas arm och skakade på honom. Jag ropade pappa, pappa vakna... Han vaknade inte. Jag blev så rädd. Trodde han va död. Det va inte första gången jag trodde de, men situationen med så mycket äckligt folk runt om blev jag förtvivlad när jag inte fick honom att vakna. Jag blev jätteledsen. Men såg att han andades och vred på huvudet. Han va full, inte bara full ASPACKAD. När min pappa är full kan han bli aggresiv, arg och mycket oförutsägbar. Man vet aldrig vad han tänker eller kan göra. Slutade med att jag gick där ifrån helt förstörd.
Det hände mer hämska saker den kvällen. Jag fick va med om mer, mer saker jag gärna önskat aldrig hade hänt. Jag fick se saker jag önskar att jag sluppit se. Men tiden har haft sin gång och det som hänt har hänt. Jag har nu börjat inse allt. Att de äckelgubbarna gjorde va fel och att det inte va mitt fel. Fast att jag hela tiden har tagit skulden själv. Det gör jag till en viss del fortfarande. Jag vet aldrig om tankarna kring detta kommer att försvinna.
Detta va en liten händelse som har speglat lite av mitt liv. Ett liv som jag aldrig levt. Jag vill leva eller vill jag dö. Inget mitt i mellan.
/Minna
Permalink Det förflutna Kommentarer (0) Trackbacks ()
Världen håller andan.
2010-09-25 @ 22:46:33
Snurra min jord igen.
Fortsättning... Jag minns en helg. Jag va 9år tror jag. Det va mycket folk hemma. Jag va ensamt barn, som alltid (jag är enda barnet). Det va mest äldre män 30-60år typ. Inte många tjejer. Jag lekte på mitt rum. Jag hörde hur det skålades och hur ölburkar öppnades. Jag hörde röster som skrek och sjöng. Kvällen hade bara börja.
Efter att mamma lämnade pappa är det jag som har fått ta hand om alla sysslor hemma som att städa, laga mat och sköta migsjälv när jag varit där. Har även fått jobba ute på vår gård. Om jag inte gjorde de jag blev tillsagd blev pappa mycket, mycket arg. Va vanligt att han mitt på dagen kunde gå och öppna en öl. Då förstod jag inte. Eller det kanske jag gjorde men jag ville inte se, jag blundade. Jag visste redan då hur kvällen skulle sluta.
Tillbaka till helgen...De dansade och sjöng kareoke i vardagsrummet. Klockan började dra sig mitt midnatt och festen va i full gång. Jag bestämde mig då för att gå och lägga mig. Jag gick till toaletten för att borsta tänderna, kissa och borsta mitt hår. Då ligger det en man i duchen, han ligger och spyr. Det hänger en annan man över toaletten, han spyr också. Det står en man upp, han drar in något i näsan. Som om han tog näsdroppar eller något(trodde jag då). Jag va lyckligt ovetande men rädd, mycket rädd. Jag gick aldrig på toa den kvällen...
Nä, okej... fortsättning följer pallar inte mer nu.
/Minna
Fortsättning... Jag minns en helg. Jag va 9år tror jag. Det va mycket folk hemma. Jag va ensamt barn, som alltid (jag är enda barnet). Det va mest äldre män 30-60år typ. Inte många tjejer. Jag lekte på mitt rum. Jag hörde hur det skålades och hur ölburkar öppnades. Jag hörde röster som skrek och sjöng. Kvällen hade bara börja.
Efter att mamma lämnade pappa är det jag som har fått ta hand om alla sysslor hemma som att städa, laga mat och sköta migsjälv när jag varit där. Har även fått jobba ute på vår gård. Om jag inte gjorde de jag blev tillsagd blev pappa mycket, mycket arg. Va vanligt att han mitt på dagen kunde gå och öppna en öl. Då förstod jag inte. Eller det kanske jag gjorde men jag ville inte se, jag blundade. Jag visste redan då hur kvällen skulle sluta.
Tillbaka till helgen...De dansade och sjöng kareoke i vardagsrummet. Klockan började dra sig mitt midnatt och festen va i full gång. Jag bestämde mig då för att gå och lägga mig. Jag gick till toaletten för att borsta tänderna, kissa och borsta mitt hår. Då ligger det en man i duchen, han ligger och spyr. Det hänger en annan man över toaletten, han spyr också. Det står en man upp, han drar in något i näsan. Som om han tog näsdroppar eller något(trodde jag då). Jag va lyckligt ovetande men rädd, mycket rädd. Jag gick aldrig på toa den kvällen...
Nä, okej... fortsättning följer pallar inte mer nu.
/Minna
Permalink Det förflutna Kommentarer (1) Trackbacks ()
Tiden läker inga sår.
2010-09-24 @ 21:50:02
Det man gör är att skjuta fram sina problem,
tills en en tid då allt kommer upp igen.
Jag tänkte fortsätta lite med min historia. Men går nog ganska försiktigt fram och kanske inte skriver med riktigt allt, de kan bli för jobbigt. Det finns fortfarande saker ingen vet. Saker jag knappt vågar tänka på.
Det blev i alla fall bestämt att jag skulle vara hos pappa varannan helg och bo hos mamma i veckorna. Jag skulle va hos pappa när mamma va tvungen att åka bort eller annat.
Som liten sov jag alltid i samma säng som mamma eller i mellan mamma och pappa när han va hemma. Men nu skulle jag helt plötsligt sova ensam i mitt mörka rum ute på landet. Pappa tyckte jag skulle de. Jag va rädd och tyckte inte om det alls. Pappa hittade sig snabbt en ny tjej. En tjej som vi hade vetat vem hon va sen hon va 18år. Hon va inte snäll mot mig. Jag förstog aldrig varför. Jag hade inte gjort henne något ont.
Tiden gick och pappa blev konstigare och konstigare. Min pappa har ett fysiskt slitsamt jobb och därför lite krämper här och var. Han är inte pur ung längre och de va han inte då heller. Mycket starka mediciner i kombination med alkohol. JA, ni hör ju. Det kan aldrig sluta bra.
Detta fick jag va med om många av mina helger. Alkohol, droger och festande.
Det kom att bli många jobbiga nätter där och anledningen till att jag är anonym i min blogg beror på att om jag skulle skriva vissa saker skulle många i vårt avlånga land veta vem jag och min pappa är. Min pappa är nämligen "känd". Känd inom sitt yrke. Om något händer honom, vipps så står det i blaskan dagen efter. INTE KUL.
Jag hoppas ni förstår. Fortsättning följer...
/Minna
tills en en tid då allt kommer upp igen.
Jag tänkte fortsätta lite med min historia. Men går nog ganska försiktigt fram och kanske inte skriver med riktigt allt, de kan bli för jobbigt. Det finns fortfarande saker ingen vet. Saker jag knappt vågar tänka på.
Det blev i alla fall bestämt att jag skulle vara hos pappa varannan helg och bo hos mamma i veckorna. Jag skulle va hos pappa när mamma va tvungen att åka bort eller annat.
Som liten sov jag alltid i samma säng som mamma eller i mellan mamma och pappa när han va hemma. Men nu skulle jag helt plötsligt sova ensam i mitt mörka rum ute på landet. Pappa tyckte jag skulle de. Jag va rädd och tyckte inte om det alls. Pappa hittade sig snabbt en ny tjej. En tjej som vi hade vetat vem hon va sen hon va 18år. Hon va inte snäll mot mig. Jag förstog aldrig varför. Jag hade inte gjort henne något ont.
Tiden gick och pappa blev konstigare och konstigare. Min pappa har ett fysiskt slitsamt jobb och därför lite krämper här och var. Han är inte pur ung längre och de va han inte då heller. Mycket starka mediciner i kombination med alkohol. JA, ni hör ju. Det kan aldrig sluta bra.
Detta fick jag va med om många av mina helger. Alkohol, droger och festande.
Det kom att bli många jobbiga nätter där och anledningen till att jag är anonym i min blogg beror på att om jag skulle skriva vissa saker skulle många i vårt avlånga land veta vem jag och min pappa är. Min pappa är nämligen "känd". Känd inom sitt yrke. Om något händer honom, vipps så står det i blaskan dagen efter. INTE KUL.
Jag hoppas ni förstår. Fortsättning följer...
/Minna
Permalink Det förflutna Kommentarer (0) Trackbacks ()
Real life
2010-09-23 @ 23:15:53
Tillbaka till real life.
Har släppt nästan alla tankar när jag varit borta. Kvällarna är värst, då dyker ångesten upp fast att man har bestämt att den inte får komma. Jag har ändå klarat mig ganska bra. Men det är nu när man kommer hem, när jag kom tillbaka till mitt liv igen som hjulet börjar snurra igen.
Att man aldrig kan få vara ifred från sina egna tankar. Man kan stänga ute andras, fast en själv tampas man alltid med hur mycket man än vill eller inte. Man kan aldrig springa ifrån sig själv helt och hållet.
Jag har sprungit ifrån mig själv sen jag va sju år.
De va då allting började...
Jag va sju år skulle snart fylla åtta. Mamma och pappa skilldes. För mig kändes det just då inte som något "viktigt" utan bara ganska kul att få ytterligare ett rum att bostätta sig i. Pappa va nästan aldrig hemma. Mycket resande med jobbet och mamma och jag va bara med ibland som stöd.
Vi visste inte vad som hände när han va borta men allt som hände här hemma då lades i mammas händer. Det är mycket att ta hand om då vi bodde (bor) på en gård och hon hade sitt eget jobb att sköta plus att ta hand om mig. Mamma började märka något på pappa. Hon förstog att allt inte va okej. Så vi flyttade. Mamma och jag. Till ett hus i samma samhälle så jag skulle kunna fortsätta skolan.
Det gjordes upp så att jag skulle bo hos pappa varannan helg.
Dessa helger kom att bli de värsta helgerna i mitt liv...
/Minna
Permalink Det förflutna Kommentarer (1) Trackbacks ()
Then look a bit harder
2010-09-05 @ 00:15:20
Look inside.
Att livet inte skulle bli som man hade tänkt sig, nä det trodde jag inte heller. Under loppet av några år har jag gjort en inre resa. Tyvärr har den bara gått åt det mörkare hållet. Men jag försöker se det så att de som inte har varit nere på botten kan aldrig nå toppen heller.
Jag mår inte bra. Jag har kommit på varför. Det är bra att jag kommit på de i alla fall, ett framsteg. Nu är det bara så att man måste våga ta tag i sina problem också. Att börja prata va det största steget jag tagit i hela mitt liv. Jag gick till en kurator för nästan första gången i mitt liv i våras. Jag tog mig själv i kragen, bokade en tid, avbokade, bokade, avbokade och tillsist bokade och då gick jag. Så velig och så feg. Jag har mycket mörka tankar och kännslor som ligger och gror. Inte konstigt med tanke på allt man inte ska behöva vara med om som barn och även nu.
Kommer fortsätta att skriva lite om min uppväxt/minnen/kännslor men inte nu. Dröjer ett par veckor innan jag uppdaterar igen. Ska iväg på en liten resa. Jag hoppas jag klarar av detta nu utan för mycket ångest och tankar utan kan släppa allt och njuta och slappna av. Det kan bli svårt men jag ska verkligen försöka.
Nu ska jag ta en Atarax och försöka sova utan allt för många mardrömmar.
God natt vänner och hoppas ni har det bra där ute. Puss
/Minna
Jag mår inte bra. Jag har kommit på varför. Det är bra att jag kommit på de i alla fall, ett framsteg. Nu är det bara så att man måste våga ta tag i sina problem också. Att börja prata va det största steget jag tagit i hela mitt liv. Jag gick till en kurator för nästan första gången i mitt liv i våras. Jag tog mig själv i kragen, bokade en tid, avbokade, bokade, avbokade och tillsist bokade och då gick jag. Så velig och så feg. Jag har mycket mörka tankar och kännslor som ligger och gror. Inte konstigt med tanke på allt man inte ska behöva vara med om som barn och även nu.
Kommer fortsätta att skriva lite om min uppväxt/minnen/kännslor men inte nu. Dröjer ett par veckor innan jag uppdaterar igen. Ska iväg på en liten resa. Jag hoppas jag klarar av detta nu utan för mycket ångest och tankar utan kan släppa allt och njuta och slappna av. Det kan bli svårt men jag ska verkligen försöka.
Nu ska jag ta en Atarax och försöka sova utan allt för många mardrömmar.
God natt vänner och hoppas ni har det bra där ute. Puss
/Minna
Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()
The worrying kind.
2010-09-02 @ 23:32:38
Hej och hå.
Kvällen har spenderats med 2underbara vänner. Annars har dagen varit lite upp och ner. Haft två samtal med mina läkare. Vet inte om jag orkar dra hela historien men en liten del av den.
För några veckor sedan började jag med en medicin som heter Sertralin Actavis (en ganska vanlig anti depp med). Den gjorde att jag fick MÅNGA bi-effekter i form av illamående(vanligt), självmordstankar och det värsta MYRKRYPNINGAR. Jag har rent utsakt haft panik. Panik över att jag inte kan ligga still, sitta still eller stå still utan att det ska klia i mina ben. Det har inte gått att sova och för en vecka sedan va jag vaken i 48timmar utan att sova. Då tog jag för många tabletter men kunde då somna, TACK OCH LOV FÖR DE.
Min läkare gick på semester och hade ingen koll. En dag fick jag sån extrem hjärtklappning att mina bäösta vänner skjutsade in mig till psykakuten där jag fick min medicin utbytt. Fortfarande ångest och sömnsvårigheter. Jag ska snart åka utomlands och överväger att sluta med min med. Pratade med läkaren idag och fick även lite starkare Atarax utskrivet. JAG HATAR SÅNT HÄR. Jag kan ju inget, bara håller med och säger ja till saker jag inte har en aning om. Hoppas på att dom vet vad dom gör.
Aja, nu ska jag ta 2Atarax och försöka somna.
/Minna
För några veckor sedan började jag med en medicin som heter Sertralin Actavis (en ganska vanlig anti depp med). Den gjorde att jag fick MÅNGA bi-effekter i form av illamående(vanligt), självmordstankar och det värsta MYRKRYPNINGAR. Jag har rent utsakt haft panik. Panik över att jag inte kan ligga still, sitta still eller stå still utan att det ska klia i mina ben. Det har inte gått att sova och för en vecka sedan va jag vaken i 48timmar utan att sova. Då tog jag för många tabletter men kunde då somna, TACK OCH LOV FÖR DE.
Min läkare gick på semester och hade ingen koll. En dag fick jag sån extrem hjärtklappning att mina bäösta vänner skjutsade in mig till psykakuten där jag fick min medicin utbytt. Fortfarande ångest och sömnsvårigheter. Jag ska snart åka utomlands och överväger att sluta med min med. Pratade med läkaren idag och fick även lite starkare Atarax utskrivet. JAG HATAR SÅNT HÄR. Jag kan ju inget, bara håller med och säger ja till saker jag inte har en aning om. Hoppas på att dom vet vad dom gör.
Aja, nu ska jag ta 2Atarax och försöka somna.
/Minna