stolenmoments

Varning...

2010-12-16 @ 18:35:19

För ett långt och förvirrande inlägg...

Min psykiatriker ringde idag. Hon jobbar halvtid. Hon är inte där så ofta och är mycket ledig och borta. Men jag har träffat henne nästan en gång i veckan nu i lite drygt 2månader. Det har väl funkat okej. Jag har aldrig pratat så med någon innan. Jag har ännu inte berättat allt då jag tycker att det är extremt jobbigt och tar det svåra lite sakta. Hon har många gånger ”tjatat” kanske fel ord men sakt att hon tycker att jag ska komma dit mer, prata mer och vill att jag ska läggas in. Men jag har bara tyckt att det har varit extremt jobbigt och mått dåligt när jag gått där ifrån, så en gång har räckt.

 

Men nu, efter att jag höll på att dö har ångesten växt något kopiöst, framförallt om nätterna. Jag blir rädd. Men nu, när jag själv ber om att få prata lite mer, då är hon inte där. Vi skulle träffas i tisdags men då va hon sjuk. Jag förstår, alla människor kan bli sjuka. Men sen ska hon vara ledig i ett antal veckor. JAHA… Hon säger alltid att jag kan vända mig till psykakuten. Men ofta att man kan göra de varje gång man mår dåligt. Har endast gjort de två gånger i mitt liv och den första gången tvingade mina vänner dit mig och då följde de med och den andra åkte jag själv dit när jag pratat med dom i telefon, fick då inte komma in utan fick en tablett och åkte hem. Ja, men tack det va nog de som behövdes när jag mådde piss.

Så nu har min läkare satt upp en tid med en psykolog på onsdag. En annan människa. Kul att prata med en annan, nej. I alla fall inte när man inte har bestämt det själv. Jag vet inte vem det är och det är jobbigt. Bara att behöva prata med en annan känns otroligt tungt. Börja om, försöka öppna sig, försöka visa lite av ens liv. Jag ska träffa min läkare igen efter nyår.

 

Svårt att skriva hur jag känner. Men jag trodde psykriatrin här skulle vara lite bättre, ställa upp lite mer. Har bara pratat med min läkare en gång efter jag vaknade, efter mitt självmordsförsök, som egentligen inte va något försök utan jag ville dö. Jag hade bestämt mig. Så det va verkligen inget försök. Jag bara råkade vakna efter 15timmar som medvetslös och va missnöjd över att jag inte hade lyckats men det va såå nära. Men ändå så fixar dom inte så att jag får prata med någon när min läkare är sjuk. Jag kanske inte hade velat de, men jag hade velat ha alternativet. Men nu blev det ett hopp från den 7dec till den 3jan egentligen, det är en månad. Men nu ska jag träffa en psykolog då en 22 i alla fall. Men en månad är för länge. Jag vet inte vad jag är kapabel till eller egentligen vet jag kanske de och det är de som ger mig extrem ångest och gör mig så otroligt rädd. Jag vill inte skada mina nära och kära.

Det låter så fruktansvärt när jag skriver det. Jag skäms över det. Men jag måste bara få ur mig det. Jag är rädd för att vara ensam, mamma är rädd när jag är ensam, när jag åker iväg och är ledsen. Hon är rädd att jag inte ska komma hem. Mina vänner är oroliga. De vill att de ska ha mina mediciner och ge mig dom när jag behöver, ska de behöva vara så, ska dom behöva vara så oroliga. Dom vill inte att jag ska vara ensam, dom ringer och fixar. Jag är en plåga.

/Minna

Permalink Psykiatrin Kommentarer (2) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: gryningsljus

Jag har ofta upplevt att psykiatrin brister och att de inte ställer upp på det sättet en människa som mår riktigt dåligt behöver. Det finns inget mellanting mellan att vara inlåst på stängd avdelning eller att klara sig själv och det är för jävligt. Det finns alldeles för lite stöd att få när man är skör. Det är 300-400 människor som dör i trafiken varje år, det är 1500 människor som tar livet av sig varje år. Självmord är den vanligaste dödsorsaken för 15-24 åringar. ÄNDÅ finns det inttillräckligt med stöd att få. Det är hemskt! Jag hoppas du får en lugnare jul än du har det just nu och att du så småningom får en bra kontakt och vågar börja prata. Kram till dig!!!

2010-12-17 @ 09:45:00
URL: http://anorexivardag.blogspot.com

Postat av: ache

förlåt men jag är så disträ att allt inte går in i mitt huvud. ska du inte få en annan kontakt sålänge?

hur länge blir h*n borta?



kram vännen!

2010-12-17 @ 12:46:28
URL: http://aches.blogg.se/


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback