stolenmoments

Tankar i text.

2010-10-07 @ 00:04:45

Här kommer ett utdrag från mi dagbok.

Eftersom jag aldrig har pratat med någon har min dagbok betydigt mycket för mig. Jag har avreagerat mig och fått utlopp för mina kännslor. Det har varit min egen terapi.

"Kunde dagen börjat jobbigare? klockan 08.00 befann jag mig på psyk för tredje gången för att träffa min psykiatriker. De va nog bland det värsta mötet i mitt liv. FAN FAN FAN VARFÖR? Jag har ju lovat mig själv att aldrig berätta. Ångest till tusen nu. Att mitt liv just nu redan ser ut som ett bombnedslag så kan kanske inte detta göra det mycket värre. Men att berätta något så skamligt för någon trodde jag aldrig att jag skulle göra. Att misslyckas är en sak men att vara dumbristig är en annan. Tankarnas handlingskraft tar över min hjärna som Hitler förintade Judarna. Makten blir så stark att jag knappt vet vad som är upp eller ner, rätt eller fel. Att jag inte kan skilja på detta skrämmer mig en aning och att den tjej jag en gång va sakta men säkert börjas brytas ner är för mig ett tecken på svaghet. Jag orkar helt enkelt inte mer. Men att blotta strupen för en person vars yrke är att hugga tag och vrida om känns för mig overkligt. Att tiden inte läker några sår är jag medveten om, för händelser som är gjorda förblir just gjorda och om jag bär skulld till detta eller ej förblir en tankefråga på gott och ont. Att folk i min närhet inte vet vem den där Minna är, är för mig en ständig uppoffring. En uppoffring vars grund ligger i skuld och skam. Jag känner mig totalt värdelös och misslyckad som människa då mitt kall inte kan fullföljas pga min blonda härkomst. Som att blondiner har roligare än brunetter fast att brunetter tar sig längre i livet för att smartheten sitter i håret. Dags att börja använda glasögonen Minna?
Att min räddning skulle heta hund och tre vänner är för mig ett under då jag aldrig kunde föreställa mig att dom skulle ha en sådan påverkan på mitt liv. Att dagens samhälle är baserat på yttre skönhet gör livet än så mer komplicerat då min 21:åriga kropp (ansiktet) vill likna en tonårings där det får konsikvenser i arbetsliv och krogliv.
Att alkoholen har varit en stor del av min barndom har jag svårt att acceptera. Att välja flaskan framför kärlek, födelsedagar och jul är för mig oförstårligt och totalt oförlåtligt. Att den har funnits nära till hands är en sanning som har varit där i ur och skur.
Att livet en dag skulle få en drastisk vändning va jag inte medveten om och som vi brukar säga "det är tur att vi inte vet vad som kommer att hända i livet" för annars hade mitt varit slut för många år sedan. Just nu i denna minuten lever jag. Att leva med ångest och dessa tankar är dagligen en kamp. En kamp jag har lovat mig själv att klara minst en vecka till. Därför säger jag snart godnatt för nu är klockan 01.00 för sova är bra för både kropp och själ men ack så svårt att verkställa. Natti <3"


Va bara tvungen att få det ur mig här. Blev ett långt inlägg och tack till er som orkade läsa och antar att det är typ 1000 stavfel men skit samma ;)

Puss&Kram /Minna <3


Permalink Dagens Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback