Första ångestfria besöket... WOHOO ;)
2010-12-29 @ 21:44:52
Jag måste bara säga att jag har träffat en riktigt bra psykolog. Hon verkar vara alla tiders. Synd bara att jag kanske inte ska träffa henne mer. Hon ska nämligen inte vara kvar på öppenmottagningen efter nyår.
Men det verkade som om min läkare hade pratat med henne (innan jag hade träffat henne) om att jag kanske skulle "följa med" till det andra stället. Hon har varit på öppenmottagningen i ett år och ska tillbaka dit hon jobbade förut, nämligen på Anorexi/Bulimi Centret. Kändes lite lustigt när dom hade pratat om mig utan att jag viste, men fattar ju att det är så man måste göra. Men jobbigt ändå (och funderar på om min läkare har en baktanke med detta??).
Då får jag vara kvar och träffa min läkare på öppenvården och sen träffa psykologen på ABC. Men detta är inte alls säkert. Men hon sa att hon ville att vi skulle träffas igen, att hon kunde hjälpa mig :S
Jobbigt, jobbigt, jobbigt… jag som hade bestämt mig för att inte sätta min fot där! Men jag vill ju må bättre. Så får väl ta och ge det en chans i så fall. Men jag vet inte…
Men sen funderade jag lite också, idag va första gången jag INTE hade ångest, funderade på att skada mig eller göra något annat dumt när jag gick från psyk. Första gången. Å det kändes så bra. Men sen kom jag på att svaret till de kan vara att hon inte pushar mig så mycket, ställer inte så jobbiga frågor och är inte så intensiv som min läkare är. Allt det jobbiga kommer då inte fram. Men därför kanske dom två är bra ihop för mig. En som är lite ”lättare” och en som är lite ”tyngre” att prata med.
Vilket fall så satt jag hos henne i nästan 90min. Men de va skönt, faktiskt. Vi har ganska mycket gemensamt, så mycket bra samtalsämnen.
Efter blev det en kortis på stan, inget IKEA inte. Men sjukt med folk så vi blev inte långvariga. Fan, folk är ju som galna när det är rea, haha.
Aja… hoppas ni hade en bra dag. Och jag ska försöka göra ALLT för att inte upprepa nattens galenskaper. Nu ska jag kolla på lite you tube klipp som jag blev rekommenderad av min psykolog, haha som sakt, vi har samma intresse ;) Sjukt skön va hon och hon hade till och med en film om detta som hon ville att jag skulle låna OM vi sågs i gen som hon som sakt hoppades.
/Minna Permalink Psykiatrin Kommentarer (1) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Elin
Blir så glad för din skull, jag hoppas du får fortsätta träffa dessa två, eftersom dom tydligen gett dig en möjlighet så att du får komma till ett annat ställe, där du inte har varit förut, och där dom förhoppningsvis använder sig av en annan metod än de du provat hittills, eftersom de uppenbarlige inte hjälpt dig särskilt mycket.
Nej jag vet. Trots ångesten så lyckades jag hålla mig inne. Det vore fint att dö utan att behöva vara vaken. men ändå så hemskt. Jag vill inte dö på en grusväg. Då dör jag ju av anorexin? Sen jag kom ut från min korta tid på 91an (beroendeenhet/missbrukarenhet här i Västerås insåg jag att jag inte dött av alla hemska saker jag gått igenom, och att jag inte heller dött av alla underbara saker. Jag visste att jag hade lång tid kvar att ta mig ur det här och att det finns sätt inte ens jag vill dö på, oavsett hur jag mår. Och det finns sätt att dö på som ingen förtjänar se mig dö av. Det är själviskt att ta livet av sig, det kan man inte komma ifrån, men med äs har man rätt att ta hand om sig själv, för alla människor förtjänar att få leva ett värdigt liv, och dö på ett värdigt sätt. Det är därför jag är för aktiv dödshjälp. Och efter att ha sett hur min farfar dog är jag ännu mer för det. År av vaken, smärtsam väg mot döden där de är fångade av sjukvården och få avsluta sitt liv inlåst och ofta ensam. Jag önskar att jag hade varit mer hos farfar innan han dog. Han var det bästa jag visste. Han var min räddning, mitt skydd, min tillflyktsort, det jag längtade till när de skrek utanför toalettdörren i skolan och när äs tankarna skrek att jag faktiskt förtjänade de där glåporden, smällarna, utfrysningen. Det var nog där äs började växa, den onda delen av äs som numera är störst av allt inuti. Skit samma, det är en lång och tråkig historia.
Det är starkt att stå emot dom tankarna, särskilt mitt i natten, efter timmar av ångest och sömnfrånvarande. Men jag vet ju redan att du är stark.. !!
Stå på dig, skänker dig en liten styrkekram och en tanke. <3
2010-12-30 @ 14:44:32
URL: http://uturanorexin.blogg.se/