stolenmoments

Skratta eller gråta?

2011-04-01 @ 19:09:20

Det är just nu en Minna med delade meningar.

Jag ska berätta!

Dagen började med föreläsning. Det är tunga grejer vi går igenom just nu så det är inte lätt och allt ska fastna på hjärnan direkt. Kände ett tag hur jag tappade fokus, började tänka på annat och blev en aning skakis. Ja, började helt enkelt få ångest. Framför allt för att jag kände att jag inte hängde med och för mötet som komma skall. Fick ta theralen i pausen för att återfå lugnet.

 

Föreläsningen va över och jag stressade till apoteket för att hämta ut min medicin. Åkte där efter direkt till b-enheten. Jag skickade ett sms till L på morgonen och frågade om hon skulle va där den tiden. Och ja det skulle hon. Vi pratade medans hon delade. Och det va då jag tog beslutet. Det stora beslutet, det jobbiga och svåra som så länge vilat i mina händer. Jag sa JA till behandling. L kramade om mig och berättade att hon hade varit ledsen över att jag inte hade tagit emot hjälpen innan, att jag inte hade varit villig och att hennes arbetskamrater hade undrat varför. Men att hon va överlycklig över att hon fick börja arbeta med mig. Jag blev glad inombords över hennes reaktion. Och jag gick därifrån med ett leende på läpparna. Kanske varade det leendet bara ett tag då jag insåg vad jag gett mig in på. Nästa gång vi träffas ska jag skriva ett kontrakt. Hur läskigt är inte de? Hon kommer i stort sett kunna följa varje steg jag tar känns det som. ÅÅÅÅ tusan. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Kommer jag orka med allt? Kommer jag klara detta? Är jag verkligen redo för en förändring? Jag kommer va så sjukt rädd. Jag ÄR rädd redan.

Men det måste ske en ändring i livet. Jag kommer säkerligen gråta blod ett antal gånger, skrika och va förbannad. Men jag antar att hon är van.

Hoppas detta inte va ett april skämt nu, hehe ;)

Och hoppas ni inte blivit allt för lurade idag.

Nähe, nu ska jag återgå till mina böcker en sådan här ljuvlig fredagskväll. Kanske skulle unnat mig lite godis. Men njaa, har inget hemma så det får nog bli i mon. För då ska jag på kalas.

Kanske skriver något sen om jag har allt för tråkigt.

 

/Minna

Permalink Psykiatrin Kommentarer (2) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: gryningsljus

Vad glad jag blir!!!!!!! Du kommer klara det! Du kommer förmodligen gråta blod några gånger och slita ditt hår men det är värt det om man får må bra sedan!!! Vad är ett år i behandling mot kanske 60 bra år efteråt!!! Kramar i massor och lycka till!!!

2011-04-02 @ 08:17:59
URL: http://anorexivardag.blogspot.com

Postat av: Elin

Tycker du gör heeelt rätt i att göra det här. Det funkar ju inte i längden, så som du mår nu menar jag <3

Jag hatar hur jag låter mig påverkas av det förflutna. Jo det var tungt, som sagt, är inte van att prata om det med såna som inte riktigt förstår vad det hela handlar om. Självmordsförsök är inte så lätta att beskriva och inte heller lätta att förstå.

Är samma sak här, aldrig gråtit mycket. Har du alltid haft svårt att gråta eller bara sen du blev sjuk?

Jo ett bättre liv runt hörnet vore fint.

kramar

2011-04-03 @ 17:55:07
URL: http://uturanorexin.blogg.se/


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback