You can't help me, cause no one knows
2010-10-08 @ 22:14:11
Tänk att berätta kan va så jobbigt.
Jag tycker synd om min lilla mamma. Hon vet inget, inget om mitt liv. Ni kan kanske förstå att jag inte är så lätt att ha med å göra när man inte mår bra psykiskt. Mamma frågar mig varför jag gör si och så men jag svarar aldrig eller så ljuger jag. Skammligt. Men jag skulle aldrig kunna berätta. Hon skulle aldrig klara av sanningen. Jag vet att hon är så känslig och hon skulle bli helt förstörd. Jag skyddar henne från det. Jag låter henne vara lyckligt ovetande trotts att hon märker att jag blivit anorlunda och inte mår bra. Men vad gör man inte för sin lilla mamma?
Det förflutna:
Det va en vanlig helg hos min far. Onykter som vanligt. Jag vet att jag va rädd, rädd för att aldrig veta. Jag va på mitt rum och lekte. Det va kväll och mörkt ute. Det va kallt och rått i vårt stora hus. Jag hörde hur dörren ut öppnades och slogs igen. Jag sprang ut från mitt rum för att se vad som hände. Jag såg att pappa gick ut, ut mot bilen. Han tog den och körde iväg. Jag blev så rädd. Han va ju onykter. Vad skulle hända? vart skulle han? Han kom ialdrig tillbaka den kvällen. Jag fick sova ensam. Eller sova och sova...
Jag va ju bara ett barn. VARFÖR?
Nu är jag vuxen, eller?
/Minna
Jag tycker synd om min lilla mamma. Hon vet inget, inget om mitt liv. Ni kan kanske förstå att jag inte är så lätt att ha med å göra när man inte mår bra psykiskt. Mamma frågar mig varför jag gör si och så men jag svarar aldrig eller så ljuger jag. Skammligt. Men jag skulle aldrig kunna berätta. Hon skulle aldrig klara av sanningen. Jag vet att hon är så känslig och hon skulle bli helt förstörd. Jag skyddar henne från det. Jag låter henne vara lyckligt ovetande trotts att hon märker att jag blivit anorlunda och inte mår bra. Men vad gör man inte för sin lilla mamma?
Det förflutna:
Det va en vanlig helg hos min far. Onykter som vanligt. Jag vet att jag va rädd, rädd för att aldrig veta. Jag va på mitt rum och lekte. Det va kväll och mörkt ute. Det va kallt och rått i vårt stora hus. Jag hörde hur dörren ut öppnades och slogs igen. Jag sprang ut från mitt rum för att se vad som hände. Jag såg att pappa gick ut, ut mot bilen. Han tog den och körde iväg. Jag blev så rädd. Han va ju onykter. Vad skulle hända? vart skulle han? Han kom ialdrig tillbaka den kvällen. Jag fick sova ensam. Eller sova och sova...
Jag va ju bara ett barn. VARFÖR?
Nu är jag vuxen, eller?
/Minna
Permalink Det förflutna Kommentarer (0) Trackbacks ()