stolenmoments

Vilken färg har stjärnorna?

2011-02-04 @ 21:00:51

Hej!

 

Jag börjar med att skriva HEJ! För det är så det känns…

Är kvar på avd som ni märker. Haft små korta permissioner som då har inneburit shopping till lägenheten och i natt är det permission hemma, alltså hemma hos mamma. Men nu har jag fått en vårdplan (som jag inte haft innan då jag bara varit kvar rond för rond och bedömts ca: 1gång i veckan). Men nu känns det faktiskt bra. Okej, jag vill hem, ibland känns det olidligt där men jag försöker att tänka att jag gör det för att klara av livet. För vårdplanen ser ut som så att min sömn ska förbättras och jag ska ”slussas” ut till min lägenhet. Tanken är alltså att när jag lämnar avdelningen ska jag bo helt i min egna lägenhet. Jag har ett datum som jag kämpar emot, ett datum vi satt som utskrivningsdatum. Det är den 14feb och till dess ska jag gå på några nattpermissioner och lägenheten ska vara klar och bebodd. Sen kommer jag att ha ”stöd” från avd och kunna komma tillbaka och ringa om jag behöver.

 

Jag har även varit på behandlingsenheten för första gången. Tanken är att jag ska få introduktion 4gånger sen ska jag bestämma om jag vill ”satsa” på det. Om jag är beredd att ge ALLT för att klara detta. Då skrivs ett kontrakt där jag måste gå på behandling minst 4timmar i veckan i ca:6månader. Annars får jag vänta med behandlingen som innehåller bla DBT och matrelaterade behandlingar. Men som sakt, då ska jag vara bestämd med att jag ska klara detta också och kämpa mot det friska. Annars är det bara slöseri med tid och resurser.

 

På avdelningen är det ganska lugnt just nu. Många är hemma på permis men jag såg att det kom en tjej nu när jag gick. Är ganska bra människor där just nu. Är bra personal i helgen och vi ska ha lite extra trevligt i morgon kväll eftersom det är melodifestivalen. Vi får inte se på film(i dagrummet) mer än på söndagskvällar. Men igår va det underbar nattpersonal så vi 3som va uppe fick se på en film. Jag kan tala om att det va första gången jag grät på 3veckor, första gången jag inte hade sjuk ångest på kvällen. För så mycket har jag inte skrattat på länge. Ett skratt förlänger livet och de va ordagrant just då.

 

Fick ny nattmedicin i natt. Nozinan istället för Stilnoct men slutade med både och då jag inte alls somnade av dom olivgröna små pillrena. Fick inte så hög dos så blir nog att höja i morgon när jag kommer tillbaka. Ska faktiskt ta alla mina tabletter snart och verkligen försöka sova. Känner att jag har en förkylning på gång och känner mig febrig så sömn vårdar nog gott.

 

Okej, mycket prat om mig nu. Men jag hoppas det går bra för er och att ni får bukt med alla hjärnspöken och allt annat som ställer till det.

 

Så nu säger jag förhoppningsvis god natt snart och hoppas på att kunna läsa era bloggar i morgon.

Natti natti

 

/Minna

Permalink Psykiatrin Kommentarer (2) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Mezza

hej

Tänker på dig och undrar såklart hur det går. Blir glad när jag läser detta.

Bra att du får slussas ut från psyk. Blir lätt jobbigt annars när man varit där ett tag.

Låter som du på nåt sätt fått lite ro i ditt mående. Kanske inte att det är så mycket mindre ångest, men mer acceptans?

Och.. mer insikt i hur saker funkar + att det är ett aktivt beslut man måste ta för att ha nytta av behandling.



Jag tror på dig!



Varma kramar!

2011-02-04 @ 21:31:00
URL: http://mezzasblogg.blogspot.com

Postat av: gryningsljus

Skönt med ett livstecken från dig, började bli orolig! Bra med behandlingsplan och behandlingsenheten låter ju kanon. Fortsätt kämpa! Tänker på dig! Kram

2011-02-05 @ 04:50:28
URL: http://anorexivardag.blogspot.com


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback