Sömnhjälpare kanske
2010-10-19 @ 16:15:33
Jag känner mig totalt misslyckad som människa.
Borde man inte känna sig bättre efter man varit hos en psykriatriker? Borde inte dom göra livet lite lättare? Jag tror jag har lite för stora krav där, men jag mår alltid, ALLTID mycket sämre efter jag varit där. Dock va detta bara min 5:e gång jag besökte stället så det knske kommer bli bättre. Men jag är otålig.
Jag berättade saker idag jag aldrig har pratat med någon om innan. Händelser från mitt liv som ligger väldigt djupt innom mig. Jag hatar att bara prata om mig. Jag byter gärna samtalsämne för att försöka undgå dom jobbiga frågorna. Men jag tror jag lyckas sådär, hehe!
Tanken bakom det hela är att jag ska bearbeta mitt förflutna. Det är jag medveten om. Men det är så förbaskande svårt att bara ta upp. Jag känner mig så totalt misslyckas, feg, pinsm och jag skäms över att säga vissa saker. Varför? Hon dömmer inte mig för vad jag gjort eller inte gjort! Men ändå är det så svårt.
Idag fick jag även sömntabletter. Kanke kan jag bli lite gladare om jag bara får fler timmar än 3-4per natt. Är första gången jag har de så får se hur det går. Jag är så känslig mot medicin, får ofta bi-värkningar. Men fick några som heter Stillnoct (svaga antar jag eftersom det är första gången). Hoppas det kommer hjälpa en aning i alla fall.
Mycket blarr här nu. Men jag kan konstatera att mitt rum ser ut som et bombnedslag lixom mitt hår för tillfället. Kanke för att min inre harmoni inte riktigt vill infinna sig. Blir kanske en omgång på spikmattan om jag nu kan lyckas att ligga still de få minuterna.
Hej på er /Minna
Borde man inte känna sig bättre efter man varit hos en psykriatriker? Borde inte dom göra livet lite lättare? Jag tror jag har lite för stora krav där, men jag mår alltid, ALLTID mycket sämre efter jag varit där. Dock va detta bara min 5:e gång jag besökte stället så det knske kommer bli bättre. Men jag är otålig.
Jag berättade saker idag jag aldrig har pratat med någon om innan. Händelser från mitt liv som ligger väldigt djupt innom mig. Jag hatar att bara prata om mig. Jag byter gärna samtalsämne för att försöka undgå dom jobbiga frågorna. Men jag tror jag lyckas sådär, hehe!
Tanken bakom det hela är att jag ska bearbeta mitt förflutna. Det är jag medveten om. Men det är så förbaskande svårt att bara ta upp. Jag känner mig så totalt misslyckas, feg, pinsm och jag skäms över att säga vissa saker. Varför? Hon dömmer inte mig för vad jag gjort eller inte gjort! Men ändå är det så svårt.
Idag fick jag även sömntabletter. Kanke kan jag bli lite gladare om jag bara får fler timmar än 3-4per natt. Är första gången jag har de så får se hur det går. Jag är så känslig mot medicin, får ofta bi-värkningar. Men fick några som heter Stillnoct (svaga antar jag eftersom det är första gången). Hoppas det kommer hjälpa en aning i alla fall.
Mycket blarr här nu. Men jag kan konstatera att mitt rum ser ut som et bombnedslag lixom mitt hår för tillfället. Kanke för att min inre harmoni inte riktigt vill infinna sig. Blir kanske en omgång på spikmattan om jag nu kan lyckas att ligga still de få minuterna.
Hej på er /Minna
Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()