Upp och ner, ner och upp
2010-11-02 @ 17:03:30
Blandade kännslor.
Jag hade verkligen en underbar förmiddag. Umgåtts med min farmor, hjälpt henne att handla och fixat lite hos henne. Dagens goda hjärning är avklarad.
Jag åt 4st kakor som hon ska bjuda på på sitt kalas. Jag va TVUNGEN att smaka sa hon. Jag tackade inte nej. Jag mår verkligen alltid dåligt när jag äter godsaker men kan inte sluta. Jag får helt enkelt skylla mig själv. Känner mig nu tjockast i hela världen.
Även att förmiddagen va bra så hade jag tid på psyk kl:14.00 som gjorde att jag hade tankarna på de hela tiden. Mötet gick sådär. Fan, det känns inte som jag kommer klara detta. Men jag klarar det heller inte själv. Jag vill bara gå genom gjorden och försvinna. Jävla samtal. Jag behöver detta säger hon. Men allt blir bara värre. Det blir bara värre och värre.
Vi pratade om allt möjligt. Mina tvångstankar som jag haft sedan jag va liten, mitt skrivande, mina "skador", mamma och pappa, tabletter, sömnen m.m. Jag vill bara att allt ska bli bra. Det ekar i mitt huvud. Jag bär nästan alltid långärmat för att jag inte vill visa mina armar. Jag har INGA ärr på ovansidan av armarna utan mer på undersidorna. Jag vill verkligen inte att någon ska se. Men idag bar jag trekvarts armad tunika som brukar dölja det mästa. Bara lite syns och det är ingen som reagerar på. MEN i slutet av samtalet frågar hon alvarligt - Vad har du gjort på armen? Hon hade lyckats se ändå. Hon vet att jag har skadat mig själv för de har vi pratat om. Men sjukt pinsamt att hon skulle se, tröjarmen hade lixom åkt upp några cm. Vad säger man då? Det är ju fan ingen ide att ljuga äns. Så jag berättade typ. PINSAMT.
Så just nu har jag världens ångest. VÄRLDENS ÅNEGST. Jag fick ny sömnmedicin. Propavan. Vi får väl se om det hjälper. Idag började jag skicka sms till mina vänner kl:04.10 på morgonen. DOM VA INTE SÅ GLADA.
Sömnen är viktig.
Uppdaterer nog mer sen. Måste skriva av mig. Panik annars!
/Minna
Jag hade verkligen en underbar förmiddag. Umgåtts med min farmor, hjälpt henne att handla och fixat lite hos henne. Dagens goda hjärning är avklarad.
Jag åt 4st kakor som hon ska bjuda på på sitt kalas. Jag va TVUNGEN att smaka sa hon. Jag tackade inte nej. Jag mår verkligen alltid dåligt när jag äter godsaker men kan inte sluta. Jag får helt enkelt skylla mig själv. Känner mig nu tjockast i hela världen.
Även att förmiddagen va bra så hade jag tid på psyk kl:14.00 som gjorde att jag hade tankarna på de hela tiden. Mötet gick sådär. Fan, det känns inte som jag kommer klara detta. Men jag klarar det heller inte själv. Jag vill bara gå genom gjorden och försvinna. Jävla samtal. Jag behöver detta säger hon. Men allt blir bara värre. Det blir bara värre och värre.
Vi pratade om allt möjligt. Mina tvångstankar som jag haft sedan jag va liten, mitt skrivande, mina "skador", mamma och pappa, tabletter, sömnen m.m. Jag vill bara att allt ska bli bra. Det ekar i mitt huvud. Jag bär nästan alltid långärmat för att jag inte vill visa mina armar. Jag har INGA ärr på ovansidan av armarna utan mer på undersidorna. Jag vill verkligen inte att någon ska se. Men idag bar jag trekvarts armad tunika som brukar dölja det mästa. Bara lite syns och det är ingen som reagerar på. MEN i slutet av samtalet frågar hon alvarligt - Vad har du gjort på armen? Hon hade lyckats se ändå. Hon vet att jag har skadat mig själv för de har vi pratat om. Men sjukt pinsamt att hon skulle se, tröjarmen hade lixom åkt upp några cm. Vad säger man då? Det är ju fan ingen ide att ljuga äns. Så jag berättade typ. PINSAMT.
Så just nu har jag världens ångest. VÄRLDENS ÅNEGST. Jag fick ny sömnmedicin. Propavan. Vi får väl se om det hjälper. Idag började jag skicka sms till mina vänner kl:04.10 på morgonen. DOM VA INTE SÅ GLADA.
Sömnen är viktig.
Uppdaterer nog mer sen. Måste skriva av mig. Panik annars!
/Minna
Permalink Psykiatrin Kommentarer (0) Trackbacks ()