stolenmoments

• Gott Nytt År.
• Vem stal ditt ljus?
• FAN...varför just jag just nu?
• Live.se
• Ett litet dilemma.
• En del faller vackert
• Första ångestfria besöket... WOHOO ;)
• Vilken lirare... ;)
• All the crap inside
• Kills you when you are young
• Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?
• It's no one's fault but my own
• Hela själen var bruten
• When you know that you just don't know
• Tattoo
• Reality
• Silent night, Broken night. All is fallen
• MTV Rihanna
• Jag är helt slut.
• Snöyraaaaa

• Dagens
• Det förflutna
• Min musik
• Psykiatrin
• Tankar

• Mars 2014
• Januari 2014
• Juni 2013
• Januari 2013
• December 2012
• November 2012
• Oktober 2012
• September 2012
• Augusti 2012
• Mars 2012
• Februari 2012
• Januari 2012
• December 2011
• November 2011
• Oktober 2011
• September 2011
• Augusti 2011
• Juli 2011
• Juni 2011
• Maj 2011
• April 2011
• Mars 2011
• Februari 2011
• Januari 2011
• December 2010
• November 2010
• Oktober 2010
• September 2010
• Augusti 2010

Sista inlägget för i år nu då! :)

Jag är trött just nu. Borde göra mig i ordning men jag orkar inte. Håret måste fixas, sminket måste på och ångesten för vad jag ska ha på mig för kläder har suttit i i flera dagar. Känner mig bara så extremt ful i allt :S

 

Men MEN, på ett sett känns det inte som om det kommande året kan bli mycket sämre än vad detta varit. Måste försöka kämpa för att få tillbaka kontrollen över mitt liv. Jag ska flytta och äntligen slippa bo hemma, jag ska kanske börja plugga (lite ångest över de). Jag får helt enkelt försöka göra januari till en bättre månad. Jag ger mig själv nyårslöften (jag inte kommer skriva här). Jag kommer försöka sätta upp små delmål. Försöka övervinna alla tankar om döden, maten, skärandet brännandet, tabletterna  m.m. Ja, jag har mycket att kämpa emot. Det är tungt. MEN jag vet att jag inte är ensam, jag vet att det finns fler där ute som inte har det lätt, eller rent ut sakt FÖRJÄVLIGT. Men vi kan försöka lova oss att kämpa, vi kan kämpa tillsammans. För tillsammans blir vi starkare. Jag tror på er <3

 

 

Så försök ha en bra kväll nu alla...

Och ett riktigt stort GOTT NYTT ÅR.

Många kramar från /Minna

Har inte sovit en blund i natt med tanke på vad jag fick redapå igår. Inte bara det så kom vi hem sent och det gjorde inte saken bättre. Kände mig yr och illamående.

Känner inte för jobb nu, känner inte för fest ikväll, känner inte för ett nytt år, känner inte för ett liv. :(
Jag vet helt ärligt inte hur det kommer att bli ikväll. Meningen är att jag ska fira med mina tre bästa venner först, käka och så, sen ska vi dra på en fest. Men får se, då kanske jag åker hem. Jag vill inte, orkar inte visa mig, vill inte finnas till...


/Minna

HELVETE...

Jag blir så ledsen...

Det jag skrev igår om att jag va nöjd med min psykolog, att vi lixom "klickade". Det fick inte vara särskilt länge...
Hon har varit aktiv på elitnivå när hon va ung. Uppvuxen i denna staden men flyttade här ifrån när hon började plugga. Min mamma har också varit aktiv i samma sport och dom är i samma ålder. Det jag la märke till igår va att hon nämnde ett namn jag tyckte jag hade hört förut. Men tänkte inte mer på de. Men sen idag kom jag att tänka på de. Fan vilken panik jag fick. Tänk om dom känner varandra? FAN, FAN, FAN…. Gick och tänkte på det ett tag. Sen hittade jag på en liten historia och frågade mamma om hon kände någon som hette det efternamnet. Och riktigt så gjorde hon ju det…. Helvete. Tänk om nu psykologen fattade att jag va hennes dotter? Men det verkade inte som de, men ändå. Nu blev det helt plötsligt jobbigt. PLUS att jag va med i tidningen idag. Typ två sidor. HATAR. Om hon läser det och ser mitt namn kommer hon säkert fatta…

okej, ni kanske inte fattar. Men det gör inget, men allt känns så fel nu för det!

Jag som mådde bra för första gången när jag gick där ifrån… så länge varade de!

HEJ misslyckad…

 

/Minna

Info...

Tänkte bara säga att jag bytt till ny e-mail adress.
Kommer nu använda [email protected]
Så om ni vill är det bara att skriva till mig. Om vad som helst när som helst.
Jag blir bara glad om ni skriver.

Och om ni vill får ni gärna följa mig på bloglovin här:
http://www.bloglovin.com/sv/blog/1966830/stolenmoments

Ha en bra kväll.
Jag kommer ha sjuk ångest sen. Ska iväg med familjen på middag.
HATAR

/Minna

Okej, en skitsak egentligen ;)

Jag är naturligt blond, guldig, rödtott (överhåret är väldigt blont men skiftar i guldiga, röda slingor sen är jag mörkare i underhåret). Jag har en väldigt unik hårfärg. Men till dilemmat. Jag har aldrig färgat håret, har gjort ytterst få ljusa slingor för 2½år sedan i överhåret men ingen utväxt syns. Men varje vinter blir jag allt rödare pga av inget solljus (på sommaren bleknar det igen). Nu kanske jag är sugen på att göra några igen, se lite fräschare ut så här i mörkrets tider.

Alla frågar mig alltid är det din riktiga hårfärg, japp! ÅÅÅ vad fint. Det är självklart kul och likadant när jag är utomlands, då får man höra det jämt. En gång va jag nära på att göra en drastisk förändring och färga det brunt, men mina ögonfransar och ögonbryn är blonda så jag hejdade mig.

Men aja... vi får la se!


(jag 2008, usch...)

/Minna

Men inte jag...

Snart är det ett nytt år som väntar. Jag vet hur det brukar bli. Drömmar som går i kras och löften som inte går att hållas. Jag längtar inte. Och vad är det som säger att allt skulle förändras bara för att en siffra i årtalet byt. Allt sitter i huvudet.



/Minna

Förvånad...

Jag måste bara säga att jag har träffat en riktigt bra psykolog. Hon verkar vara alla tiders. Synd bara att jag kanske inte ska träffa henne mer. Hon ska nämligen inte vara kvar på öppenmottagningen efter nyår.
Men det verkade som om min läkare hade pratat med henne (innan jag hade träffat henne) om att jag kanske skulle "följa med" till det andra stället. Hon har varit på öppenmottagningen i ett år och ska tillbaka dit hon jobbade förut, nämligen på Anorexi/Bulimi Centret. Kändes lite lustigt när dom hade pratat om mig utan att jag viste, men fattar ju att det är så man måste göra. Men jobbigt ändå (och funderar på om min läkare har en baktanke med detta??).

 

Då får jag vara kvar och träffa min läkare på öppenvården och sen träffa psykologen på ABC.  Men detta är inte alls säkert. Men hon sa att hon ville att vi skulle träffas igen, att hon kunde hjälpa mig :S

 

Jobbigt, jobbigt, jobbigt… jag som hade bestämt mig för att inte sätta min fot där! Men jag vill ju må bättre. Så får väl ta och ge det en chans i så fall. Men jag vet inte…

 

Men sen funderade jag lite också, idag va första gången jag INTE hade ångest, funderade på att skada mig eller göra något annat dumt när jag gick från psyk. Första gången. Å det kändes så bra. Men sen kom jag på att svaret till de kan vara att hon inte pushar mig så mycket, ställer inte så jobbiga frågor och är inte så intensiv som min läkare är. Allt det jobbiga kommer då inte fram.  Men därför kanske dom två är bra ihop för mig. En som är lite ”lättare” och en som är lite ”tyngre” att prata med.

 

Vilket fall så satt jag hos henne i nästan 90min. Men de va skönt, faktiskt. Vi har ganska mycket gemensamt, så mycket bra samtalsämnen.

 

Efter blev det en kortis på stan, inget IKEA inte. Men sjukt med folk så vi blev inte långvariga. Fan, folk är ju som galna när det är rea, haha.

 

Aja… hoppas ni hade en bra dag. Och jag ska försöka göra ALLT för att inte upprepa nattens galenskaper. Nu ska jag kolla på lite you tube klipp som jag blev rekommenderad av min psykolog, haha som sakt, vi har samma intresse ;) Sjukt skön va hon och hon hade till och med en film om detta som hon ville att jag skulle låna OM vi sågs i gen som hon som sakt hoppades.

/Minna

Coldplay the new one... ;) haha

Va inne och kollade lite You Tube klipp. Som vanligt måste jag lyssna lite på Coldplay. Å jag älskar deras låtar både i bra och dåliga stunder. Och ibland kan låtar få mig på lite bättre humör (och ibland tvärt om i och för sig).

Detta fick mig att både skratta och le. HAHA... Fan vilken lirare. Så jävla goo kille.
Hoppas ni hör vad det är för låtar han sjunger ;)
Slutet är jäkligt bra :D
Syrran försöker fånga uppmärksamheten en aning. Haha

Sick and tired of fighting, All the crap inside me...



Satt från kl:23.30 - 00.30 i duschen. Länge i det varma vattnet.
Kände hur trött jag blev. Där satt jag på golvet. Med ett rakblad.
FAN MINNA!!!

Loose your hunger, you loose your way
Get confused and you fade away.

Jag är så trött att jag knappt håller ihop.
I morgon är det Onsdag, det innebär psykologen för min del.
Börjar redan tycka det är jobbigt, men jag SKA gå dit.
Behöver sova mer än 3timmar i natt. Men det är nog för mycket begärt...

Kommer belöna mig med en runda på IKEA med bästa vännenom jag går dit, eller?? FAN. Kom på att det är väl rea och sånt skit, lär va supermycket folk då. Nåja... vi får se om jag överlever samtalet först...



Heja heja minna.....
NOOOT

Känner mig som världens tjockaste idag. Kan bara inte sluta se allt fett som ligger på min kropp. Allt jag rör vid förvandlas trill kalorier. Jag vill spy av bara känslan. Fetto ja. Förlåt.

/Minna

Tvivel

Kan du känna hur det gnager i natt?
Det kallas tvivel...
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel...

Det snurrar i mitt huvud, av tankar här och var.
Det händer mycket just nu i mitt liv,
saker jag inte trodde skulle bli av.

Jag vågade inte hoppas jag vågade inte be.
Men faktiskt så hände just de.

Men vad gör man när man inte mår bra,
när man inte orkar ta tag i allt ansvar,
när kraven blir till en enorm ångest.

Helt plötsligt förvandlades det där bra till något dåligt.

/Minna

Jag ler, jag ler, ni ser väl att JAG LER...?!!



Men innuti, där är jag trasig...

(haha... jaa det ser ut som jag har skägg)

Hoppas ni kan sova gott inatt :)

/Minna

Jag fattar inte...?

Min pappa och hans syster träffas inte ofta. Några gånger om året max. Julen är ett sådant tillfälle då de ses. Kan man inte hålla sams då?

Eftersom vi inte kunde åka till min farmor pga snön på julafton blev det att vi åkte dit igår istället. Faster fa såklart där. Men oj vad bråkigt det blev.
Och vad handlar allt om... MAKT OCH PENGAR.
Sjukt.
För mig betyder det inget men för dom ALLT. Tänk vad olika man kan vara.

Vilket fall så blev farmor glad för att vi kom men såklart ledsen över att det inte riktigt slutade särskillt bra. Men i allt detta bär jag faktiskt ingen skulld, men det känns så jobbigt. Hatar när dom bråkar framför lilla söta farmor.

Idag har det varit jobb på schemat. Är ganska trött men ändå uttråkad. Så nu blir det en promenad med en vän i den 11gradiga kylan. BURRR.

/Minna

Fuunderingar

Jag har alltid varit lite anti tatueringar. Inte på andra utan på mig själv. Eller vissa man ser kan man inte förstå hur de tänkte, eller de som gör de när dom är för unga och inte tänker likadant vid 15 som 40.

Men visst. Vissa är verkligen skitsnygga och jag gillar när det finns tankar bakom. Kanske en bra text, ett fint ord eller något annat symboliskt. Något som man själv kan stå för, hela livet. Att det har ett syfte.

Tatueringar är som konst fast på kroppen.

Men som sakt har jag alltid varit emot tatueringar just för att man faktiskt märker sig för livet. Det går inte att ångra sig (om man nu inte skulle vilja ta bort de med laser).

Men jag har börjat ångra mig. Alla kan ändra åsikter, eller hur?
Så jag har börjat kika runt lite. Och jag tror jag vet lite vad jag skulle vilja ha. Inte riktigt säker på vart än men jag har ett par ställen där jag skulle kunna tänka mig...
Kommer nog lite mer om detta framöver.

Men här kommer ett par snygga.







Finns fler fina jag kollat på, så kommer nog upp lite fler.

Negativiteten är stor just nu.

Känner mig som världens negativaste person. Självklart försöker jag verkligen att se små tecken, ljusglimtar och små fina saker i vardagen. Men ibland är det så svårt. Svårt att se de saker som faktiskt är bra runt mig. För just nu är allt för mörkt. Orken finns inte där.


Blev att ha en liten svart rosett i håret. Farmor tycker det är så gulligt ;)

/Minna

Och långt ner i diket.

Och så gick den kvällen åt helvete. En liten repris från förra året.

Jag vet att jag inte ska dricka när jag är ledsen, ändå gör jag de. Kvällen började här hemma med att jag fortfarande inte hade klätt på mig vid halv 7. Visste inte vad jag skulle ha på mig, hade inte fixat håret och kände mig allmänt opepp och deppig. Mamma sa ska du verkligen åka om du inte mår bra. Men ska jag sitta hemma och rutna då eller? Svaret va- jag mår lika dåligt var jag än är.

Så vid 7 kom min kompis och hämtade mig, vi åkte hem till henne för att hämta lite grejer sen åkte vi vidare till en annan vän. Vi fixade oss och började pimpla lite vin. Jag kände mig stressad, hade haft ångest näsan hela dagen, va trött. Så något va jag ju tvungen att göra.

Just därför blev det lite för mycket. Jag drack lite för mycket på för kort tid. Kl:22.00 begav vi oss till en annan fest med mycket folk och det va där det slog till, hehe.

När klockan va 23.30 ringde jag hem.
Jag mådde för dåligt både fysisk och psykiskt.
Jag ville verkligen inte visa att jag mådde dåligt för någon så jag höll mig undan så gott jag kunde. Ville inte förstöra kvällen för mina vänner.

Men fy fan va full jag va.

Dom visste att jag mådde dåligt efter jul. Så... helt otippat va det inte.
Och på ett sett viste jag hur det skulle sluta.

Jag blev hämtad och deckade hemma i min säng.

Konstigt nog är jag nästan inte ett dugg bakis idag. Känner bara av det en aning. Kan va för att jag spydde upp allt igår.

Jag ringde ett samtal igår, när jag va full. Tjejen jag pratade med slängde ut sig orden fan du är så jävla självdestruktiv. Ja, jag vet om de, men det va riktigt jobbigt att få kastat rakt upp i facet.

Denna dagen kommer gå åt skogen den med som alla andra!

 

/Minna

Rihanna official top 20

Istället för alla filmer som går nu på julen har jag på MTV. Det är Rihanna, Shit va den bruden är cool, snygg, dansar bra och har gjort sjukt bra låtar. Nää hon är bra helt klart GRYM.
Nu har jag dukat fram frukosten, kaffet har blurrat klart så nu är det dax att vecka päronen.

Vaknade med ont i halsen. NOT GOOD.
Men i kväll blir det nog fest. Tror jag.

Annars så har ångesten för gårdagen inte riktigt kommit än, så jag skjuter fram den ett tag till och försöker ha en bra förmiddag och va tacksam och glad över vad jag fick igår och att mina närmaste faktiskt är friska och glada och mår bra. Det är det viktigaste.


/Minna

Då va det över.

Nu är det bara lite kvar. Juldagar med mer släkt :S

Vilket fall så är jag trött som en gnu nu. Men det har jag varit i flera dagar känns det som. Kan kanske vara för att jag bara sover 3timmar per natt. Vad förväntar man sig då?

Jag hoppas i alla fall att ni alla har haft en bra dag.
Tänker inte gå in närmare på min för det blir inte speciellt kul.

Fick en del grejer till min lägenhet som jag flyttar till den 1feb. Så de va perfekt.
Min mammas man är verkligen för snäll mot mig och om jag berättar vad jag fått av honom tenderas jag att hamna i facket bortskämd snorunge ;) hehe. Men om jag ska vara ärlig så önskade jag mig inget. Bara att folk i min närhet ska få må bra. För visst är det just de som julen handlar om. Har vi glömt de?

Sov gott finingar!

/Minna

Jihaa...

Jag kan inte riktigt förklara. Men just idag hjälper faktiskt den hämska snöyran mig.
Detta innebär en sak mindre att ha ångest för.
Det gillas ;)

:D

Till er alla från mig ha en riktigt God Jul.

Ha det i alla fall så bra ni kan, på era vilkor.
Dagen har börjat snöigt och vaknade vid 05.20 av att mamma fönade håret. Sen va de lögn att somna om, haha.
Nu ska jag hjälpa till med att göra omelett och ägghalvor och slå in paket :)

GOD JUL


Haha... okej. Ful som stryk men,
GOD JUL FRÅN MIG TILL ER <3

Är så glad över att jag får läsa om era liv.
Jag gillar er ;)

/Minna

Och då har klockan slagit julafton.

Ligger fortfarande vaken. Trotts min sjuka trötthet.
Men jaha... då va det jukafton idag. Eller vad säger man när klockan slagit över tolvslaget? idag/ikväll/igår?
Vilket fall så ska jag inte upp vid 05.00 i morgon eller va det idag? ;) Men lär väl vakna där runt ändå eftersom jag är van vid att gå upp då.



Tid, Tid, Tid

Blir en skinkmacka till frukost i alla fall. Tradition på julen, hehe!

/Minna

En sak är jag säker på, vår vänskap varar för evigt.

Så här i juletider ploppar alltid tusen tankar upp. Om ALLT.
Just nu, idag har tankarna riktats åt mina vänner. Jag kan bara inte förstå hur dom orkar vara med mig, tycka om mig, älska mig. Men dom slutar aldrig ställa upp, dom finns där i vårt och tort vad jag än gör, hur jag än gör och hur dum jag än är. Dom finns där. Efter alla dumheter jag gjort har vi bara kommit varandra närmare och närmare.

Om någon flyttar eller något annat kommer vänskapen alltid finnas kvar. Dom tre har den största delen av mitt hjärta. Vi hade bestämt att vi inte skulle ge varandra julklappar utan göra något kul ihop (gör vi alltid i och för sig). Bättre än att "byta pengar". Men när jag kom hem från sjukhuset kom dom med en fin stor blomma och omtanke därför kände jag att jag va tvungen att ge något tillbaka. Köpte en sån där sten ni vet som det står vänskap på. Inget dyrt utan mer symboliskt och som tack för att dom alltid finns där.

Dom är obeskrivliga.
Utan er vore jag inget.
Utan er skulle jag inte finnas.

Ska julen ge en Ångest?

Kraven bara växer, år för år.
Vad innebär julen?
Det är det nästan inga som vet längre.
Materiella ting och stress.

Just nu är jag så sjukt trött.
Ångest för i stort sätt allt.
Jag har i alla fall tak, varmt och tort hemma.
Det finns det faktiskt inte alla som har.

/Minna

Uppe med tuppen.

Nästan varje morgon jag stiger upp blir kaffet klart till Vingården som sänds på morgonen på TV4. Haha. Vad tantig jag känner mig. Men det passar som bakrundsljud och kan till och med vara lite intressant ibland ;)

Tankarna har varit där i stort sett hela natten.
Men va fan. Tydligen inte så mycket jag kan göra åt.

I kväll blir det julmys med vännerna. MYYYYS :)

Ha en bra dag!

/Minna

we find ourselves at at crossroad, afraid, confused, without a roadtrip.

Något jag tänkt på är att det är sådan sjuk skillnad mellan de olika yrken inom psyk.
Kurator,Psykolog, Psykiatriker. De är de tre jag har stött på nu de senaste året och under 2010 va första gången jag fick kontakt med sjukvården inom psyk överhuvudtaget. Första gången jag började prata med någon om mina problem.

Först så träffade jag en kurator på ungdomsmottagningen. Hon va trevlig. Jag pratade med henne ett tag. Hon gjorde att jag lättare kunde prata om mina problem, öppnade mig en aning. Hon gjorde vad hon kunde men jag kunde ändå inte ta upp visa saker och det mesta blev ganska ytligt. Men eftersom det va första gången jag pratade med någon va det nog ganska bra. Tillslut remitterade hon mig till öppenvården inom psyk.

 

Där fick jag träffa en psykiatriker. Oj vad läskigt de va. Och jag kan tala om att det va tur att jag hade pratat med en kurator innan, som uppvärmning för hon va/är riktigt läskig ibland. Hård och rak men ändå lugn. Men nu i efterhand och även då märkte jag att jag faktiskt berättade mer och kom djupare när hon va lite hårdare och inte lät mig lalla som kuratorn hade låtit mig göra. Men det va ett stort steg och om jag hade kommit direkt till henne hade jag aldrig gått tillbaka. Så hemskt va de.

 

 

Och nu har jag då träffat en psykolog. Hon va ett mellanting mellan dessa andra två. Ganka rak på sak men ändå mjuk, lite rolig och inte alls lika hård som läkaren är. Det är stor skillnad mellan alla och hur de jobbar. Hon den sista hade gått en utbildning på 7år. HAHA… 7år… SJUKT LÄNGE. Hon hade mycket erfarenheter i typ allt kändes det som.

Det är helt sinnes vilka långa utbildningar dessa människor har.

 

/Minna

Dr Psyk...

Dagen spenderades i tankar. Jobbet gick skit, gick i min egna värld.

Efter åkte jag till psyk. Jobbigt, trodde jag skulle komma försent men kom exakt i tid. Bra där.
Skulle träffa en ny, en psykolog. Jag va verkligen nervös. Kände mig tvungen att gå och det kändes sådär.
Samtalet blev jobbigt. Trodde jag skulle vara där ca:40-60 min för efter en stund blir jag alltid så himlans trött. Men efter 1timme så sa jag att det hade gått så lång tid men då sa hon -jag tycker du ska stanna en stund till... EEE jaha.. det va bara le och se glad ut och stanna 30min till. Varför? Ingen aning.

Känner dock att jag inte kan prata med henne särskillt mycket. Jag vet att vi bara kommer att träffas ett par gånger till för att jag skulle ha en kontakt när min läkare va borta. Hon ville i alla fall att jag skulle lova att komma nästa vecka. Jag sa att jag inte kan lova något.

Kommer lite mer sen... lite uppföljning och tankar! hehe

/Minna

Det finna för mycket jag ångrar i mitt liv.

och ner som en sten...

Jag va nervös i går kväll. Eller nervös kanske är fel ord men orolig. Kände den där lustiga känslan, jobbiga känslan, den där som kallas ångest.

Ska till Psyk idag. Träffa en ny (kommer ha kvar min läkare också). En psykolog. Det är första gången i mitt liv jag kommer träffa en psykolog.
Vi får se hur det går. Mår dåligt över det just nu. Men jag måste, jag ska klara det.

Ha en bra vinterdag!

/Minna

När orden tar slut tar Håkan över.

Jag har sakt det innan och jag säger det igen. Musik är så mycket mer än bara musik. Livet i text. Det är ljuvligt. Svaren på alla mina frågor kanske inte finns. Men jag drömmer dom. Försöker att inte glömma bort att det är okej att få drömma. Eftersom i stort sätt alla mina drömmar är onda ting blir jag extremt förtjust i mina annorlunda drömmar. Som att få flytta till konstiga ställen, få gå på fridens gator, få bara vara, se ljuset, kunna leva, få existera i ett dröm land gjort av mig.

"Vad vet du om månljuset
Förrän du blivit sönderslagen under det
Och vad vet du om gryningen
Förrän du mött varje morgon
Med sömnlösa ögon"

 

Drömmar kan vara fina, dom kan de!

 

/Minna

Gameltanten är rastlös.

Min ibland så underbara katt hos min mamma är snart 14år. Ja, underteckna IBLAND så underbara katt. För just nu när det är -20grader går hon inte ut. Lilla snutten får blåskatarr då och det är faktiskt lite kalt om tassarna. MEN hon blir så otroligt rastlös och tjurig när hon inte går ut. Hon skriker, ska leka med allt, vill äta hela tiden, skriker ännu mer, retar hunden. HON ÄR SÅ JOBBIG och man får inte vara ifred för en sekund. Jag går och öppnar dörren till henne när hon vill gå ut men då vänder hon i dörröppningen. Lilla mesen blir hon just nu kallad. Haha...
Hoppas det blir varmare snart så hon kan gå ut, för hon gör att jag får magkatarr.


Min släktings fina kisse :)

Ska satsa på att försöka somna innan 01.00 i natt. Hmm... eller 02.00 kanske är lite mer rimligt.

Kommer ligga och vara orolig hela natten känns det som ändå, så spelar nog ingen större roll när jag somnar :S

Nu ska jag hoppa in i duschen sen blir det att gå till en väninna ;)

/Minna

Ut i 15minus

Det gillas inte av mig när det är så kalt. Ska köra snart också och vägarna lär ju inte vara bättre än va de va i går kväll, om de inte är sämre.

Annars ska jag träffa en vän ikväll. Ska bli mys men jag lär vara helt slut.
Jag måste verkligen sova mer.

Känner på mig att det kommer bli en jobbig dag. Måste träna också men när ska jag hinna de?

/Minna

WAAAH...

Kom nyss hem och det är fucking SVINHALT på vägarna. Satt och va lite smårädd hela vägen hem trotts den låga farten. Men i svängarna spelar det ingen roll. Kom hem i alla fall.

Annars känner jag mig tjock idag. Kan va för att jag i stort sätt bara ätit kakor.
Gjorde dagens goda hjärning och köpte en blomma till en ensam tant och då blev det fika.
Fika, fika, fika.... HATA.

Får bli ändring på detta nu. Ändring på livet. Eller? Det brukar låta så men ändå hamnar jag i samma banor efter ett tag. Samma gamla dumma tankar och handlingar som det inte bara går att släppa.
Varför ska det vara så svårt?

/Minna

Känner att frukosten inte riktigt vill.

Jag är just nu så oerhört nervös. Det kan ha varit därför jag inte kunde sova i natt. Jag ska nämligen till tandläkaren IGEN. Ja, helt sjukt. Men jag visste de, kan ändå inte förbereda mig mentalt för de.
Penicillinet har verkat klart nu så det är därför jag ska dit igen. Fixa allt en gång för alla hoppas jag.

Okej, jag ska inte skriva eller prata mer om det. För de får mig bara att må ännu sämre. Vi får se hur det gått efter.

/Minna

Å TUSAN.

Sömnen har ännu inte infunnit sig i min trötta kropp.
Jag ÄR trött men kan INTE sova.
Jag vet, alla vet att det inte blir lättare när man tänker
-nu MÅSTE jag sova
Men nu måste jag verkligen sova.

Dagen i morgon är fullspeckad (som vanligt känns det som)
Hur länge orkar man?


Och jag är extremt sugen på att åka skidor.
Men verkar inte som om det blir något med de i år... :(

Oj Oj Oj...

Har lyssnat på en underbar tjej idag. Ni kan inte fatta...!!
GÅSHUD TILL 1000

Det är en ära att få stå bredvid henne. Hon är otrolig och får alla att börja le eller till och med gråta.
Självklart blir man avis för med en sådan röst kan man bli vad som.

Det som är underbart med denna tjejen är att hon är så givmild och otroligt tacksam över alla komplimanger hon får. Hon är inte en sådan som VET att hon är något, absolut inte. Hon är bara så extremt begåvad och UNDERBAR till sättet. Hon ser bra ut också, eller hon har ett speciellt utseende som man minns. Men eftersom hon är en sådan person som hon är, unnar man henne allt gott.

Hoppas hon får stora framgångar i livet

/Minna

Vilken helg.

Det har inte varit en lugn minut. Men allt har varit roligt. Känner dock att jag inte är utvilad för fem öre. Nättarna har i stort sett bestått av tankar och åter tankar med inslag av lite bio och fest på de. Så nu är jag helt slut. Trotts de är jag bara hemma och vänder och ska iväg snart igen. Pjuu.

Sov hos en kompis i natt. Kl:04.00 sätter hon sig hastigt upp i sängen och skriker ut några ord. Skiträdd blev jag. HAHA. Hon drömde. Fan va vi har skrattat åt de idag. Båda kommer ihåg det så väl och hon vet exakt vad hon drömde. Men efter de va det svårt att somna om för min del.

Nu blir det att fixa sig lite för nästa evenemang. Å vad jag hatar när man måste stå i centrum och folk kommer att kolla på en. Ångest över de och jag hatar att jag inte vet vad jag ska ha på mig än. PANIK.

Hoppas ni haft en bra helg!

/Minna

Jag vet att du är rädd också.

Mycket i mitt liv, allt det negativa, all ångest, alla problem, mitt självskadebeteende handlar i grund och botten om min pappa. Allt han och hans vänner har gjort mot mig. Det är hans som har gjort att jag många gånger velat dö. Bara lämna allt. Ibland känns det som om jag dör, då vinner han. Jag skiter i de men vill ändå inte att han ska vinna. Så ibland känns det som han eller jag, liv eller död.

 

Jag vet hur dödsångest känns. När man tror att man ska dö både fysiskt och psykiskt. Pappa har också dödsångest. Han va med om en olycka för snart 2år sedan som gjorde att han höll på att dö. Läkarna sa att han hade änglavakt. Bilder kom upp i tidningen där han va både gul, blå och blodig. KUL..  Han kan fortfarande vara rädd, det känns. Bara för att tag sen skrev han testamente (dåligt för mig). Han sa rakt ut, väldigt otrevligt att han kunde dö vilken minut som helst. Tack för infon.

 

Jag vet inte riktigt vad jag ville komma fram till. Bara att jag mår dåligt över hur min pappa är. Trotts att jag är ”vuxen” har han makt över mig, en makt jag inte kan komma ifrån. Det är jobbigt.

 

Mina självskadebeteenden har blivit allt fler och allt större med tiden. Något som jag hatar. Tycker är fruktansvärt jobbigt och stör min vardag och mina tankar kring livet. Jag förstör mig själv.

Jag har vetskapen om att det jag gör är så fel. Men jag kan inte ändra på de. Ana/Mia, blodet, skärandet, hetsen är för nära nu. Dom håller mig uppe. Jag klarar mig inte utan dom trotts att det jag mest av allt skulle vilja är att bli fri från dom. Eller, snart  men kanske inte just nu. För utan dom då kanske jag inte orkar.

 

Jag och min plutt för två år sen!

 

/Minna

Scary

Eftermiddagen va mys och helt klart godkänd. Kvällen kom och det blev oplanerade händelser. Jobbigt men för mig en aning bra då jag inte hade följt med om det vore planerat.

Kl: 22.50 fick jag helt plötsligt ont i armen. I vänsterarmen. Frågade nämligen min kompis hur mycket klockan va för jag ville åka hem. Det gjorde bara mer och mer ont och helt plötsligt fick vi typ ett skrattanfall. Just då kändes det som jag fick kramp i hjärtat. Gjorde så sjukt ont och strålade ut i armen. Jag sa inget. Höll masken. Sen vid 23.30 skulle jag köra hem två stycken och sen åka hem. Efter ca: 2min körande fick jag ännu mer ont. Släppte ratten. Min kompis tog tag i den och jag fick parkera på en busshållsplats. Jag blev sjukt rädd, började skaka och typ krampa i kroppen. Min kompis körde sen hem den andra och körde hem till sig för att hämta lite grejer. Hon tog med sig bilnyckeln in så jag inte skulle köra iväg ensam. Arg blev jag då och sa att det hade blivit bättre. Men hon vägrade att ge mig nycken och körde sen hem mig.

Nu har det börjat släppa i hjärtat. Hade lite sådana känslor förra veckan i hjärtat men då antog jag att det va biverkningar från tabletterna. men nu är det snart två veckor sedan. Läskigt.

Well well... mår bättre nu och ska försöka sussa lite :)

/Minna

Då va det bestämt... HELT!

Den 1Februari flyttar jag till en lägenhet med två rum och kök. Det mesta är nytt och frächt så jag kommer inte behöva göra om ett dugg. Kyl,frys,spis och micro allt NYTT.
Så nu vet alla vad jag önskar mig i julklapp, hehe!

Nu ska jag iväg till två vänner. Vi ska baka, men inte till oss. Det kommer bli kul :)
Måste bara lämna alla tankar hemma.

/Minna

Bor jag i en 1.½...

Nu är det nästan 100% att jag flyttar in i en 49kvadrat lägenhet.
AWESOME
På ett sett kommer det lägligt och på ett sett olägligt. Ibland behövs en förändring i vardagen för att man ska kunna ändra på allt men så ska man också orka med det, klara det. Jag hoppas att jag kommer att klara det. Det får bli ett mål. Något att kämpa för. Ta en dag i taget.

/Minna

För ett långt och förvirrande inlägg...

Min psykiatriker ringde idag. Hon jobbar halvtid. Hon är inte där så ofta och är mycket ledig och borta. Men jag har träffat henne nästan en gång i veckan nu i lite drygt 2månader. Det har väl funkat okej. Jag har aldrig pratat så med någon innan. Jag har ännu inte berättat allt då jag tycker att det är extremt jobbigt och tar det svåra lite sakta. Hon har många gånger ”tjatat” kanske fel ord men sakt att hon tycker att jag ska komma dit mer, prata mer och vill att jag ska läggas in. Men jag har bara tyckt att det har varit extremt jobbigt och mått dåligt när jag gått där ifrån, så en gång har räckt.

 

Men nu, efter att jag höll på att dö har ångesten växt något kopiöst, framförallt om nätterna. Jag blir rädd. Men nu, när jag själv ber om att få prata lite mer, då är hon inte där. Vi skulle träffas i tisdags men då va hon sjuk. Jag förstår, alla människor kan bli sjuka. Men sen ska hon vara ledig i ett antal veckor. JAHA… Hon säger alltid att jag kan vända mig till psykakuten. Men ofta att man kan göra de varje gång man mår dåligt. Har endast gjort de två gånger i mitt liv och den första gången tvingade mina vänner dit mig och då följde de med och den andra åkte jag själv dit när jag pratat med dom i telefon, fick då inte komma in utan fick en tablett och åkte hem. Ja, men tack det va nog de som behövdes när jag mådde piss.

Så nu har min läkare satt upp en tid med en psykolog på onsdag. En annan människa. Kul att prata med en annan, nej. I alla fall inte när man inte har bestämt det själv. Jag vet inte vem det är och det är jobbigt. Bara att behöva prata med en annan känns otroligt tungt. Börja om, försöka öppna sig, försöka visa lite av ens liv. Jag ska träffa min läkare igen efter nyår.

 

Svårt att skriva hur jag känner. Men jag trodde psykriatrin här skulle vara lite bättre, ställa upp lite mer. Har bara pratat med min läkare en gång efter jag vaknade, efter mitt självmordsförsök, som egentligen inte va något försök utan jag ville dö. Jag hade bestämt mig. Så det va verkligen inget försök. Jag bara råkade vakna efter 15timmar som medvetslös och va missnöjd över att jag inte hade lyckats men det va såå nära. Men ändå så fixar dom inte så att jag får prata med någon när min läkare är sjuk. Jag kanske inte hade velat de, men jag hade velat ha alternativet. Men nu blev det ett hopp från den 7dec till den 3jan egentligen, det är en månad. Men nu ska jag träffa en psykolog då en 22 i alla fall. Men en månad är för länge. Jag vet inte vad jag är kapabel till eller egentligen vet jag kanske de och det är de som ger mig extrem ångest och gör mig så otroligt rädd. Jag vill inte skada mina nära och kära.

Det låter så fruktansvärt när jag skriver det. Jag skäms över det. Men jag måste bara få ur mig det. Jag är rädd för att vara ensam, mamma är rädd när jag är ensam, när jag åker iväg och är ledsen. Hon är rädd att jag inte ska komma hem. Mina vänner är oroliga. De vill att de ska ha mina mediciner och ge mig dom när jag behöver, ska de behöva vara så, ska dom behöva vara så oroliga. Dom vill inte att jag ska vara ensam, dom ringer och fixar. Jag är en plåga.

/Minna

Nej Nej Nej.

Fick ett jobbigt samtal.
Vill inte, ska inte, MÅSTE.
Tack så jävla mycket för den hjälpen du sa att jag skulle få men som nu aldrig blev av.
Tack för att du gjorde att jag mådde ännu sämre.
Bra jobbat psykriatrin


Tanken va att jag skulle fixa massor idag. In till stan.
Men än har jag inte tagit mig från huset. Inte duchat, inte fixat, inte inte.. INGET.
Tiden går och jag står still.
Denna dagen behövde jag uträtta saker. I morgon åker jag tidigt och kommer hem sent och på lördag ska allt va klart. Då måste jag ta tag i mitt liv NU, pallra mig in till stan, hitta pakering och allt annat.
Varför ska allt vara så jobbigt?

Mumma.

Fin morgon.
Kl: 08.00 gick jag ut med vovven i det kyliga och fina men icke blåsiga vädret. Hatar att det blåst så mycket nu men idag va det närpå vindstilla. SKÖNT. Kom hem vid 9. Det bästa som finns är att när man kommer hem och är lite småkall om kinderna är att dricka en varm kopp kaffe, pulverkaffe ska det vara. Pulverkaffe med en skvätt mjölk, kardemumma och lite kanel. MUMMS. De är det bästa på morgonen.



/Minna

Jag älskar att se siffrorna 00.00

Tusan, nu slog det om ;)
Jag måste alltid tänka på något speciellt då. Likadant när klockan slår 22.22.
Hehe

Sitter i vardagsrummet.

Just nu sitter jag i vardagsrummet. Brukar vanligtvis aldrig sitta med datorn här men nu blev det så. Sitter i en stor skön fåtölj med en mysig filt. I soffan ligger min söta kisse och snarkar, jaa hon låter som en stor tjock man, haha. Man kan inte tro att den lilla kan snarka så högt. Men hon är söt. Vovven ligger i den andra fåtöljen och drömmer, hon gnyr till ibland och tassarna börjar sprätta. Tror hon jagar kaniner då :)

 

God natt på er

 

/Minna

Hämsk dag.

Fastnade i hetsen hela förmiddagen. Hatar de. Tiden går så fort och det blir inget vättigt gjort och så blir jag så trött utav de. Men va på gymmet på morgonen och vid 13.00 åkte jag till stan. Så från 10-13 va det hets som stog på chemat. FAN.

Nu kollar jag lite på handbollen men ska snart dra vidare. Blir att åka till en vän och mysa lite. Kan inte vara en längre tid hemma just nu. Mamma och jag går på varandra och stämningen har blivit lite mer stel. Men har börjat kolla mycket på saker till flytten nu. Det känns kul. Soffa, säng, bord, småsaker, TV, men ska nog köpa mycket i mellandagsrean fast att det är den värsta tiden som finns då satan KRYLLAR av folk. Men billigt.

/Minna

Har redan haft panik.

Ja, paniken har börjat lägga sig. Nu tycker jag att ångesten också ska gå och lägga sig. Lämna min kropp. Så jag kan få sova ifred. Eller så får du sova hos mig. Bara det blir lung och ro, deal?

Stilnocten är tagen. Men vad hjälper de. Tydligen inte mycket. Måste prata med min läkare om att höja dosen. Tror dock inte att hon kommer gå med på de. Tog 2st innan. 1 ca 1-2 timmar innan läggdax och 1 när jag skulle sova, låg i sängen. Då blev det ett relativt bra resultat.
Men men... vi får se.


I LOVE YOU

Min psykatriker va sjuk idag. Illa. För en gång skull kände jag att jag hade ett behov av att prata att jag faktiskt hade kunnat uttrycka mina kännslor lite bättre för det som nyligen hänt. Inte nog med de att ångesten har blivit nästintill odräglig och förstör min vardag så har sömnen stor inverkan på mitt dagliga humör.

Ja, ni förstår ju hur underbar jag kommer vara i morgon ;)

Blir en promenad med vovven, sedan kl 08.30 blir det gymmet efetr de blir det hem och äta lite frulle för att sedan träffa en vän på stan. Mys.

Mycket skriv nu för att tiden ska ätas upp och ögonlocken ska suddas igen. Men det går inte så bra. Vilket fall så va det en på jobbet idag som tyckte om mina naglar, dom är röda. Fint.

God natt på er ugglor där ute:O

/Minna

Det är fan inte okej.

Vi är lika goa båda två.
Jag har undanhållit för min mamma (och i stort sätt alla andra) i månader att jag har tagit sömntabletter m.m. Det har varit jobbigt att "smyga" med det men jag gjorde valet att INTE berätta. Jag står för det. Men jag har även kännt mig dum som inte har klarat av att berätta för min egen mamma. Varför skulle de vara så svårt? Mamma och jag har alltid stått varandra väldigt när, och det va kanske de som gjorde det, vi stog varandra FÖR nära.

När ronden kom, när jag låg på sjukhuset frågade dom mig rakt ut, när mamma va i rumet om jag hade kontakt med psyk och då kunde jag inte ljuga, inte för fem doktorer. Det hade kännts otroligt fel och plus att jag inte var riktigt klar i skallen just då. Men inför alla inklusive mamma sa jag JA. I den stunden va det första gången mamma fick reda på de. Varför jag gör det, nää det vet hon inte och hon har inte frågat heller. Skönt men jävligt lusstigt egentligen.

Men det jag ville komma till va att ikväll när jag kom hem sov mamma och hennes man. Jag började göra lite allt möjligt här hemma. Eftersom det har varit mycket snack om tabletter kom jag bara nyss på att mamma alltid har varit försiktig med en svart tyg ask med dragkedja som alltid ligger i hennes väska. Hon ber mig ibland om att ta fram saker ur hennes väska när hon bla kör bil och en gång för ett bra tag sen bara av en slump frågade jag vad det va. Fick ett snäsigt svar INGET lägg tillbaka den... Det gjorde jag och tänkte inte mer på de.

MEN NU kom jag på de och började fundera på vad det kunde vara. Jag känner mig fruktansvert elak och dum mot min mamma nu, men jag vet även att hon kollar mina grejer utan lov. Så nu gick jag och kollade. Öppnade och såg två sortes tabletter i. Har inte sett dom innan. La dom på minnet och gick in på fass och kollade.
JAHA... Oralin - hade aldrig hört talas om de men det är Antidepressiva medel liknande sertralin som jag ätit.

VARFÖR HAR INTE HON SAKT NÅGOT?
Ja, vi är fan lika goa båda två. Men det stör mig. Att dom är på mig och säger att tabletterna har förstört mig och så knaprar hon själv. Fan viket sätt.

Näe, detta är inte okej, jag mår dåligt över allt just nu. Mer när det blir såhär och att jag får reda på det så.
Jag fattar att det måste varit piss för mamma att få reda på det viset om att jag gick på psyket. Men det va verkligen inte tanken att det skulle bli så, det va inte meningen.

Nähee... babbel babbel som ger mig ångest ångest som ressulterade i hets. NOT FUNNY.

...

Jag är verkligen ledsen.

Det gör ont i mitt hjärta att höra dig på det sättet, hur jag kunde göra dig så illa. Förlåt.
Du säger att jag inte ska be om förlåtelse, att jag ska tänka på mig själv, hur jag kunde göra så mot mig själv. Men det är inte så det känns, det känns som om jag svikit alla. Att jag är en stor egoist som bara tänkte på mig själv.

Jag har inte träffat dig min vän på över en vecka. Du kom hem igår. Vi pratade nyss och det va första gången. FÖRSTA GÅNGEN jag grät för du grät så hysteriskt att jag också började gråta. Du vet att jag älskar dig. Du är min bästa vän och att få höra orden -jag vet inte vad jag hade tagit mig till utan dig, om du vore död. Det gör ont att höra.

Förövrigt va det fint i morse. Men nu har jag sådan otrolig ångest att jag inte vet vad jag ska ta vägen. Jag hatar att må så här. Det skriker i mig och det känns som någon håller att på att slita sönder mig innuti. Jag vill bara att det ska sluta. Jag blir rädd. FAN.



/Minna

Tiden förändras.

Jag mins när jag fick vara lucia. Med mitt långa gyllenblonda hår som mamma hade flätat dagen innan, då blev jag som en liten lucia. Det va så spännande. Pirrade alltid lite extra i magen när vi skulle sjunga i kyrkan, ålderdomshem och skolor.  Men det va tider de. Mamma va alltid och kollade men inte pappa, ALDRIG. Men då brydde jag mig inte. Han va aldrig hemma ändå och han va ju aldrig riktigt snäll.

Så idag ska jag ytterligare iväg och kolla på ett litet luciatåg. Det blir lussebullar, pepparkakor och andra gosaker och kaffe såklart. Men vid 7 PÅ MORGONEN. HMM… Näe, högst en pepparkaka för mig och så brukar dom ha frukt så då blir det en clementin. Det får bli min frukost idag.

 

 

Sen efter de ska jag hämta en vän. Vi ska och träna på gymmet. Första gången jag tränar sen min lilla ”olycka” förra sön/mån. Hjärtat har inte riktigt velat följa med som jag vill men nu ska det testas. Hoppas hoppas hoppas på bra resultat. :)

Hoppas ni ser några gulliga lucior idag eller får ni se på TV4 där sjunger dom för fullt. Fint.

/Minna

Genom natten.

Jag vill verkligen inte hålla på och skriva tråkiga deppinlägg om mitt just nu väldigt tråkiga liv.
Men här kommer ett i alla fall.
Medtanke på vad som hände i söndags, exakt en vecka sedan. Tog jag en övrdos av bla Stilnoct, Propavan, Cipralex, någon stesolid och värktabletter. Slutade på Akuten och ITVA. Inegt jag tyckte va kul direkt. Viste inte var jag va när jag sedan på måndagen vaknade. Hämskat, en gråtande mamma. Fy fan för mig.

Så denna veckan har varit väldigt kännslosam i alla lägen. Men har inte haft så många stilnoct kvar så nu ikväll fick jag hämta på psyk-akuten för att jag ska få sova. Så nu börjar jag bli en aning lurig i skallen så då är det väl dax att hoppa i säng och önska att jag fick en lång skön natt tills jag ska vakna kl:06.00 för kolla på Luciatåg på jobbet.

Många tankar är i omlopp. Ny vecka, nya dagar, nya och friska tag (önsketänkande)

Sov Gott alla

/Minna

Funderade lite.

Och kom fram till att jag ville byta utseende på bloggen.
Men jag la ned de ganska fort. Jag fattade nada.
Så får bli en annan gång!

Natti

Dagens.

 

Jag är verkligen ingen smyckes människa, dels för att jag har nickelallergi och så har jag alltid varit lite pojkflicka. Men nu på senare tid har jag börjat använda lite mer. Jag ser smycken som något symboliskt. Inte för att jag passar i det men för att vissa känns rätt och kanske symboliserar en känsla jag har.

 

Så idag införskaffade jag mig ett par nycklar, haha. Ja det är dom på bilden nedan. Jag har alltid tyckt om nycklar. Vi har att gammalt hus(hos min pappa) där det har funnits jättemånga gamla fina nycklar till alla rum. Lekte ofta fångarna på fortet eller hitta nyckeln när jag va liten med alla stora fina nycklar(kan fortfarande hitta dom lite var stans där man en gång aldrig hittade dom).

 

Och symboliskt sett ser jag på en nyckel som lösningen till frihet. Kunna låsa upp alla problem eller kanske låsa ute sånt jag inte vill ska komma in. Låsa upp dörrar till förbjudna saker, i alla fall i drömmarna. Nycklar är fina.

/Minna

Work.

Har endast jobbat tre timmar idag och jag är HELT SLUT. Första dagen jag jobbade sen förra fredagen eftersom jag varit sjukskriven hela denna veckan mån-fre. Men hur kan man bli så trött?

 

Ska försöka sluta ögonen några minuter innan jag beger mig med en vän, mamma och plastpappa på julmarknad. Pjuu… hoppas jag inte kommer bli allt för trött så det sura humöret kommer, hehe nädå ingen risk. Kommer nog bli mysigt.

 

Annars går tankarna mycket åt lägenheterna. Vilken jag ska välja. Sjukt svårt.Men det är bra att tankarna riktas åt något annat håll än negativa saker eftersom den senaste veckan enbart riktats åt de. Och det är svårt när dom tar över hela mig. Både min hjärna och kropp.

 

Då ska jag ladda för julmarknad nu då ;)

/Minna

Lägenhetx2

Då va det en aning beslutsångest här ja.
Mamma och jag har nu varit och kollat på två lägenheter. En insats och en hyres.
Insatsen kostar runt 700 000kr MYCKET pengar för 49kvadrat och hyreslägenheten ligger runt 4500-5000 i månaden.
Men nu är det så att man ska bestämma sig också. Om man ska se fördelar och naktdelar så va insatsen finare och kändes smartare byggd men priset är på gränsen. Hyreslägenheten va okej och billigare och jag behöver inte känna mig "fast" om jag helt plötsligt skulle vilja flytta, kanske till en annan stad. Det funkar ju inte riktigt om man har köpt en lägenhet.

Båda va fina och frächa. Relativt nyrenoverade båda två. Så frågan är bara VILKEN jag ska välja. Läget på båda är KANON och dom ligger bara några gator i från varandra.

ÅÅÅ så sjukt svårt.



Haha... okej, detta är jag men en sjukt ful och konstig bild tagen för ett bra tag sen!
Vet inte riktigt vad jag gör :P

/Minna

Spa & Flytt?

Okej! Mamma och jag höll sams hela tiden. Vi hade det jättemysigt. Men den lugna musiken och den lugna atmosfären gör mig stressad. Det är FÖR lugnt. Eller är det så att när allt blir så pass stilla får tankarna större plats. Inget jag dock visade för mami. Det va bara vi två där på förmiddagen så de va toppen.

Nu MÅSTE jag snart flyga ur boet. Så idag har jag ringt på en lägenhet (dock inte fått något svar) och ska snart åka och kolla på en. Spännande :)

/Minna

OKEJ! Jag förbereder mig mentalt ;)

 

Det är dags för spa med Mami. Just nu är tankarna jobbiga över att jag kommer behöva klä av mig. Visa mig. Men jag vet att det inte kommer va så mycket folk där. Men ÄNDÅ. Jobbigt. Vill inte att lilla mamma ska se alla ärr och sår på mina fötter och ben (som jag i vanliga fall döljer). Men okej. Om hon ser kommer hon att fatta, antar att hon såg mina rakblad i min dosa som hon hade tagit upp när jag låg på ITVA men hon har inte sagt eller kommenterat de. Så teoretiskt borde hon veta. Men men. Ska försöka släppa de. Har gått ner ett par kilo nu på ett par veckor och det känns bra i alla fall och så ska det fortsätta, NER.

 

Men jag ska kämpa för en bra dag, en mysig dag med faktiskt en helt underbar mamma som bjuder mig på allt. Som vill ha kvar sin dotter. Det SKA bli en BRA DAG :)

/Minna

För några sekunder kände jag mig som en livsåskådare.

Tankarna snurrar... SOM VANLIGT.
Och eftersom det just nu börjar bli en vardag och en ond vana så tänkte jag nu, ikväll att faktiskt försöka göra något åt saken. Jag ska vara helt ärlig, och varför inte skriva som jag känner i min egen blogg? joo... att jag just nu känner att jag behöver lite extra stöd i livet, för att orka ta mig igenom allt tungt och svårt som tex det som hände i söndags.

Därför ringde jag till min psykiatrikers telefonsvarare och sa att jag kanske behöver en extra tid nästa vecka. Hon har många gånger erbjudit mig att komma fler gånger men nää, jag har alltid tyckt att en gång är en gång för mycket så det har räckt. Men nu, nu är det andra tider. Tider då jag kan bli extremt rädd för mig själv och så vill jag inte leva. Och heller inte att mina nära och kära ska vara oroliga över att jag ska göra något mer dumt. Det räcker med de jag redan gör/gjort.

Såå, jaa! Vi får se om jag kanske träffar henne två gånger nästa vecka.
Kanske ett framsteg från min sida! :)


Sleep Well

/Minna

Det är vad jag gör just nu.

Jag försöker at få mig till en annan plats, där allt är bra och där jag kan vara jag. Drömmarna för mig bort, högt över molnen och när jag blundar ser jag det jag önskar att jag alltid kunde se.

Va nyss ute i det fina vinterlandskapet. Skönt att komma ut och få en nypa luft. Tankarna blir en aning klarare då. Men snart ska jag bege mig. Bege mig till ett ställe där det inte känns helt okej, men ska prata. Det får väl gå. Efter de blir det att bege sig till en underbar vän. Känner på mig att det kommer bli fika. Inte helt okej de heller. Men hara bara ätit lite frukost idag så de får räcka med lite fika sen då.

 

Crap..

 

/Minna

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga till folk.

Jag vet en anledning till varför jag aldrig berättat. Jag vill inte att folk ska se mig på ett annat sätt, jag vill inte att folk ska tycka synd om mig och säga att dom förstår. För det kommer dom aldrig att göra. Men jag vet också att dom säkert skulle säga så för att de bryr sig. Men fortfarande vill jag inte att dom ska se mig med andra ögon trotts att mitt leende ibland lyser igenom. Dom vet nu, mina vänner i alla fall att jag mår dåligt. Och dom sa att dom har sett de på mig. Kanske inte så konstigt. Plus att dom vet att pappa har problem med både det ena och det andra. Jag menar, det har ju lixom stått i tidningen. Det är ändå mina bästa vänner.

 

Jag ska verkligen försöka... För er skull!

 

Men idag är mamma hemma. Både bra och dåligt. Skönt att inte va ensam men mamma och jag har varit som bästa kompisar hela livet men nu orkar jag inte riktigt längre och då går vi varann lite på nerverna. Men efter de som hände har det varit lite bättre och hon ska bjuda mig på spa imorgon. Det är verkligen jättegulligt av henne. Men jag gillar egentligen inte sånt, spa. Ja, alla förstår nog varför. Men jag har inte samvete till att säga något annat nu. Hon menar bara så väl.

Det förstör med än vad man tror...

Det är något jag har haft med mig i bagaget sen sju års ålder, alkohol. Jag va själv ganska tidig med att börja dricka. Hade min första fylla vid 13års ålder. Något jag ångrar. Det va för tidigt och inget jag direkt ville. Det är inte meningen att ”barn” ska dricka alkohol. Det för inget gott med sig, tyvärr. Självklart klandrar jag inte folk för att dricka. Jag kan själv ta ett par glas vin eller dylikt när jag är på fest och ibland mer, mycket mer. Men jag gillar det inte. Får sådan extrem ångest på kvällen eller dagen efter att jag helst undviker de.

 

Men att alkoholen har haft en stor inverkan på mitt liv är en sanning med modifikation. Jag önskar av hela mitt hjärta att det där lilla barnet som jag va hade sluppit se allt det hemska som förekom i mitt hem. Det är något som sitter kvar i mitt minne och undermedvetna. Att se vuxna människor bli förvandlade ju längre kvällen gick, hur de blev mer och mer påverkade och hur de helt tappade omdömet om verkligheten. Fruktansvärt vad alkohol kan sätta spår och ställa till det.

 

 

Nu ska jag försöka sova mer än vad jag gjort de två sista nätterna som i stort sätt bara har blivit ett par timmar per natt. Tyvärr har ångesten tagit över allt mer men jag känner att jag börjar må fysiskt bättre i alla fall. Tabletterna börjar försvinna ur min kropp och de gör att det går lite lättare att andas och hjärtat slår inte lika oregelbundet som innan. Skönt. Så det vore underbart att få sova. God natt. Snart i alla fall ;)

 

/Minna

Fixad och klar.

Måste ta mig ur huste. Suttit här nu hela dagen och jag måste ha lite friskt syre till mina förtillfället svaga lungor.
Blir att ta en kort promenix med vovven för att sedan åka en runda till pappa.
Redan nervös inför de mötet.
Vi har inte träffat varandra på ett tag och han lät inte glad på telefonen igår. Han blev arg på mamma.
Usch, gillar inte detta. Men det måste göras. NU.

/Minna

Trying hard to fill the emptiness.

Ensamheten och tomheten är svår.
På något sätt känns det så fel att skriva så eftersom jag är omgiven med vänner och familj. Men det är inte den ensamheten och tomheten som gör ont. Det är att jag är i stort sätt själv med mina problem. Ingen som vet och ingen som kan förstå, det är den ensamheten. Men jag har valt att ha det så för man har alltid ett val, ett val att berätta. Men jag kan inte, jag kan inte. Det är för svårt.

Jag är sjukskriven denna veckan. Min psykiatriker frågade om hon skulle sjukskriva mig och om jag ville bli inlagd. Men jag svarade NEJ på båda frågorna. Ett, det skulle kännas fel att vara hemma då jag får panik på att vara still för länge och två, så har jag aldrig varit inlaggd förut och det verkar inte som ett bra sett. Men jag skäms över att säga att jag skulle skämmas över att behöva berätta för folk att jag ligger på psyket. Har bara berättat för 3st vänner att jag går och pratar med någon på psyk, så hur skulle jag då klara de?
Men jag har säkert bara förutfattade meningar!

Men jag ska klara mig hemma nu denna veckan, SJÄLV. Att tankarna överfaller mig gång på gång och att jag aldrig får vara ifred är jobbigt. Och jag kan inte sova de två nätterna jag varit hemma nu. Säkert för ångesten och så har mamma tagit alla mina tabletter och det va ett tag sen jag sov utan mina stilnoct så känns lustigt, kanske inte att jag har abstinens men nästan. Behöver dom för sömnen. SKIT.


Inte ofta Minna använder glasögon. Men nu har jag haft sådan huvudverk att lincerna inte velat de jag velat.
Därför blev jag en glasögonorm dessa dagar.

/Minna

Inte bara fysiskt.

Ja, detta va kanske inte de jag räknade med.
Jag har inte bara ont i hjärtat och lungorna som är några av biefekterna på alla tabletter utan även mitt psykiska tillstånd är hemskt just nu. En klump i magen konstant. Och jag kan tänka mig att jag kommer känna mig värdelös ett tag. Men det är inte mer än rätt eftersom det jag gjorde va så fel!
En vän kom över för en stund sen. Det va mys och hon övertygade mig om både de ena och det andra.

Mamma vill att vi ska åka på spa nu så vi ska kunna vara tillsammans och slappna av.
Låter som en bra ide ;)



Tiden går...

/Minna

VÄNNER!

Måste bara uttrycka mina känslor i att jag kan ha världens bästa vänner. Dom finns där när jag behöver dom som mest. Det är det fina med vänskap. Dom blev såklart kanske lite besvikna över vad jag gjorde men ändå fanns dom där igår. Dom vill inte att jag ska vara ensam idag men jag är trött. Har inte sovit nästan något i natt då mitt hjärta har slagit några extra slag lite då och då. Jag blir yr och får ont i huvudet bara jag reser på mig och blir andfådd av att gå. SJUKT.

 

Men va på psyk idag på morgonen också. Hon ville att jag skulle komma. Antagligen för de som hände men också för att jag inte ska göra det igen. Men det har jag inga planer på just nu. Ska försöka ta en dag i taget och faktiskt försöka leva. Det jobbiga är att mamma fick reda på mycket, som att jag går på psyket och att jag tar ångest och sömntabletter. Kanske inte det roligaste sättet att få reda på de då hennes dotter tog en överdos av något hon inte visste att jag hade. Men nu vet hon. Och hon är bara glad över att jag lever!

 

Självklart har jag ångest som heter duga. FAN!

 

/Minna

Förlåt, förlåt, Förlåt

Jag kan bara be om ursäkt för mitt inlägg igår. Det va inte alls menat på de viset och jag minns inte att jag skrivit det över huvud taget och skulle verkligen inte gjort de.
Men igår vid 14.10 bara någon minut efter att jag publicerat inlägget kom ambulansen och hämtade mig. Och efter kl 14.00 kommer jag inte igåg något fram till kl:6 idag på morgonen. Jag hamnade på ITVA och mamma har suttit vak hos mig hela natten. Dom visste inte om jag skulle överleva eller inte. Stackars mamma. Jag tog en överdos på mina stilnoct och mycket annat.

Just nu mår jag piss, verkligen skitdåligt både psykiskt och fysiskt. Allt i kroppen gör ont. Stackars dom som fick ta hand om mig då jag tydligen varit arg och en aning våldsam.

De va tvungen att komma en akut psykläkare dit innan dom släpte hem mig. Men jag skulle ändå till min läkare på kvällen så vi sa bara några ord och sen sa hon att jag skulle lova att gå till läkaren på in tid jag hade, så det gjorde jag. Så jag kom nyss hem och ska tillbaka till henne i morgon.

Men nu ska jag försöka sova IGEN, utan att ta för mycket tabletter. Jag skäms verkligen över detta men meningen va bara att komma bort, förevigt eller för en stund, det vet jag inte.

Jag va borta i ett land av skuggor, i ett skugglandskap långt här ifrån.

/Minna

Nu börjar de snurra lite här.

Fick åka hem från stan. För mycket folk och för ont. Plus att jag slapp vara med och fika. Men det va bra så länge det varade. Så nu ska jag sova. Eftersom det onda inte verkar gå över så sa mamma att jag skulle ringa sjukvårdsrådgivningen. 8min kö tid, toppen.
Men har tagit lite för mycket tabletter nu. Vill bara att allt ska släppa. Känna befrielsen av att vara smärtfi i alla fall fysiskt. För jag kan tala om att detta är värre än alla operationer jag varit med om. Och jag är en hårdhudad jävel ;) hehe

Men nu verkade vdet son om någon abbulasns sku komma hit.
ÅÅÅ dad jobigt allt bra

AjAjAj...

Har typ ont i hela högra sidan i huvudet. Är säkert tandens fel. FAN.
Behöver inte mer skit nu. Det räcker som det är.

Är meningen at jag ska träffa 3st vänner på stan vid 11. Men jag får se om jag kommer iväg. Är inte kul att försöka vara social när man har så förbaskande ont :S

Går på ipern, ibumetin, Pronaxen men det vet jag inte ens om det hjälper. Fyller på var 4:e timma i vilket fall. Men nu tog jag fram Diklofenak som min läkare skrev ut när jag opererades. Borde ju va lite starkare då. Jag vet att jag är känslig mot dom men nu stoppar jag fan i mig vad som helst för att få värken att försvinna.

Aja... Hoppas på bättring NU NU NU.

/Minna

Skenet bedrar



Så här trött är jag just nu.
Blir att försöka sova.
I morgon blir det stan med vännerna <3

/Minna

Snön ligger kvar och det kommer några få flingor till. Promenaden va ljuvlig. Blev inte så mycket bra foton då tiden rann iväg och att gå och fota med vantar inte är helt optimalt.

(haha, notera stenåldersbilen till vänster)

 

hon är min, min, MIN, MIN ljusglimt i livet<3

BildERNA på henne ligger bara uppe tills lite senare. MEN VISST ÄR HON UNDERBAR.

MIN PÄLSKLING ;)

Annars råder just nu förvirring och borttappade hjärnceller. Bla för gårdagen och för framtiden, för julen och för allt annat. Varför kan jag inte bara lägga allt åt sidan och leva i nuet? Ta dagen som den kommer och skita i resten. Näe, det går tydligen inte in i min hjärna.

/Minna

Snart promenad.

Jag ska snart ut i den gnistrande snön. Idag är det helt underbart väder här. Mycket snö, isande kallt men solen skiner. Allt gnistrar och vinterkännslan sprider sig.  Dock kanske den kom lite för tidigt. Det kommer bli en lång vinter.

Tandläkaren gick skit. Hemskt, riktigt hemskt. Här om dagen fick jag åka in akut till folktandvården för att jag hade sådana smärtor. Jag hade bitit i en sten. En sten som fanns i min sallad som jag hade köppt. SJUKT. Jag kom in helt skakandes. Va så jävulskt rädd. Fick en ung manlig tandläkare (typiskt). Han kollade, tog två röntgenplåtar och allt tog ca:10min. Nä, jag ser inget fel sa han. VA, sa jag. Okej, något fel måste det nog va eftersom jag har så ont. Nepp.

Fick åka hem. Jag har haft så ont att jag inte har velat leva, tagit extra sömntabletter även på dagarna för att försöka sova bort smärtan. Så igår åkte jag till min mammas tandläkare. Mamma vet att jag hatar tandläkare men övertalade mig om att hon va den bästa hon någonsin hade träffat, att hon är både pedagogisk och psykologisk. Ja, det är ju exakt vad jag behöver tänkte jag. Så igår åkte jag dit.
Kommer in. Kännslan är inte alls så hemsk som jag trodde. Stället va mysigt men julpynt, musik m.m. Personalen va endast kvinnor (gillas av mig) och dom pratade med mig på ett bra sett.

Dom såg att jag va nervös, kände att jag skakade en aning och att jag va helt vit i ansiktet. Läkaren klappade mig på armen och frågade om det va okej. Hur snällt är inte de?
Fick fylla i papper. Hatar de. Om hur man mår, har för broblem, allergier, mediciner m.m.
Blev en lång lista även om jag inte fyller i vissa saker som jag kanske borde.

Vilket fall så såg hon direkt att jag hade en spricka i tanden. Hon fick lägga jättemycket bedövning och i detta läget va det första gången på en vecka jag inte hade ont. Det va en helt underbart. Men hon fick borra. Sprickan måste bort. Så hon fick lägga något provisoriskt. Det är inte säkert att detta kommer hjälpa och då måste man typ rotfylla. HJÄLP!!!!!!

Men på folktandvården betalade jag 890kr FÖR 10 FUCKING MINUTER och ingen hjälp och här betalade jag 850kr för allt de hon gjorde. HUR SJUKT ÄR INTE DE.
Borde kräva pengarna tillbaka från folktandvården.

Men nu har jag satikens ont igen. Trotts whay too much pills har jag sjukt ont och har vaknat flera gånger i natt.
Men men, vi får se om jag orkar leva såhär.

Nu ska jag ut i snön. Fota lite kanske. kommer nog ett smakprov sen ;)
Puss på er alla

/Minna

Dagboksinlägg.

Ett dagboksinlägg från 07/08 någonting.
För ca: ett år sedan hade jag sån sjuk ångest över allt jag skrivit under alla år. Så vipps hade jag kastat allt i brasan. Alla dikter, texter, låtar och dagböcker.
Hemskt och ångrar det nu.
Men här kommer något jag lyckades hitta.

Ångest, Ångest, ångest. Tog den exakt sista Ataraxen nu, som jag hade sparat till ett nödtillfälle. Det nödtillfället blev nu. Jag blev som paralyserad innan. Helt sjukt. Jag bara stirrade rakt ut, blicken blev tom, hjärnan blev tom och jag blev som förstelnad. Just då kom mamma in och frågade om jag mådde bra? Då bröt helvetet löst. Vi började bråka. Panik,Ångest,Panik,Ångest…. Fick svårt att andas, kändes som om jag skulle dö. Jag vet att man inte kan dö av ångest men just då kändes det så. Ringde kompis, nej hon kunde inte, ringde annan kompis, hon va i skolan m.m. Jag va bara tvungen att försvinna. Försvann in på mitt rum. Tog fram rakbladen. Men lyckades för en gång skull bara kolla på dom och bara känna det vassa. Försökte tänka på att det snart är sommar. Men oj vad sugen jag va. Ville så gärna, ville dämpa ångesten, ville se blodet rinna och få känna, få ta bort all inre smärta. Tänker mycket på döden. Vill jag dö? Ibland är önskan om att få försvinna så stor att jag blir rädd för mig själv. De gånger jag misslyckats har jag efter ändå varit lite ”glad” över att jag just misslyckats men misslyckandet i sig ett helvete. Sova nu är ett faktum.  1Atarax va snålt av mig att spara, jag vet ju att jag måste ta 3-4st för att det ska få lite effekt. Hjärnspökena lever just nu sitt egna liv och min vänstra fot börjar domna bort. Att ångesten och paniken sakta har börjat styra mitt liv lixom maten har gjort i åratal stör mig. Att jag spyr och svälter i stort sätt varje dag förstör mig sakta innefrån. Att toaletten har blivit min bästa vän är sinnessjukt men ack så skönt.

Är detta ett såkallat liv? Att bli hånad av sin pappa för ens egna pigment, inte fan kan jag hjälpa de!!Allt känns som en jävla misär. Att överväga de ljusa tiderna, topparna och lyckan är för mig självklart men när de mörka dalarna och misslyckandet tar över är valet ett faktum.

Det är inte lätt, men vem har sagt att livet skulle vara lätt?

/Minna

Ord, det är bara ord.

Allt är bara ord. Tomma hot om både det ena och det andra. Att jag då trodde allt ni sa va sant och  att det skulle vara så. Men det va bara ord, tomma ord, meningslösa. Ord som blev sår som sedan läkte men lämnade kvar ärr. Ärr som aldrig kommer att försvinna, som inte kan blekna med tiden.

/Minna

Förövrigt...

så älskar jag att se hästarna pulsa i snön,
deras känselspröt bli vita av frost,
se det vita ångande molnet från deras mular
och hur snö skvätter från deras hovar när de galopperar.
Pälsen blir allt tjockare på vintern eller deras gosiga vintertäcken
som lixom på oss människor har sånt där gosigt fleece på insidan.
Deras lycka.


Ungefär så här kan det se ut.
God natt på er nu!

/Minna

Min lilla fina pillerburk.

För visst är det tråkigt att ha alla sina måsten i kartor och små kartonger!
För visst är det finare och känns lite bättre att ha de i nått fint?
Det är även lättare att ta med sig överallt. Jag har med mig min lilla burk vart jag än går. Den fylls på lite då och då och innehåller det jag behöver för att klara svåra stunder och andra livsöden.

Här är den. Visst är den söt!! :)



/Minna

Coldplay christmas lights

Dagen har spenderats med näst intill flera paniksammanbrott pga av vädret. Ingen träning, nästan inga promenader, dålig stämmning, el-avbrott  och en totalt rastlös Minna. PANIK. Men jag vet, det finns inte mycket jag kan göra mer än att be till vädergudarna att det ska sluta blåsa och snöa nu. NU. Mamma blir inte allt för glad på mig när jag i stort sätt klättrar på väggarna och det änså hon vill att vi ska göra är att baka, fika och pynta när jag är hemma. Inget ont mot att pynta. MEN DET RÄCKER NU.

Och inte nog med de så är pappsen enormt arg just nu för att affärerna inte går prima. Vädret ställer till det. Och vem får stå för de??? Joo, gissa!

Men Coldplay har kommit ut med en ny fin låt. Det gillas från min sida!!!

Christmas night, another fight
Tears we've cried are flood
Got all kinds of poison in
Of poison in my blood

I took my feet to Oxford street
Trying to right or wrong
Just walk away those windows
But I can't believe she's gone

When your still waiting for the snowfall
Doesn't really feel like Christmas at all

A group of candles on me are flickering
Oh they flicker and they flow
And I am up here holding on to all those chandeleers of hope
And like some drunken in this city
I am go singing out of tune
Singing how I always loved you darling
And how I always will

 

/Minna

Har svårt att skriva just nu.

Tagit 2st stilnoct med annat så kanke inte va så bra. Mammas kommentar va: kan du inte stå still? Nej. Nej för du står bara och vajar fram och tillbaka.

Hade ett två timmasr samtal med en person som betyder mycket frö mig just nu. Så nu är jag dödstrött och vill bara sova bort allt det jobbiga. Ta den enkla vägen ut. Så fegt. Jag vet.

Hämsk bild, jag vet!

I morgon måste något hända!
Men nu ser jag inte vad jag skriver längre så kasnke bäst att sluta för de.
God Natt finingar <3
/Minna