En del faller vackert.En del faller hårt.
2012-02-20 @ 01:24:56
Det är tråkigt att höra att fler människor behandlats lika illa av akutsjukvården som jag har. Dock drar jag inte alla över samma kant och har förhoppningar om att sjukvården ska ta lärdom av alla misstag som görs. För visst, vi är alla människor men vissa val som tex läkare gör kan ha förödande konsekvenser som tex de som hände med mig. Om jag hade lyckats stå på benen tills jag kommit ut kunde jag lika väl vara död nu. Jag hade inte tagit mig hem själv utan troligtvis svimmat ute i minus 15grader. Och när jag fick åka in och sy för dryga 3veckor sedan slutade lampan att fungera mitt i när han sydde. Och den ssk som va med kunde inte sätta på den. Så han tog lite på måfå och självklart lyckades han sticka ssk också. Vilket egentligen innebär att hon måste gå och kolla upp sig för blodsmittor. Men hon frågade bara mig om jag hade det eller inte. Nej sa jag. Men hon gör fortfarande tjänstefel. Skrev lite om detta när det hände. Så till er som sitter i samma båt som jag och som en tjej skrev, vi har varandra. Tog upp detta på behandlingsenheten och visst va det många som reagerade. Men det är en sak som är farligt i detta, det är att vad händer nästa gång? Vad händer om jag skulle bli fysiskt sjuk igen? Frågan är om jag ”vill” söka vård på akuten då. Troligtvis inte efter detta bemötandet. Tragiskt. Annars är jag mycket bättre nu rent fysiskt. Fortfarande dåliga värden och vissa fortsätter att sjunka. Nu har jag motion/träningsförbud. Ett långt blandat inlägg. Ta hand om er där ute! Kraam
Permalink Psykiatrin Kommentarer (1) Trackbacks ()
Läkarsamtal
2012-02-02 @ 12:17:03
Slutade med att vi satt och småfnittrade både han och jag. Det är skönt att jag haft honom i både sluten och öppenvården. Då slipper jag dra saker om mediciner och annat. Han tycker jag är lite galen. Och jaa det kanske han har rätt i ;) Han brukar skratta åt mig, eller det gör ganska många. Jag va alltid den som alla skrattade åt. Han tyckte att jag såg bättre ut än förra gången. Det kan man säga att han hade rätt i. För förra gången hade jag slagit mig så hårt att jag fick åka och röntga mig, skurit så djupt att stygnen aldrig tog slut och deras argument om att polisanmäla eller våga sätta stopp för det just nu den psykiska misshandeln som en viss person orsakar mig. Det blev helt enkelt för mycket. Så denna gången gick det hålla ett normalt samtal vilket va bra. Concertan höjdes och det kanske ska sättas in Ritalin också så småningom. Nu ska jag ut och gå i snön, till behandlingsenheten och senare ska vi baka scones och se på film. Känner redan att jag är lite smått nervös inför de. Tur att de är bra personal. Kram på er
Permalink Psykiatrin Kommentarer (1) Trackbacks ()
Dom ger mig blickar
2012-01-30 @ 22:05:22
Och så blev gårdagen/natten kaos. När natten kom hade jag ångest, sjuk ångest. Hon satte sig ner bredvid mig i soffan och frågade hur det var samtidigt som hon la sin hand över min arm. Drog undan armen fort. Vad har du gjort? har du skadat dig? Sa att det inte va något allvarligt eller farligt. Men hon va tvungen till att se annars hotade hon med psyk. Så motvilligt och panikslagen drog typ 2personal ut mig i bilen och så va jag helt plötsligt på väg till akuten IGEN. Ååå... personalen på akuten va inge bra plus att det va en tjej som jobbat natt på psyk som va och jobbade på akuten nu. Ja, kom folk och frågade massa dumma frågor m.m. och dom kollade på mig som om jag va dum i huvudet. Skulle aldrig berätta något för någon jag inte känner. Fick sy och mitt uppe i allt sluta lampan att fungera. Så där satt läkaren i skummet och sydde mig utan bedövning. Va nog hemma till 00.30. Min personal va oroliga men dom ville heller inte skjutsa mig till psyk där dom vet att jag inte vill va. Så hon som åkte med mig stannade till 03.00. Kändes tryggt. Sov typ inget i natt så hoppas på mer i natt och framför allt... inga självskador. NADA. Massa styrkekramar
Permalink Psykiatrin Kommentarer (2) Trackbacks ()
Självmord
2012-01-28 @ 11:51:07
Natten har varit ruskigt lång. Det läskiga är att det nästan känns som det kommer förbi såhär i all oändlighet. Jag ser ett förbättrande i mitt mående då jag inte ”vill” prata dö dö dö hela tiden. Men sömnen känns som den aldrig kommer bli bra. Jag ringde natten på Avd. Det va S som svarade. De va skönt att få prata med någon som känner mig väl och vet hur min sömn, mina tankar och allt annat inom mig bubblar. Hon hade tänkt på mig. Och jaa…undrade om det va något speciellt som satte igång den där jävla ångesten, paniken. S vet, hon vet vad som hände i somras. Jag behövde bara nämna hennes namn och hon förstod direkt. Allt handlade om A. A va en tjej, några år äldre än jag som va så underbar. Jag älskade hennes stil. Smal, svarthårig och brukade gå runt i fina klänningar och söta kjolar. Vi kom från samma ort, hennes lillasyster är ett år äldre än jag och jag känner hennes mamma väl. Vi pratade mycket och delade mycket med varandra på avd. Jag skrevs ut i juli. En personal kom fram och gav mig en fin lapp från A. Jag packade mitt liv i plastpåsar och åkte hem. Lappen försvann i röran. MEN efter 2veckor hittade jag den. Skickade iväg ett långt sms. Inget svar. Skickade några dagar senare. Inget svar. Efter ett par veckor träffade jag en ssk K. Det som inte fick hända hade hänt. Min fina underbara roliga söta trevliga vän. Varför? Allt måste blivit fel, vi skulle kämpa… vi skulle ses när du kom ut. DU sa de… DU sa att du ville ses mer än allt annat. Varför? Jag saknar dig i mitt hjärta. Du tog en överdos på tabletter. Det som jag har gjort så många gånger innan, legat i koma, hjärtmaskin, pumpats, kol men jag har vaknat, varför vaknade jag och inte du? A jag saknar dig <3 Din vän Minna. Allt detta kom upp då jag träffade ssk K på stan för första gången efter jag fick beskedet. Jag flög i hennes armar...Är allt en mardröm?
Permalink Psykiatrin Kommentarer (1) Trackbacks ()
Healing
2012-01-09 @ 00:25:36
Hej på er. Det va ett tag sedan sist men om jag ska vara ärlig tänker jag på alla er ute i bloggvärlden en hel del fast att jag inte varit aktiv och läst och skrivit på flera månader. Men innan hade man kontakt i stort sätt varje dag och delade med sig av sig själv en hel del. Aja... jag är fortfarande fri, fri från psyk och LPT. Men allt är inte bra för de. Just nu har det varit riktigt svajigt i flera dagar eller till och med veckor. Det började innan jul och håller fortfarande på. Haft för mycket självskador och maten har inte funkat så jättebra. Men nu är snart alla hemska helger slut, skööönt. Annars har det hänt ganska mycket. Jag har kommit mycket närmare min personal. Vissa är underbara andra mindre underbara. Men ja, jag gillar alla. Natten gick just. Hade sjuk ångest innan. Min arm värker. Tror jag har inflammation. Natten ville att sköterskan skulle komma hit. Men jag vill inte visa mina sår och ärr för vem som helst. Så nej tack, dom tjatade men jag hade bestämt nej. Så om det inte blir bättre tills i morgon måste jag kolla upp det. Tar nog bort stygnen själv i morgon vilket fall. Det är underbart att vara hemma, så underbart. Men ensamheten på kvällar och nätter suger ur det värsta av mig. Ångest och tankar snurrar som bin i en bikupa. Jag blir galen. Sover knappt inget och då går tankarna mer åt det negativa hållet. Men jag är hemma och det är hemma jag ska vara. Denna natten va den första natten för ett år sedan jag fick handräckning på. Sjukt. Får inte tänka på de. Jao Jao. Hoppas det är bra med er där ute. Jag unnar er det bästa och god fortsättning
Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()
Blood ooze out
2011-11-13 @ 14:26:59
I morgon är det utskrivning. Har varit här nu i lite drygt 3månader. Känns som en evighet. Från 30graders värme till minusgrader, från sommar till vinter. Jag har missat mycket. Men har även varit med om en hel del. Tyvärr både bra och dåliga saker. Har skaffat mig 2nya vänner. Men det är jobbigt när man får va med om självmord på en sluten psykiatrisk avdelning. Tragiskt. Borde vara säkert men egentligen bara en falsk trygghet. Just nu känner jag mig en aning känslokall. Undra hur min vardag hemma kommer se ut? Kommer få mer hjälp av mitt boende-stöd. För egentligen vill dom här att jag ska flytta till ett boende men jag vägrar. Jag vill bo i min lägenhet, inget snack om saken. Så dom kommer komma till mig 3gånger om dagen. För det kommer bli en extrem kontrast att ha personal 24/ till 2timmar om dagen som jag hade innan nu blir det typ 3timmar. Vi får se hur det går. Vilket fall så har jag varit riktigt dum. Skar mig djupt i tisdags men sa aldrig till, jag ville inte sy men det hade verkligen behövts. nu glipar typ hela armvecket. Fick sy igår i alla fall, ett annat. Måste sluta, måste få ett stopp på detta. Bra läkare som sydde i alla fall. Hon är förstående och lättsam och har sytt mig innan. Hon gillar att köra utan bedövning och det är bra för det vill jag med. Aja... nu ska jag fortsätta virka lite på min halsduk. Och en annan sak, psykvården måste verkligen förbättras och förnyas för att utvecklingen ska gå framåt inte bakåt. Hej på er. /Minna
Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()
IVA
2011-11-05 @ 15:38:52
Jag är kvar Dagarna bara går Jag vet inte vad som är ut och in rätt eller fel Jag bara lever vidare Jag hatar att säga att sanningen inte stämmer överens med mitt tänk Jag måste bli skadefri innan jag kan börja ett "riktigt" liv. Men hur? Jag gjorde ännu ett misstag i tisdags som resulterade i att hamna på IVA. En till Intox i alla som blivit. Minns inte antalet längre, minns inte alla gånger vad och varför. Så där låg jag med maskiner inkopplade överallt, dricka kol och höra hur dom andra försökte hålla en tant vid liv en hel natt. Alla människor jag träffar inom vården säger till mig -lycka till hoppas det kommer gå bra för dig lilla gumman sen försvinner dom ur mitt liv lika fort som vinden ilar förbi mitt instängda psykfönster. Jag hatar mig själv för mycket för att kunna gå in med 110% i mitt tillfrisknande och det är de som behövs för att lyckas ta sig ur mitt eget fängelse. För vet ni... jag blir snart utskriven. Ja, kalla det vad ni vill men jag kallar det fucking perfect. Inte för att jag vet att jag kommer klara det utan för att då tar jag mig ut i friheten utan att vara övervakad 24/7. Mitt LPT kommer dock vara kvar. Min personal gör allt vad dom kan, men dom vet inte heller hur dom ska klara detta. Om inte dom vet hur ska då jag veta? Står på lite annan medicin nu så vi ska se hur de funkar Endronax tetracyklin theralen largegan (ökad) seroquel 600mg mitrazepim x2 nozinan x2 Jag måste hålla mig ifrån Benzon annars kommer det sluta illa. Jag vill inte börja på beroendeenheten. Och såklart har jag råkat röka på också mitt i allt. Vad fan skulle jag göra det för? Idiot. Och i onsdags natt råkade nattsköterskan ge mig en "överdos" Pallar inte längre. I natt har jag sovit 3timmar trotts alla mediciner. Sjukt. Jag måste sova men jag kan inte. Jag vet inte hur man gör... Ta hand om er alla. Vi har bara ett liv! /Minna
Permalink Psykiatrin Kommentarer (1) Trackbacks ()
Fängslad inom kritvita väggar
2011-10-18 @ 17:10:24
Okej, riktigt så illa är det inte men nästan. Jag är fortfarande kvar på mitt LPT men har 6timmar perm om dagen. Dock inte idag. Jag kan fortfarande inte stå emot de sylvassa små sakerna som sakta delar på huden och blodvita tränger fram vilket kan ge konsekvenser i form av mindre perm m.m. Men självskadorna har minskat vilket är bra. Det har hänt massor och då massor. Igår fick jag ytterligare en gång byta avd. Inte kul, inte de minsta. Har haft riktig panik över de och inatt tror jag de blev typ 2timmar sömn vilket som jag sa innan resulterade i ytterligare trådar på armarna. Helvete. Men man kan säga att det har handlat om dåligt umgänge och droger vilket inte ska förekomma på ett sjukhus. Maten går också skit. Vissa dagar sköter jag mig och även att jag går upp lite då så försöker jag att inte straffa mig själv fast ibland blir det världens hets och spy efter de, not good! Jag ber till gud nästan jämt för att jag ska få komma härifrån, men undra vad jag gjort för fel eftersom jag straffas hela tiden! Snälla ta bort allt ont från min kropp. Ta bort mig från mig själv. Ta hand om er andra. Massa kramar //Minna
Permalink Psykiatrin Kommentarer (1) Trackbacks ()
Nåldyna
2011-10-11 @ 08:36:44
Hej på er! Visst är det okej med bakslag? Allt kan inte gå spik rakt uppåt, eller? Har kräkts lite och skär lite. Kan inte riktigt sluta helt men det är inte alls lika mycket som "förr". Några stygn ska tas idag. Skönt att slippa dom. Dock kom det till några fler i helgen. Kör utan bedövning när jag syr nu. Tycker om smärtan. Fast Maria ssk tycker inte om de, hon tycker inte jag förtjänar att plågas! Annars virkar jag en massa och har nyss fyllt i de sista ADHD papperna. Så nu är det bara för en psykolog att kolla upp. Nu ska jag snart måla naglarna av trissdess! Puss&Kram /Minna
Permalink Psykiatrin Kommentarer (1) Trackbacks ()
Medicinering
2011-10-05 @ 23:11:07
Efter en av mina förra överdoser va det en läkare som valde att ta bort alla utom en. Just för att jag inte kan sköta dom. Nu har jag trappat ut Zymbaltan helt men har ett antal andra också. Fast all medicin är det omöjligt för mig att somna, helt sjukt. Oftast sover jag mellan 1-3timmar per natt. Så just nu ser min medicinlisa ut som såhär: 08.00-Endronax 10.00-Tetracyklin 12.00-endronax 20.00-600mg seroquel och Mitrazapin 22.oo-Tetracyklin mellan 22-24- Nitrazepam och Heminevrin och oftast så blir det 6st largegan och theralen vid behov under dagen. Jag vill verkligen inte ha mer medicin. Men tyvärr är det ju inte jag som bestämmer :/ Sov gott på er /Minna
Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()
Framsteg
2011-09-29 @ 11:21:15
Hej alla! Dålig uppdatering nu. Detta för att jag inte har känt för något de sista veckorna. Jag är fortfarande kvar på avd med LPT. Jag vill som sagt bara där ifrån. Nu har jag fått lite längre permis än 2timmar så nu hinner jag lite när jag är hemma. Skönt. Men jag blir ändå nervös, nervös för att jag ska skada mig själv. Jag har ökat i vikt, känner mig som ett fetto och jag har svårt att få behålla maten. Det va rond idag och det va sista gången jag hade denna läkaren för avd byter men jag kommer träffa honom fler gånger eftersom han är läkare på min behandlingsenhet. Jag vill inte behöva sy i min kropp mer, jag vill inte skada den, jag vill inte hamna på akuten, IVA, ITVA eller medicin mer. Jag vill inte, jag orkar inte, jag klarar inte detta. Fan, mitt liv är katastrof. Hjälp!
Permalink Psykiatrin Kommentarer (1) Trackbacks ()
Länsrättsförhandling
2011-09-25 @ 12:56:24
Nu har jag varit uppe i rätten med mitt LPT. Gud vad nervös jag va. Men det bestämdes att jag skulle va fortsatt sluten psykriatrisk vår i max 4mån. Inte för att jag kommer vara kvar här i 4mån med rätten säger att dom kan hålla kvar mig så länge. Förhoppningsvis får jag komma hem inom 2veckor och ha öppenvårds LPT i några veckor tills jag inte uppfyller kraven längre och då måste läkaren skriva av de. Jag va även hos ortopeden i Torsdags. Något jag egentligen inte ville, men personalen yvingade mig. Inga bra besked där inte. Jag har skurit av en närv i armen. Inte okej. Men fick i alla fall en förklaring till varför jag haft så ont. Har hela tiden trott att det varit en inflamation eller nått. Men nej. Nu är det som det är. Jag känner mig extremt inlåst. Kanske just för att jag är de. Men idag får jag följa med mitt boendestöd ut. Ska bli underbart att ta sig ut från sjukhusets väggar. Hoppas det går okej för er där ute! Massa kramar /Minna
Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()
Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer...
2011-09-08 @ 16:32:59
Hemma på tim perm. Ja, vad tar tiden vägen och vart tar livet vägen. Att mitt LPT är avskrivet är underbart MEN när jag tänkte skriva ut mig själv blev jag verkligen nedröstar. Jag ska vara kvar ytterliggare en vecka. Och hur känns då de, FÖRJÄVLIGT. Och min medicinlista är just nu sjuuuk. Eller egentligen har jag inte så mycket eftersom all min vb medicin är borta och att jag tog bort cymbaltan pga impulser, men istället har jag enorma mängder knark till kvällen. Och jag som är emot benzo. Men just nu 600mg seroquel, 10mg nitrazepam och heminevrin. Personalen tycker det är ett under att jag kan gå. Dom drågar alltså ner mig. Är det okej? Min dörr är fortfarande paj. Vill inte tillbaka till psyk just nu. VILL INTE, VILL INTE VILL INTE. Rädda mig snälla :( Tror jag kommer ha typ 1000 olästa på bloglovin men jag kommer läsa lite när jag kommer hem sen. Tror på er! Massa kramar /Minna
Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()
Permis
2011-09-01 @ 17:16:40
Möten hit och möten dit. Jag ökade sömnen ytterligare en timma idag. Bra! Men fortfarande för lite, 4timmar räcker inte säger dom. Dom drar i mig bensodiazepiner som jag inte alls gillar. Vill inte bli beroende och vill inte få abstinens i en vecka för att jag kommer behöva trappa ur tills på måndag. För på måndag ska jag hem. Hur nu de kommer bli när min dörr är helt åt pipan. Men ett stort gigantiskt plus är att jag...bambambam blev av med mitt LPT idag. För imorgon skulle det blivit en hel månad och då måste beslutet upp i rätten. Så nu är jag "fri" fast jag måste följa vårdplanen annars kommer han sätta de igen och det vill jag inte. Så nu ska det kämpas. /Minna
Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()
Nytt utskrivnings datum
2011-09-01 @ 01:22:54
Fick träffa läkaren idag trotts att det inte va ronddag. Allt möjligt bestämdes och det blev både ris och ros. Just nu är jag motiverad, jag måste bli frisk och kry innan livet kan bära!! /minna
Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()
Polis OCH minnesförlust
2011-08-28 @ 19:00:46
Ja det jag skrev i förra inläget va milt skrivet. Idag fick jag komma tillbaka tiLL psyk efter 24timmars vistelse på ITVA. Det som varit extremt jobbigt va att jag inte haft en aning om hur jag tagit mig hit eller dit men idag fick jag det svart på vitt. Varning för min historia nu. Det började med att jag hade permis från fredag till lördag. Fredagen hemmma gick bra då jag spenderade tiden med roliga saker och träffade mina underbara vänner. Kvällen kom, natten kom till mig och sen började helvetet. Vid 01.00 ringde jag avdelningen för lite stöd. Hade panik, kunde inte sova trotts seroquel, circadin och nitrazepam. Vi pratade en stund. Men natten fortsatte sömnlös. Vid 06.00 hade jag inte somnat och då hade jag inte sovit mer än några timmar på drygt en vecka. Min kropp värkte. Då bestämde jag mig för att ta lite mer medicin, bara för att få sova. Somnade inte, blev mer som blerv mer som blev mer. Vid 12 skulle jag vara tillbaka på avd. Sen minns jag inte vad som hände. Sjuksköterskan som va med mig har berättat idag. Jag hade ringt avd vid 10.20 och haft panik. Tydligen förvirrad. Tillslut framkom det att jag hade tagit en överdos. Jag fick panik och vägrade hjälp, vägrade att hon skulle ringa ambulans. Polisen blev inkopplad eftersom jag är på LPT. Fick handräckning. Bara det att jag hade börjat gå från min lägenhet. Hade ringt mitt boendestöd som hade sakt att jag skulle gå till dom så hon kunde skjutsa in mig. Tror det va därför jag gick det hållet. Polisen hade åkt hem till mig, slått in min dörr, men ingen minna där. Efterlysning blev och tillslut hittade polisen mig. Undertiden hade min SSK gått till akuten för att möta upp mig. Polisen tyckte att mitt fysiska skick inte va bra så ambulans tillkallades till platsen. Och så hamnade jag på akuten. Jävla skit. Så nu är tydligen min dörr paj men min hyresvärd har varit där och han tyckte att mitt mående va viktigare än dörren, så söt! Men allt är kaos och jag ber till gud att jag får komma hem i morgon ändå. Fast vissa patienter här som fattat vad som hänt bara skrattar åt mig när jag säger att jag ska hem i morgon. Men jag vill, jag måste hem. Jag sover ju inte här ändå. Mycket om mig nu, aja... hoppas ni aldrig behöver va med om detta! Kram på er /Minna
Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()
ITVA
2011-08-27 @ 21:05:51
Jaha.... Efter så många dygn med så lite sömn fans detbara ett alternativ i mitt huvud. Sova,sova,sova,sova...hur,hur,hur.... Tabletter, tabletter, tabletter, tabletter. Och så slutade det på ITVA och just nu med extra vak.Helvete. Har svårt att gå, vinglig och har sett i syne tills bara ett par timmar sen. Jag vill hem men jag kommer inte hem, jag vill bort men jag kommer inte bort. Jag är fast här, om jag kommer någon stans i kväll är det tillbaka till psyk. Fan. Ska bli så jävla skönt att få komma hem på måndag!!!Minna
Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()
Inte okej.
2011-08-25 @ 22:33:18
Har inte sovit mer än 6 timmar på 4dygn. Känns som om jag kommer vara ytterligare somnlös i natt. Fan. Nattpersonalen kommer ta ifrån mig min telefon. Just nu är jag bara förbannad. Eller igentligen är det sorgligt. För de dom bedriver här är ingen vård, ingen sjukvård. För mig är det bara som en bur där jag behandlas som ett djurt. Och det där med telefonen. Ja, det lyckades att ringa en vid halv 5 i natt, just precis när en personal satt här, här inne med mig bara för att jag skulle sova. 30min satt han och då viskade han -sover du? Jag hade bra lust att säga NEJ men då visste jag att jag inte hade blivit av med honom så självklart lådsades jag sova. Och bara därför tar dom min telefon. För mig är min telefon en trygghet. Jag kan nå mina vänner och om det skulle vara dom något kan dom nå mig. Och så min pappa...jaa, behöver inte gå in i detalj. Men om jag inte svarar när han ringer så blir det inte nådigt om man säger så. Tack personalen för att ni kommer göra mig orolig ytterligare en natt. TACK! Det har hänt massor av mer hämsksaker här. Sånt man helst inte äns vill prata om. Hela min kropp värker, den värker av sömnbrist och ångest. Jag håller på att falla sönder. Bit för bit lämnas jag åt ångesten, åt sjukdomen åt allt som jag kämpar för att inte bli men som jag inte orkar att stå emot. Ja, jag vet att jag är sjuk. Så snälla ni som läser. Ta hjälp innan det går för långt. För när det väl har tagit över än är det ett helvete att ta sig ur det. Och då kan det va allt från självskada, deprision, ätstörning eller annan psykisk ohälsa. Lova att ta hand om er. /Minna
Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()
Droger!!!
2011-08-25 @ 08:41:26
Ja, jag sover inte! Max 2timmar per natt. Dom säger det är skadligt. Ärligt så orkar jag inte bry mig!! Men, dom vill droga ner mig mer, ännu mer. Känns som om jag snart inte kommer veta vad jag heter! Är tabletter verkligen lösningen? Men vad gör man när man antingen inte orkar leva med tabletter eller utan. Jag känner mig stabilare, men är jag verkligen de? Läkarna lägger till och tar bort läkemedel hela tiden. Hur ska man hinna få något lugn då? Just nu sitter jag på en brygga och ser ut över vattnet. En flock med svanar simmar förbi. Min tid är snart ute, jag kommer Lomma försent tillbaka. Jag bryr mig inte. För jag vill inte in, skulle kunna sitta ute hela dagen. Dom kommer bli arga. Jag bryr mig inte, jag ska snart här ifrån!! /Minna
Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()
Öppet LPT
2011-08-24 @ 18:30:26
Fick en fråga om vad öppet lpt är. Jo skillnade är att jag i så fall inte behöver vistats på en sluten avdelning utan kan vistas hemma i mitt hem. Men jag har fortfarande inte makt övet att bestämma över mig själv utan inbokade möten, mediciner, resor m.m får jag inte välja själv. Och om detta inte skulle gå bra är det bara för dom att lägga in mig igen varje sig jag vill eller inte så bestämmer dom de. Jag hoppas att jag kommer slippa mitt lpt och kan få försöka återgå till ett sundare och bättre liv när jag kommer hem. För när jag väl kommer hem kommer den första tiden va svår. Här har jag personal dygnet runt och att göra destruktiva saker här försekommer inte alls så som hemma. Jag lever i två olika världar. Dagen har varit ganska jobbig. Nu har jag ångest och ont i magen. Har också fått ny medicin och en annan är utsatt. Men jag vill verkligen hem. Jag vill klara mig själv. Men helt ärligt så är jag rädd. /Minna