stolenmoments

I'm scared of dying and so are you

2010-12-18 @ 10:24:53

Jag vet att du är rädd också.

Mycket i mitt liv, allt det negativa, all ångest, alla problem, mitt självskadebeteende handlar i grund och botten om min pappa. Allt han och hans vänner har gjort mot mig. Det är hans som har gjort att jag många gånger velat dö. Bara lämna allt. Ibland känns det som om jag dör, då vinner han. Jag skiter i de men vill ändå inte att han ska vinna. Så ibland känns det som han eller jag, liv eller död.

 

Jag vet hur dödsångest känns. När man tror att man ska dö både fysiskt och psykiskt. Pappa har också dödsångest. Han va med om en olycka för snart 2år sedan som gjorde att han höll på att dö. Läkarna sa att han hade änglavakt. Bilder kom upp i tidningen där han va både gul, blå och blodig. KUL..  Han kan fortfarande vara rädd, det känns. Bara för att tag sen skrev han testamente (dåligt för mig). Han sa rakt ut, väldigt otrevligt att han kunde dö vilken minut som helst. Tack för infon.

 

Jag vet inte riktigt vad jag ville komma fram till. Bara att jag mår dåligt över hur min pappa är. Trotts att jag är ”vuxen” har han makt över mig, en makt jag inte kan komma ifrån. Det är jobbigt.

 

Mina självskadebeteenden har blivit allt fler och allt större med tiden. Något som jag hatar. Tycker är fruktansvärt jobbigt och stör min vardag och mina tankar kring livet. Jag förstör mig själv.

Jag har vetskapen om att det jag gör är så fel. Men jag kan inte ändra på de. Ana/Mia, blodet, skärandet, hetsen är för nära nu. Dom håller mig uppe. Jag klarar mig inte utan dom trotts att det jag mest av allt skulle vilja är att bli fri från dom. Eller, snart  men kanske inte just nu. För utan dom då kanske jag inte orkar.

 

Jag och min plutt för två år sen!

 

/Minna

Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback