stolenmoments

• Ett litet leende
• Sleep tight
• Hjärtskakningar
• Ängel
• We all have different reasons for forgetting to breathe
• Fear
• The ugly truth.
• Hoping this night will be my last, but it aint over yet.
• Im Alive and breathing
• Svart kaffe och sprakande brasa.
• Äckelkänslor
• Utgång ger mig krav
• Hold My Hand
• Fantasy
• Beautiful Blogger Award!
• På andra sidan stjärnornorna
• Medicin medicin medicin med detsamma
• Dropparna mot min kind.
• Hoppa på tåget.
• Bums

• Dagens
• Det förflutna
• Min musik
• Psykiatrin
• Tankar

• Mars 2014
• Januari 2014
• Juni 2013
• Januari 2013
• December 2012
• November 2012
• Oktober 2012
• September 2012
• Augusti 2012
• Mars 2012
• Februari 2012
• Januari 2012
• December 2011
• November 2011
• Oktober 2011
• September 2011
• Augusti 2011
• Juli 2011
• Juni 2011
• Maj 2011
• April 2011
• Mars 2011
• Februari 2011
• Januari 2011
• December 2010
• November 2010
• Oktober 2010
• September 2010
• Augusti 2010

Komplimanger??

Förmiddagen har varit positiv. Kul, inte ofta. Men när jag gör något, jobbar, måste jag ALLTID prestera till max. Jag hatar när saker och ting blir slarviga och jag vill framstå som bra och att jag gör ett bra jobb. Och det va exakt det jag fick höra idag, att jag gjorde ett bra jobb. Trotts att jag hade sprängande huvudvärk (som jag såklart inte visade). Men något jag alltid har haft svårt för ar att just ta emot komplimanger, jag tycker själv alltid att jag kunde gjort bättre ifrån mig. Kanske för att jag hela mitt liv har fått höra hur dålig, ful, äcklig, lat jag har varit trotts att det är jag som skött mycket hemma.

Men nu ska jag verkligen försöka ta till mig detta. För visst, innerst inne blir man glad att få höra hur duktig man har varit trotts att man inte tycker det just då. Och visst tänker man gång på gång att dom bara säger så för att va snälla och att dom egentligen inte menar de. Dumma tankar.

”för att jag har ett skitstort huvud och mamma vetdu det bästa sättet att fylla ett skitstort huvud på är att göra det desperat med så mycket skit som möjligt så att när jag landar efter fallet genom splittrorna skärvor av insikten att jag nog inte riktigt blev det du ville att jag skulle bli så blir det lite mjukare.”

 

/Minna

Sjukt trött.

Dagen har känts sådär. Mycket snurrande tankar om allt och inget. Tandläkarbesöket gick ok så som hos Dr psyk men jobbigt. Så sent på kvällen. Inte van vid att prata då. Men fick nya tabletter utskrivna. Så nu kan jag va lite lugn över de. Men det där med att prata. Varför ska det ta emot så? Jag vill men ändå är det någon i mig som håller allt tillbaka. Mina ord kommer inte fram och frågorna blir allt svårare att svara på, insiativen från min sida blir allt färre. Ska tillbaka nästa vecka. Då är det skärpning.

Men måste sluta tänka för i kväll, ska upp vid 5 i morgon. Men sova är ett faktum.

Förövrigt så börjar mina hårtoppar bli kluvna, kanske behöver klippa mig då ;)

/Minna

Har otrolig ångest just nu

Ska till tandläkaren snart och jag vill verkligen inte. Är redan så sjukt nervös och mår riktigt dåligt över detta.

Till råga på de så ringde jag återbud till min psykiatriker i fredags. Hade helt glömt att hon är ledig på fredagar eftersom hon bara jobbar halvtid. Men jag hade en tid hos henne i morgon på förmiddagen men har fått förhinder då. Hon ringde upp mig nyss och bad mig komma idag vid 18.15. Å gud. Panik. Med så kort varsel och jag som skulle tillbringa kvällen med en underbar vän jag har saknat så. Men ringde till henne och vi pratade lite. Så ska träffa henne efter. Men det känns ändå jobbigt att åka till Psyk på kvällen. Jag som tycker det är läskigt att åka dit på dan, hehe. Men jag känner ändå att jag måste träffa henne för mina stilnoct börjar ta slut och just nu kan jag inte vara utan dom. Måste få sova lite i alla fall.

Dagen har spenderats ganska mycket ute i det vackra vintervädret. Tog en PW med en vän. Skönt.

 

Detta rusket va jag ute och gick i igår kväll..Burr

Du tar över min hjärna

Du tar över min kropp

Jag kan inte minnas

Den tid jag kände hopp

/Minna

Något vi alla behöver någån gång.

Just nu känner jag för att ha en beskyddande ängel nånonstans.
Jag har en liten här hemma. En liten sötnos.
Dax för att krypa ner nu.

En ängel till alla er som känner att ni behöver en i natt eller i morgon eller dagen därpå.
Här kommer en från mig till er <3

Söndag med träning, lussebullar och tankar,

Jag är hemma, hemma hos mamma. Det luktade lussekatter när jag klev innanför trösklen. Mamma och jag delade på en. Den va ljummen fortfarande. Älskar saffran.

Eftermiddagen hos pappa va ganska smärtfri. Han va inte hemma så mycket. Skönt. Städade. Måste se fint ut.
Jag hatar att städa där, men jag måste. Han behöver inte säga det. Jag gör det för att jag vet att jag måste.
Att slänga tomburkar, flaskor och andra äckelgrejer är inte kul. Men förövrigt är huset underbart, stort och har ett gamalt stuk över sig
Men det är bara att ta ett djupt andetag och göra det. Man kan väl säga att jag är van.

Det skulle kanske vara en julklapp, en nykter jul?

Har ägnat kvällen med att skriva lite.
Man kanske kan kalla det poesi
eller det kanske är fel ord.
Men här kommer lite tankarnas ord från mig.
Tycker i och för sig att det jag skriver är skit. Men ändå.

Utan dig finns jag inte

Utan dig är jag luft

Men med dig blir allting jobbigt

Med dig blir allting tufft

Ett andetag i taget

En tystnadens minut

Gör mig till en annan

En annan jag vill ge upp

Men du håller mig fast

Så hårt i ett grepp

Så hårt att jag inte kan andas

Men du får mig att leva

Det liv DU vill att jag ska ha.

/Minna

JAG HAR ONT I EN TAND :(

Igår när jag åt sallad så bet jag på en sten. EN STEN I MIN SALLAD.
Det gjorde sjukt ont och i natt fick jag jätte jätte ont.
Värktabletter hjälper bara en aning så något måste göras.
MEN. Jag hatar tandläkare. Har en aning tandläkarskräck. Jag har haft lite ont i en tand förut men jag skulle aldrig få för mig att gå dit för lite ont.
Men nu tror jag det är kris. Måste ringa. Men jag drar mig verkligen för att göra de. Plus att jag tror att jag kommer ha typ tusen hål. Eller kanske 2st i alla fall. Men jag vill inte gåååå dit. :(
BUHUUU.

Jag gråter aldrig men nu känns det fan som om jag kommer börja lipa om jag måste åka dit.
Kommer bli sjukt rädd, skaka och säkert kallsvettas.
FAN, Hatar detta.

Och det som är 1:a advent och allt. Det ska ju va mysigt...

/Minna

AJAJAJAJ....

Har sådan grotesk tandvärk just nu. Åt sallad innan och bet på en sten eller nått. Efter de gör det pissit ont. Och jag har höög smärttröskel vill jag lova. Men dam vad ont det gör.
Har tagit en jätte stark tablett och 2st ipren + 2st stilnoct.
Tänkte att jag kanske kunde sova bort det värsta.

Just nu vill jag bara att kvällen ska vara över.
I morgon är det första advent och jag ska gå till kyrkan med en vän för att lyssna på lite mysig musik.
Något jag har svårt med när det gäller kyrkan är att sitta still och att när jag kommer in genom dörrarna börjar jag gäspa, hehe :O

Nää detta går inte. Måste sova bort allt. Natti
/Minna

Lediga lördagen snart försvunnen.

Försvunnen i ett virrvarr av tankar och inte alls så mycket som jag borde gjort har blivit gjort.
Okej, dagen är inte slut. Men jag måste ta tag i städningen NUUU.

Om det gick att spola fram tiden, så skulle jag göra det.
Om man kunde backa tiden, så skulle jag göra det med.
Det är svårt att leva i nuet.

/Minna

On Fire ;)

Jag va inte äns trött när jag vaknade. Trotts lite alkoholångest.
Steg upp och gick en PW i det hala men så underbart fina landskapet med snödrivor.
Jag och min vän pratade om allt från a-o. Hon är en människa jag träffar flera dagar i veckan. Vi pratar mycket. Ibland känner jag att jag skulle vilja berätta för henne. Jag vet att hon skulle lyssna. Men hon är så snäll, nästan för snäll, översnäll. Får många sms varje dag: hur är det vännen? hur mår du i dag gumman? du är den bästa, söta du m.m. Och jag "älskar" verkligen denna människan men ibland blir det bara för mycket. Jobbigt.

När jag kom in va brasan upptänd och kaffet klart. Satte mig framför och tinade mina frusna händer. ÅÅÅ så mysigt.
Får se sen vad dagen bjuder på :)
STÄDA kanske :S hehe

/Minna

USCH!

Jag äcklas av fulla gubbar, jag äcklas av all gräddig mat, jag äcklas av allt vin jag har fått i mig och jag äcklas av mitt hämska utseende när jag ser mig i speglen.

Jag ska försöka sova bort alla intryck jag fått i kväll.
Känner ändå att jag gjorde rätt val att åka hem vid 01.00 fast att många försökte övertala mig om att stanna ett par timmar till. Men jag orkade inte. Jag sover aldrig mer än 5timmar och då tar det ut sin rätt. Får skylla mig själv.


Hösten är över och nu är det helt klart vinter.

GodNatt /Minna

Ikväll blir det fest.

En fest jag MÅSTE gå på. Det gillas inte, en fest jag MÅSTE va snygg på, det gillas inte. Eller det klart man vill se snygg ut men jag tycker aldrig att jag gör det. Det ger mig ångest. En fest med krav, det hatar jag. Om jag går på fest vill jag kunna känna att jag gör det för min skull, kravlöst. Men inte ikväll.

Det är bara att ta sig i kragen och lägga på fake smilet.
Nu ska jag göra mig i ordning för jag ska snart iväg.
Det kommer bli en lång kväll.

Ha en bra fredag alla fina. :)

/Minna

Musik är som poesi!

Musik är inte bara ord och toner, det är  även poesi i mina ögon. Alla bra låtskrivare har en mening, en tanke, en känsla bakom allt innehåll. Det fina med musik är att man lättare kan uttrycka sig och få fram hur man känner just nu.

Jag har svårt för att gråta, svårt för att visa känslor för andra människor. Men musiken får mig att känna. Jag lysnar och försvinner bort i texten.

Michael Jackson fortsätter trots sin död. Han hade ett 40tal inspelade låtar klara, men tydligen för dåliga för att publiceras. Budskapet är så fint, så vackert att jag önskar att det fanns någon där ute som kom till mig och sa: ta min hand så löser sig allt, alla problem. Vi klarar detta tillsammans. Önsketänkande. JAG VET. Men det är just de som va så bra med musik.

Här är en av dom som inte publicerades innan hans död. Men visst är den fin!

Hemma och vänder.

Dagen har varit jobbig men okej. Är hemma och byter om och ska snart åka och träffa tre av mina underbara vänner.
En sak jag är sugen på är att se den nya Harry Potter filmen. Någon som sett den? Är den bra?
Gillar bara vissa Fantasy filmer, vissa kan bli alldeles för mycket. Men Potter filmerna har jag tyckt om hittills :)
Man kan drömma sig bort lite, det är alltid skönt ;)

Kommer hem senare i kväll!

/Minna

Jag har fått Award från Mezza

TACK :D




1. Många tror att jag färgar mitt hår men Jag är Naturligt blond med naturliga slingor.
2.Jag har grymt bollsinne och är bra på alla sporter där en boll är inblandad.
3.Jag är ensamt barn men skulle haft en tvilling.
4. Min pappa är känd och har fått träffa svenska kändisar genom honom.
5. Jag har grymt svårt för att sitta still.
6. Jag har dyslexi och därför svårt för att läsa och stava (därför mycket stavfel i bloggen)
7.Jag älskar djur och natur

Vintergatan?

De va då ett himla prat om snöovädret. Alla viste faktist att de i princip skulle komma. Det gör det i stort sätt varje år i Sverige men ändå blir det total kaos. Lite komiskt faktist.
Därför blev det inget gym på morgonen då resan dit skulle bli jobbig, så skippade de. I stället blev det pulsandes i snön med vovven. En långpromena. Va superskönt och inte ett dugg kalt, bara lite halt. Kom hem och va rosig o kinderna. :)


Älsklingarna <3

Nu ska jag iväg. Ha en bra dag alla ni där ute i det svenska snöovädret. Passa er på gatorna:)
Ta hand om er.

/Minna

Tog dom direkt :S

Hade sådan sjuk ångerst. När jag hämtat min medicin tog jag en direkt i bilen+värktabletter+sertralin. Inte så bra kanske. Efter ca 10 min kände jag att tabletten började verka. Va inte hemma utan med några andra. Kände att jag lixom kom in i en dimma. Skönt va det och ångesten försvann.

Om någon timme ska jag ta en till för då ska jag sova på den va det tänkt.
Ååå... jag har så mycket jag skulle behöva göra men jag orkar inte ett piss käns det som!
I morgon blir det till gymmet på morgonen i alla fall. :)

Ha en bra kväll
/Minna

Kan det inte sluta regna!!!

Jag blir sjukt deprimerad av detta vädret. Men jag går ut ändå. Blir dyngsur fast regnkläder.

Det va jobbigt hos DrPsyk idag. Sjukt jobbigt om jag ska vara ärlig. Hon hade varit på semester i 2veckor och va jättebrun nu. Skönt för henne.
Men idag kunde jag bara inte sätta ord på mina känslor. Det tog bara stopp. Allt sa stopp. Hon trodde de va för hon hade varit borta, men jag vet inte. Jag vill inte dit något mer. Men jag tvingar mig själv. Hon frågade om jag ville ha mer hjälp, träffas mer. Men jag skakade på huvudet. Jag vet inte om jag skulle orka de. Det är ju jobbigt som det är. Hon tycker tydligen att jag behöver de. VARFÖR? För mina självmordstankar? mitt destruktiva beteende? mina handlinag? mina tvångstankar? Ja, jag vet faktist inte varför!

Det känns inte som om jag har något att se fram emot i livet. Ingen kille vill ha mig eller är det jag som inte vill ha dom? Jag känner mig ensam trots världens bästa vänner. Min kropp fylls av tomhet, av rädsla för den jag blivit.

Okej, litet depp inlägg där ja! Men idag är en deppdag.
Nu ska jag åka till apoteket för hon skrev ut stilnoct till mig igen istället för propavanan.
SKÖNT de i alla fall!


Not a real happyface!!

/Minna

Jag vill bort.

Minns varje ord varje rad jag skrivit
En längtan så stor 
Minns varje dag jag lidit
Har gått genom livet med en övertygelse 
Att jag satt något spår 
Som har haft betydelse 

Allt har förändrats. Jag vill hoppa på tåget, ta mig bort. Bort till en okänd plats. 
Ta bort alla krav från min kropp.
Allt har förändrats, men du finns kvar.
Så länge du finns kvar kommer allt kännas tungt. 
Jag kommer aldrig att kunna bli fri så länge du finns kvar.
Hämska tanke. Fel tanke. Att jag bara kan tänka tanken om att jag vill 
att du ska försvinna.

Nu åker jag och sover hos en vän.
Klarar inte av att va ensam och sen ska jag till Psyk i morgon.
Fan, inget jag ser fram emot direkt. Redan nervös.

Hoppas det är bra med er alla där ute i bloggvärlden.
/Minna

TRÖTT.

Kommer somna nu på direkten känns det som. Så det gäller att köra på den känslan då.
Om jag nu somnar direkt är det flera veckor sen jag somnade innan 24.00.
HOPPAS :O

Natti!
/Minna

Nä, ingen dans ikväll.

Men jag vill fara in i drömmarnas värld och dansa i neon. Skulle va allt bra härligt just nu. Att veta att man SKA upp lite över 6 i morgon bitti (idag) gör inte tröttheten större. Varför vara så förbaskat pigg när man MÅSTE.
Som alla människor vet gör inte tanken -nu måste jag verkligen sova, något bättre utan tvärt om. Så nu har jag lagt den på hyllan och får somna när jag vill. Sover inte så mycket i vanliga fall så, ja.
Bara det att det kommer bli en extremt stressig morgondag. :S

Aja, nu ska jag läsa och skriva lite. NattiNatti på er
/Minna

Fysatan vad bra hon gjorde Petters låt. Han ser riktigt nöjd ut.
Och det är sjukt hur SNYGG hon är.

Blir kvällens pepp låt:D

/Minna

SOVA...

I helgen blir det både jobb och fest.
Det är mycket som behöver planeras.
Jag är redan trött av blotta tanken.
John Blund?

/Minna

Regn&Rusk vilket snusk ;)

Hehe... lite min humor;) Men det stämmer faktiskt, ordagrant. Kom nyss hem från en långrunda och oj vad geggigt det va. Blev helt lerig om skorna och benen. USCH, riktigt snuskigt. Men det va skönt att ha kommit ut då det fick bli gymmet på morgonkvisten innan alla galna fredagstränare kommer upp.





Har ni märkt de? Att efter 11 på förmiddagen fylls gymmet sakta men säkert på med folk. Alla planerar att träna så dom kan frossa inför helgens spektakel. Alla vill börja med det bra samvetet.

Träningsveckan har varit bra och jag hoppas det kan fortsätta så. :)
Snart blir det fredagsmys med två kompisar. Kommer bli tacopaj. Inte min favorit då jag tycker vanlig tacos är mycket bättre då jag vet vad jag tar och kan välja själv. Har alltid haft svårt att äta saker som jag inte vet finns i.
Men jag blev nedröstad. TYPISKT.

Plus att den ena tjejen sa i telefonen - köp nått gott också.
Hoppas jag kan motstå lite i alla fall.

/Minna

Jag duger inte.

Jag kan bättre, jag vet de. Det finns alltid något jag kan ändra på.
Min vikt, mitt utseende, min personlighet. Jag är aldrig nöjd!
Jag ser mig själv som ful och äcklig och kan aldrig ta emot komplimanger (om jag nu får några) så länge jag inte ser det själv och det lär ju aldrig hända. Jag kommer aldrig att duga i varken mina eller dina ögon.
Det gör ont att veta.

Dagen har varit bra matmässigt. Avslutade dagen med sallad och lite räkor. Bra mat-smal mat, det gillas.
Inget hets idag heller. Bra där.

Va i stan med mamma. Hittade ingen jacka.
Fick med mig en klänning hem som jag ska ha på en jobbfest nästa helg.
Höll på att få panik i provrummet. Jag hatar att prova kläder. Det värsta jag vet. Men har inget att ha på mig så det va defenetivt nödvändigt. Lyckades ta mig samman och inte få en riktig panikatack. Men det va nära ögat.



/Minna

Det börjar dra sig mot vinter.

När jag va ute och gick idag vid 9tiden hade jag på mig en T-shirt+fleece+vindjacka och mjukisbyxor till de. Hade halsduk+pannband+vantar och satan i gatan vad jag frös. Så nu blir det att åka till stan med mammsen för att köpa en vinterjacka/skidjacka som jag ska kunna ha när jag är ute och går för min förra gick sönder.

Annars har det varit lite jobb och så kom jag nyss från gymet. Asskön träning idag. Fokuserade på överkropp men körde några ben också.

Intag:
Frukost: 1½dl youghurt med frukt + 2knäcke ~ 225kcal
Lunch: 300g rotgrönsaker~95kcal
Mellis:100g keso+½banan med kanel~120kcal
=450kcal


i want to feel good inside

Ska snart ut och promenera en runda till sen blir det bara något lätt till kvällen!

/Minna

Ljuvliga morgon ;)

Älskar att komma in på morgonen efter en LÅNG runda i bitande kyla.
Sätta på kaffet och krypa upp i soffan med en gosig filt och kaffet.
Då tinar man skönt upp.

Jag gillar inte den svenska vintern särskillt mycket. I alla fall inte där jag bor.
Ska det va, då ska det vara ordentligt. Inget slask och skit.


Jag älskar att åka skidor <3
Frihetskänslan

/Minna

Uscha!

Vaknade och kände mig snuvig men gick ändå en timme promenad tidigt på morgonen. Tränade ytterligare lite nu i eftermiddags. Så nu är min näsa som ett vattenfall ;) hehe.
Och jag känner att mitt imunförsvar försämras när jag inte sover. Inte bra, vill kunna sova.
Hoppas på bättring tills i morgon och att jag kan somna i kväll :)

/Minna

Alkoholism!

Jag kan börja med att jag vet att enligt medicinska definitioner är alkoholism en sjukdom, inte ett beteende. Men ibland vet jag inte om jag håller med. Alla har ett val. Min pappa valde flaskan. Han gjorde fel val. Att börja med något så dumt.
Eftersom min pappa är ekonomisk oberoende och klarar av att ha sitt företag kvar så kommer han aldrig att hamna på gatan. Vilket i sig är skönt att veta men också så fel.
Jag har bara hört min pappa säga en gång att han har problem med alkoholen. Det är några år sedan nu, men det va när han åkte dit för rattfylla. Han tog då inte emot hjälpen han blev erbjuden. Varför?

Men till om alkoholism är en sjukdom eller inte. Som jag sa innan så tvivlar jag. Men visst, ibland tycker jag att det kan va en hämsk sjukdom eftersom den inte kan hjälpas med ett piller som vissa andra sjukdomar kan.

Okej, jag vet inte rikigt vad jag ville komma fram till men det va bara en tanke som kom upp!



/Minna

JAPP, tro det eller ej! ;)

Det är FOTBOLLSGALAN!!
Men sitter med datorn i knät ändå men HELT inne i fotbollen.
ZLATAN är med i kväll. De va på tiden ;)

Hörs snart, Jag har en dagens tanke, hehe! :D

/Minna

Smaskens.

Sitter just nu och äter en väl mogen mango och kaffe till de. Mumms.

Träningen gick super idag. Kände verkligen att jag fick kontakt med musklerna och fick riktigt pump. Hehe.
Kände mig skakig och svimfärdig ett tag. Men jag vet att det blir så när jag tar ut mig till max så det är bara gutt.
Va ute och gick en promenad med vovven på morgonen i 20min och snart kommer mamma hem och då ska vi ut och gå en långpromenad och en kompis till henne ska med.
Det neggativa där är att dom brukar vilja fika efter. Och jag vill inte ha fika men har sådan dålig karaktär.
Men vi får se hur det blir.


Jag i sommras

/Minna

Dagen gick okej!

Vet inte riktigt om det va ett litet tack jag fick idag. Njaa, tror inte de. Men tiden hos pappsen blev smärtfri i alla fall. Såg inte så mycket av honom mer än när jag kom och då va han varken glad eller arg bara ganska lugn. Så det hela gick bra. Skönt att denna dagen är över!

Tränat idag också! Superskönt =)
Sova kanske?

Natti/Minna

Alla vet att det är fars dag.

Jag har en underbar "plastpappa". Han skämmer bort mig med Bil, körkort, försäkringar. Ja, allt det materilla och det viktigaste av allt KÄRLEK.

Eftersom min pappa inte har varit där speciellt mycket för mig i mitt liv, och har defenetivt inte fått någon kärlek från hans sida. Därför tror jag det är viktigt att jag fått det av min plastis under mina barn och tonår. Jag har haft en manlig förebild i mitt liv. Han är otroligt bra för min mamma och jag älskar honom mer än min riktiga pappa.
Idag fick han en slips av mig och frukost på sängen med hans älsklingsfrukost och hans favorit bakelse. HAHA.
(i vanliga fall brukar jag inte köpa något så utan förra året bjöd jag på en bowlingkväll. Tycker det är roligt att göra saker i stället. Det är sånt man minns mer och uppskattas)

Jag ska snart vidare till min riktiga pappa. Har alltid lite ångest när jag ska dit. Tankarna börjar snurra i huvudet som vilket humör är han på? glad? arg? ledsen? är han nykter idag? kommer han se mig? komer han tacka för den present jag faktist köpt till honom fast att han skiter i födelsedagspresenter och julklappar till mig?

Nu menar jag inte att presenter är allt. För jag skiter faktist i det materiella här. Det jag menar är att lite uppskattning vore inte fel. Men nej, vad förväntar jag mig. Jag vet hur det slutar. Men jag kan aldrig sluta hoppas. Jag är vuxen men beter mig som ett barn i det läget. Jag vill bara att han ska bli glad och säga tack.

Men det är väl för mycket begärt.


Hoppas era pappor är glada idag och att ni har det bra tillsammans :)

/Minna

En liten dagens tanke.

Jag kan inte påstå att jag rökt mycket i mitt liv. Men sen 15års ålder kan man väl säga att jag mer eller mindre "feströkt". Eftersom jag varit elitidrottare fanns det inte i tanken att göra det till vardags då det va strängt förbjudet. Påverkar lungorna så pass negativt.

Jag läser mycket bloggar där det är många som röker. Rökning lugnar, jag vet! Det kan va superskönt att röka. Jag själv tycker inte det är speciellt gott men otroligt lugnande och ett litet rus till fest som är skönt.
MEN... Efter jag slutade skolan har jag sett mycket i mitt jobb. Mycket hämskheter. Mitt nyårslöfte till mig själv va att sluta helt med rökandet, INGET FESTRÖKANDE. Varför? Alla vet att rökning skadar, japp. Alla vet att det ökar risken för lungcancer och KOL, japp. MEN det folk inte vet och ser är hur förbaskat hämskt det är att dö i det.

Jag har varit med när folk drunknat, drunknat i sig själva. Ja, för det är faktist så man dör av lungsjukdomen KOL. Lungorna fylls med vatten och sakta drunknar man.

Jag tänker mycket på döden i sig. Att dö är en sak. Att göra lidandet kort. Men att se dessa människor som i stort sätt ber för att vi ska rädda dom, hjälpa dom när dom knappt kan shippa efter andan för att sedan DRUNKNA. Fan, det är så sjukt hämskt att jag knappt kan beskriva i ord. Det är så fruktansvärt.

Och dom lixom vi vet att det är just rökningen som orsakat detta. Förr för sisådär 50år sedan, då viste man inte hur farligt det va. Men idag har vi vetskapen om det.




Så jag ber er alla unga, medelålders och gamla. Det är ett fruktansvärt sätt att dö på. Så plågsamt och det finns ingen återvändå. Och för alla ungdommar som röker, sluta, sluta, sluta. Det är inte tufft det är farligt. Jag kan ärligt säga att ja, jag tycker det är snyggt att röka men så INTE värt de. Inte värt den döden.

Okej, blev ett långt inlägg. Men hoppas att ni förstår att jag bara menar alla ni fina där ute väl.

Puss&Kram /Minna

Jag är fast i migsjälv.

Något drastiskt måste hända i mitt liv nu. Det måste ske en förändring. Jag kan inte leva som jag gör idag. Jag förstör mig själv, det är jag medveten om.
Att förstöra mig själv kan definieras på många olika sätt och jag kan sätta ett kryss för några utav dom. Men det som är jobbigast just nu är att mina hjärnspöken verkligen tar över hela mig och det är inte bra. Tankarna riktas dagligen åt det negativa och då blir inget bättre allt går bara åt det sämre. Desto sämre jag mår psykist desto mindre orkar jag, sover mindre, äter mer, hetsar mer. Allt blir en ond cirkel och jag känner mig så förbaskat äcklig hela tiden. Orkar inte.

Därför måste det hända något. Vad som hellst. Bara det händer något i mitt liv som förändrar livssituationen. Det är ett MÅSTE.




/Minna

Fredag innebär MYYYYS.

Dagen har varit bra än så länge med en lång promenad på en timme. Vaknade med ont i halsen så får skippa gymmet idag och i morgon, för på söndag har jag en träning kag inte vill missa.

Har inte hetsat idag och planerar inte för att göra det heller, det är inget jag direkt planerar i vanliga fall heller utan det bara blir.

Ska bli idolmys ikväll med mina BÄSTA VÄNNER. ÅÅÅ dom är så fina. Skulle gärna visa er dom, för det finns inga vackrare i världen. Vi ska göra tacos. Känns rätt okej ändå! :)

Snart blir det en till långpromenad fast då får vovven följa med som sälskap :D


Min dörrkrans

Här har jag knepat ihop en dörrkrans. Lite julig blev den. Men ganska nöjd ändå :)
Jag gillar att pyssla!

Ha en bra fredagkväll :)
/Minna

Inte en natt till...Jag vill inte mer!

Att inte min hjärna eller kropp vill sova gör mig galen. I natt sov jag tre timmar och en kvart och då vaknade jag emellanåt. Antingen frös jag eller va jag svettig. Drömde konstiga drömmar om björnar, smörknivar och stup.
För vet ni... Min värsta mardröm i livet är att bli styckad med en smörkniv. Tro det eller ej. Om man tar i jävligt hårt borde det gå. Eller hur?

/Minna

Det är med ett sorgset hejdå jag tackar för en bra tid med mina underbart röda converse.

Jag har ett par ganska nya svarta i den nya "tjejmodellen" alltså dom som är lite lägre än den traditionella. Jag gillar dom skarpt. Har även ett par nya underbara kängor nu till vintern. ÅÅÅ dom är helt underbara. Svarta är dom. Passar till allt. Men har även hittat ett par liknande men kanske lite festligare fast bruna. Nam Nam. Men det gillar inte plånboken. Varför ska skinn va så dyrt? ;) hehe

/Minna

Med dessa tre ord skulle världen vara fulländad.



Ska upp tidigt i morgon och här sitter jag helt klarvaken. Vad ska man göra när man inte kan sova? Med en Propavan känner jag ingen skillnad och med 2st tycker jag att jag blir lite "dåsig"  dagen efter. Så varför ta någon?

Få ta upp det med min läkare när hon kommer o ett par veckor. 14dagar med lite sömn JIHAAA! :S

Hoppas inte ni är vakna! :)
/Minna

Älska träning <3

Helt skakis i kroppen nu efter ett stenhårt pass. ME LIKE!


hehe... dålig bild!

Nu ska jag duscha, städa och gosa med min söting :)

/Minna

Tankar angående sjukvården!

Tänkte ta upp en viktig fråga. Hur vet man om sjukvården i dagens samhälle är bra eller dålig?

 

Jag har själv ganska mycket erfarenhet från sjukvården då jag genomgått ett flertal operationer på 2olika sjukhus i landet och varit en riktig olycksfågel genom min barn/ungdomstid. Och nu påbörjat erfarenheter från psykiatrin.

 

Är det rätt av oss patienter att ställa krav på vården eller utav våra läkare? Jag tycker de. Det är vår rätt att kunna se till att vi får den vård vi behöver. Jag har bemötts av bra respektive dåliga yrkesmänniskor i olika kategorier inom vården. Men en sak har jag svårt för, jag har svårt för att ställa dessa krav. Tankarna om att dessa yrkesmänniskor med lång hård utbildning liksom mig är just bara en människa. Människor kan göra fel, kan ha dåliga dagar. Men får exempelvis läkare ha det? Tänk om en ortoped skulle komma till jobbet en dag och ha en operation inbokad men har en dålig dag och misslyckas med sitt uppdrag i människokroppen. Läkaren sätter pasientens liv på spel med sin ”dåliga dag”.

 

 

Jag hade en narkossköterska en gång. Jag va 16år och skulle genomgå en relativt stor operation. Hon kom till mitt rum för att berätta hur allt skulle gå till och sedan ta med mig till operationssalen. Mamma satt vid min sida och narkosläkaren började undervisa. Problemet va de att hon va ryska. Jag fattade bara vartannat ord som kom från hennes mun. Jag blev en aning nervös lixom min mor när vi inte förstod vad hon sa, det är ändå hon som håller mitt liv i sina händer under två timmars tid. Nervöst följde jag med henne till operationssalen där ett gång med blåa ”gubbar” stod redo för att ingripa min kropp. Narkossköterskan skulle sätta nålen i armvecket på mig för att kunna injicera läkemedel till min narkos. Men sanningen va den att hon inte va speciellt bra på just de. Efter ca: 5-8 stick i min vänsterarm va jag helt blåsprängd. Alla vener va helt sönderstuckna. Överläkaren kom in och sa till henne att byta arm. På det andra försöket i min högra arm satt nålen där den skulle. Tur för henne att jag inte va rädd för nålar och har hög smärtgräns för jag såg helt misshandlad ut. Operationen gick bra och jag vaknade som jag skulle.

Hade denna stackars narkossköterskan bara en dålig dag eller va hon bara okompitent inom sitt yrke?

 

Det finns många problem med att vara patient i vården. Det enda vi vill ha är en bra läkare, som är som en läkare borde vara, dvs lyssnande, inkännande och kompetent. Men jag har också träffat riktigt underbara läkare. Dessa ser jag upp till och dyrkar för mitt liv ;) All cred till dom. Visst , sen har jag träffat riktigt bra läkare med sjukt bra kompetens inom sitt område med där den sociala kompetensen skulle behöva poleras en aning.

 

Vad/hur tycker ni? Är det rätt eller fel att säga att doktorer har dåliga dagar? Har dom därför rätt att ibland ”kränka” oss pga av att dom haft ett bråk med sambon?

 

Det jag personligen tycker är svårt just nu är att jag har lång erfarenhet inom vården när det gäller mitt fysiska tillstånd men inte när det gäller mitt psykiska. Jag märker väl när min kropp utvändigt läker men invändigt? Just nu tycker jag bara att mitt psyke blir allt sämre. Är det då min psykiatrikers fel? Gör hon inget bra jobb eller är det mig det är fel på? Ja, jag vet faktiskt inte…

Förlåt för ett hejdundrande långt inlägg och kul att ni som läste hela gjorde de. Lämna gärna en kommentar om ämnet om ni har lust! :)

 

/Minna

VILL HA!

Letar lägenhet. Är 21bast och hemmet är inte längre vad det ska vara. Vi bor inte 2vuxna och ett barn här utan är 3vuxna viljor. INTE OKEJ i det faktum att jag fortfarande behandlas som det lille duktiga söta barnet. Förvisso är det bra för ekonomin då den bara stiger men är det värt de? NEJ!

Kollar på 1:or och 2:or centralt. Funderar på att köpa en. Kollat lite idag och hittat en skitfin 1½ perfect för mig. Kostade ca:650 000 och hade ganska hög hyra efter de så det va där det neggativa låg. Vill ju ha låg hyra när man köper en lägenhet.

Men jag klarar inte av att bo hemma längre. Mamma och jag går i stort sätt oss på nerverna hela tiden och ingen av oss klarar det psykiskt länge till. Det är vi båda medvetna om.

Men vi får se hur det blir! :)

/Minna

Träning snart!

Vaknade kl:7 med världens huvudvärk. Åkte med mamma in till stan där det blev promenad med hunden. Det är svinkallt ute men fint väder så det va riktigt härligt. Lättade lite på trycket i skallen också. Bra där!

Nu ligger frukosten i magen och jag beger mig för att pumpa lite muskler ;) hehe

/Minna

don't you see?

Det va länge sedan jag hade ett leende på läpparna så här pass länge. Jag har skrattat nästan hela dagen av tankarna från gårdagen/natten/morgonen. Ja, allt va så gudars bra. Jag blev så lagom berusad också.
Men jag fattar inte hur jag INTE kan vara trött nu. Kände mig pigg i benen på träningen också. Hoppas jag kan ta igen lite somn i natt i alla fall. Tror att kroppen behöver det fast att det inte känns.


Lite huvudvärk när jag vaknade bara ;) haha

Har skrivit mitt schema för morgondagen. Nu små kollar jag på BECK och skriver lite dikter samtidigt som jag äter en clementin.

Tänkte bara förklara min överskrift på inlägget. På senare tid har jag blivit allt mer deprimerad och detta över ALLT i mitt liv. Mamma har såklart märkt att det är något som inte står rätt till men hon bryr sig typ inte. Hela mitt liv har vi varit mer som bästa kompisar men nu har allt bara kolapsat. Vi tål inte varandra längre. Sorgligt. Men ibland tror jag att hon väljer att blunda. Hon orkar inte se. Jag vill inte att hon ska se. Men ibland, ibland skulle det va skönt att veta att hon förstod vad allt handlar om.

/Minna

HAHA... Vilken kväll!

Trotts en panikattack precis innan avfärd, höga skrik, besvikelse och en gnutta ångest kom jag iväg. Och oj vilken kväll det blev sen. Skaka rumpa och nattliga äventyr i minusgrader hamnade jag i säng vid halv5 i natt. Vid kl: 08.30 va jag uppe och stökade. Det gillades inte av min bakfulla vän som försökte sova.
4 timmars sömn trötts en halv Stesolid och 2st propavan. HALLÅ jag borde sovit längre.

Nu ska jag och träna av mig lite trötthet så kanske jag återkommer till livet! hehe

/Minna

Cause every choice is a new mistake

Nu ligger frukosten i magen. Frukosten är faktist ganska okej, inte alls så mycket ångest över den. Har aldrig haft. Eller om det blir för mycket ibland så såklart då blir det jobbigt annars har frukosten alltid varit min favoritmåltid.

Nu ska jag damsuga hela huset och damma i mitt rum. Måste bestämma vad jag ska ha på mig i kväll också. Ska på fest. Jag hatar att bestämma vad jag ska ha på mig. Får alltid PANIK. Tyker jag är så sjukt ful och tjock i allt. Ska till stan vid 11.30 med en vän. Kanske hittar något snyggt där (kan ju alltid drömma). Vi ska äta lunch där och det kommer bli en god sallad. Det jag hatar med att gå på stan en lördag är att det alltid är så sjukt mycket folk och jag VET att folk kollar på mig. Granskar mig. HATAR.

Skulle vilja hinna träna idag också. Hinner inte det nu innan och efter stan kan bli svårt också. Sprang en runda på 25min i går kväll iallafall. Mer träning åt folket. Älskar att träna :)


Favorit just nu :P

/Minna

Hej ångest.

Jag vill inte va hemma men jag orkar inte träffa någon heller. Jag känner panik i hela kroppen för jag vet inte vart jag ska ta vägen.  Jag vill göra dumma saker men överväger om att ta livlinan ringa en vän för 50/50 är inget bra alternativ och fråga publiken kan vi ju bara glömma ;). Jag vill heller inte visa för mina vänner hur pass dåligt jag mår. Jag vill inte tynga dom och va tråkigt sällskap en fredagkväll.

 

Min Psykiatriker skulle ringt igår. Det gjorde hon aldrig. Tänkte att jag kanske tog fel på dag att det va idag hon skulle ringa. Men nepp inget samtal idag heller. Jag ringde henne och då hade hon gått på semester. Jag viste att hon skulle de. Hon skulle bara ringa och kolla hur det går med min nya medicin. Det går SKIT. Och det får hon inte veta nu. Ringde då Psykakuten bara för att fråga vad jag skulle göra. Blir att höja dosen men att jag får komma till mottagningen för nya recept då det inte stämmer.

 

Detta har gett mig sjuk ångest idag. Varför va det så svårt att ringa? Hon har gjortd e förut men säkert glömt nu. Ingen big deal egentligen ,men eftersom jag hade ställt mig in på de blev jag bara så besviken. Och nu är det tre veckor tills vi ses nästa gång.

 

Blivit lite trädgårdspyssel dock! <3 Ganska nöjd!

Nu ska jag äta tacos med mamma och hennes sambo. Har faktiskt inte hetsat idag.

Hoppas ni får en rolig fredag :)

 

/Minna

Jag vill att allt ska försvinna.

Ibland gör allt för ont. Livet utspelar sig som i en mardröm. Jag vill att en prins på en vit häst ska komma och rädda mig. Ta mig här ifrån till en vacker plats där det finns lycka.

Jag sprang i 26min innan, kändes som 45 men va skönt att rensa tankarna. Få bort lite av allt som ligger och gnager. Alla sjuka tankar som snurrar som ett ekorrehjul.  Just nu är det svårt. Svårt att ta tag i livet. Dagen är snart gången och i morgon väntar en ny dag, förhoppningsvis en bättre sådan.

 

 

Många tankar.

Jag som många andra människor tänker ofta på mat. Detta i flera olika sammanhang i livet. Jag har personligen varit ganska medveten om mitt matintag i stort sätt hela mitt liv men dock inte haft ett kontrollbehov av det hela tiden.

 

När jag som elitidrottare var mest aktiv tänkte jag mycket på att jag skulle få i min tillräckligt med energi för att kunna prestera och under den perioden slank det ner både det ena och det andra. Men det kändes bara helt okej. Jag gjorde ju av med det.

 

Men innan min dåvarande idrottskarriär hade jag en period i livet då allt va svårt. Jag gick i 8an på högstadiet  och allt handlade om utseende, dyra kläder, synas och höras. Jag va inte en av dom. Jag hade mycket i skolan med min idrott, mormor och pappa. Allt på en gång. Mormor dog, pappa blev tagen för rattfylla, skolan gick skit och min idrott blev påverkad. Livet rasade och det gjorde jag med.

 

Jag sörjde mormor, skämdes över min pappa då ALLT hade stått i tidningen. Jag slutade äta. Jag hade ingen lust, ingen matlust.  På två veckor gick jag ner 8kg. Jag orkade inte vara med på gympan, skolkade från lektioner m.m. Vad hände?

 

Jag blev kallad till skolsköterskan som sedan tog kontakt med min mamma. Dom hade gemensamt koll på mig och mina matvanor. Tankarna om att jag va tjock och ful fanns där hela tiden. Men jag ville inte heller förlora det ända jag hade i livet. Det ända jag någonsin aldrig ville sluta med. Min idrott. Det fick mig att kämpa tillbaka. Det tog ett tag.

 

Det va när jag blev skadad. För ca3år sedan mitt liv började rasa igen. Jag va tvungen av fysiska skäl att trappa ner från elitnivå till ”vanlig”. Det som blev fel då va att istället för att svälta mig själv kunde jag inte sluta äta. Eftersom jag alltid har ätit väldigt mycket för att orka. Jag åt och åt och åt…. Tillslut när jag märkte att jag började gå upp i vikt och få fett på mage, lår och armar (som jag inte haft innan) började jag må skit men jag kunde fortfarande inte sluta äta. Jag blev självdestruktiv igen (va lite det som barn också) och började kräkas upp allt jag åt. Ville bli av med allt, ville bli ren, ville inte bli tjock, ful och äcklig. Detta va heller inte första gången jag kräktes utan gjorde det lite som yngre med men då av andra orsaker.

Men jag frågar mig själv VARFÖR? Varför håller jag på som jag gör? Dämpar ångesten med mat. Det hjälper bara en stund. Jag förstör mig själv men det är ingen som ser. Det är ingen som ser på en människa som är bulimiker. Varför väljer jag inte den smala vägen om jag nu vill förstöra mig? Jag gillar att ha den kontrollen. Men fan. Jag vet egentligen inte riktigt vad jag vill komma.

 

Varför väljer man det ena eller det andra? Just nu är jag som besatt av mat i perioder. Kan inte släppa det ur tankarna en sekund. Det ända jag tänker är hur jag ska ta mig hem så jag ska kunna hetsa ifred. Och förr va det ända jag tänkte på hur jag skulle kunna komma undan middagen hemma och i skolan utan att någon skulle märka. Fan va lustig jag är. Jag missbrukar mat.

 

FAAAN ÅNGEST! ÅNGEST! ÅNGEST JAG HATAR DIG, JAG HATAR MIG SJÄLV SÅ JÄVLA MYCKET!

Sorry för ett helt fuckt upp inlägg! FÖRLÅT.

/Minna

NU börjar jag bli som vanligt ;)

Kände mig riktigt dåsig ända till kl:14 efter de gick det bättre, då började jag vakna till liv igen. Så nu känner jag mig ganska pigg. Hur ska detta sluta?

Nu sitter jag och smuttar på ett ljuvligt te från lipton  Temtation summer fruits, MUMMS. Har skaffat mig en jättefin ask/låda där man kan ha olika teer i. Jättebra eftersom jag har tusentals känns det som, hehe!

Imorgon kl:9 kommer min psykiatriker att ringa mig. Höra hur det går med Propavanen, sömnen och lite annat. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Får se hur det känns i natt också men än så länge tycker jag att de förra va mycket mycket bättre(Zolpidemen). Sen kommer jag inte ha tid hos henne förens den 23nov. 3veckor till dess. Hon jobbar bara halvtid och ska ha semester. Trodde aldrig att jag skulle tycka det va jobbigt att inte få prata eftersom jag aldrig har pratat med någon om mina problem i hela mitt liv. Men faktiskt känns det riktigt jobbigt att inte få komma till henne nästa vecka. Har på något sett blivit en grej jag måste göra fast att jag inte pratar allt så mycket. Jag har en tid att träffa en människa veckan därpå som faktiskt väntar på mig. Därför ”måste” jag komma och har då en anledning till att leva en vecka till. Ett slaks mål för att jag ska klara alla dagar i veckan. Låter kanske lite sjukt. Men det är så det är för mig. Vardagen i sig känns ganska meningslös just nu.

/Minna

 

När allt urartar.

Första natten med Propavan är avklarad. Och NEJ, det kändes inte alls bra.
Jag tog en tablett kl: 23.40 för att jag kanske skulle somna vid ca: 00-00.30 men icke. Kollade på klockan sista gången kl:02 sjukt jobbigt när takarna bara snurrar fast att jag hade ställt in mig på att sova. Plus att jag fick dom för att få en jämn sömn hela natten och det kan man ju säga att jag INTE fick. Vaknade minst ett par gånger för mina drömmar. Kommer dock bara ihåg lite av en. Vaknade relativt tidigt ca:7 och låg vaken till och från till 9.
Nu känner jag mig bara seg, typ trött lite hela tiden. JOBBIGT.

Varför inte en normal sömn?
Dom andra tabletterna va bättre, känns det som just nu i alla fall!



Nu ska jag ut i naturen med vovven sen kanske springa en runda efter de! :)

/Minna

Blandade kännslor.

Jag hade verkligen en underbar förmiddag. Umgåtts med min farmor, hjälpt henne att handla och fixat lite hos henne. Dagens goda hjärning är avklarad.
Jag åt 4st kakor som hon ska bjuda på på sitt kalas. Jag va TVUNGEN att smaka sa hon. Jag tackade inte nej. Jag mår verkligen alltid dåligt när jag äter godsaker men kan inte sluta. Jag får helt enkelt skylla mig själv. Känner mig nu tjockast i hela världen.

Även att förmiddagen va bra så hade jag tid på psyk kl:14.00 som gjorde att jag hade tankarna på de hela tiden. Mötet gick sådär. Fan, det känns inte som jag kommer klara detta. Men jag klarar det heller inte själv. Jag vill bara gå genom gjorden och försvinna. Jävla samtal. Jag behöver detta säger hon. Men allt blir bara värre. Det blir bara värre och värre.

Vi pratade om allt möjligt. Mina tvångstankar som jag haft sedan jag va liten, mitt skrivande, mina "skador", mamma och pappa, tabletter, sömnen m.m. Jag vill bara att allt ska bli bra. Det ekar i mitt huvud.  Jag bär nästan alltid långärmat för att jag inte vill visa mina armar. Jag har INGA ärr på ovansidan av armarna utan mer på undersidorna. Jag vill verkligen inte att någon ska se. Men idag bar jag trekvarts armad tunika som brukar dölja det mästa. Bara lite syns och det är ingen som reagerar på. MEN i slutet av samtalet frågar hon alvarligt - Vad har du gjort på armen? Hon hade lyckats se ändå. Hon vet att jag har skadat mig själv för de har vi pratat om. Men sjukt pinsamt att hon skulle se, tröjarmen hade lixom åkt upp några cm. Vad säger man då? Det är ju fan ingen ide att ljuga äns. Så jag berättade typ. PINSAMT.

Så just nu har jag världens ångest. VÄRLDENS ÅNEGST. Jag fick ny sömnmedicin. Propavan. Vi får väl se om det hjälper. Idag började jag skicka sms till mina vänner kl:04.10 på morgonen. DOM VA INTE SÅ GLADA.
Sömnen är viktig.

Uppdaterer nog mer sen. Måste skriva av mig. Panik annars!

/Minna