stolenmoments

Dagen som kallades det.

2010-11-14 @ 10:28:57

Alla vet att det är fars dag.

Jag har en underbar "plastpappa". Han skämmer bort mig med Bil, körkort, försäkringar. Ja, allt det materilla och det viktigaste av allt KÄRLEK.

Eftersom min pappa inte har varit där speciellt mycket för mig i mitt liv, och har defenetivt inte fått någon kärlek från hans sida. Därför tror jag det är viktigt att jag fått det av min plastis under mina barn och tonår. Jag har haft en manlig förebild i mitt liv. Han är otroligt bra för min mamma och jag älskar honom mer än min riktiga pappa.
Idag fick han en slips av mig och frukost på sängen med hans älsklingsfrukost och hans favorit bakelse. HAHA.
(i vanliga fall brukar jag inte köpa något så utan förra året bjöd jag på en bowlingkväll. Tycker det är roligt att göra saker i stället. Det är sånt man minns mer och uppskattas)

Jag ska snart vidare till min riktiga pappa. Har alltid lite ångest när jag ska dit. Tankarna börjar snurra i huvudet som vilket humör är han på? glad? arg? ledsen? är han nykter idag? kommer han se mig? komer han tacka för den present jag faktist köpt till honom fast att han skiter i födelsedagspresenter och julklappar till mig?

Nu menar jag inte att presenter är allt. För jag skiter faktist i det materiella här. Det jag menar är att lite uppskattning vore inte fel. Men nej, vad förväntar jag mig. Jag vet hur det slutar. Men jag kan aldrig sluta hoppas. Jag är vuxen men beter mig som ett barn i det läget. Jag vill bara att han ska bli glad och säga tack.

Men det är väl för mycket begärt.


Hoppas era pappor är glada idag och att ni har det bra tillsammans :)

/Minna

Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback